Hundra år senare!

I år är det alltså hundra år sedan det Första världskriget bröt ut och i vissa delar bör vi kanske fundera på hur det kunde gå så illa. På den militära sidan följde man ju "bara" sina fastställda operationsplaner. På den marina fanns det i alla fall en opponent och det var marinstrategen, Sir Julian Corbett i Storbritannien, som inte ville, att hans land skulle engagera sig i det kontinentala kriget! Tänk hur olika utvecklingen i vår världsdel kunde ha varit om britterna hållit sig utanför! Vi kanske till och med hade haft Österrike-Ungern kvar och vi hade kanske till och med ha sluppit Hitler och Stalin och deras anhang!


Detta var kanske mest en parentes, för det finns ett litet memento, även för dagens svenska debatt för eller emot en Nato-anslutning och det handlar om i vilken ordning som beslut kan eller bör fattas inom viktiga säkerhetspolitiska områden. Många Nato-anhängare talat gärna om hur det skulle kunna se ut, om det redan blivit till en krigssituation, och det är här som man bör lära av historien! Staten måste först klara ut sina övergripande säkerhetspolitiska mål och ange en strategisk inriktning- bland annat för sin försvarsorganisations sätt att arbeta och förbereda sig. Om man gör tvärtom - som i augusti 1914 - så blir man lätt en fånge i den militära planeringen och utan möjlighet att kunna prioritera längre.


Till yttermera visso, ska man nog inte fortsätta denna typ av militär operativ planering alls. Den var framtagen en gång i tiden i kaiser- Tyskland och importerades därför även till det mycket tyskvänliga Sverige. I Storbritannien och i USA gör man inte sådana planer, för där bygger man upp operativa scenarier i stället och det är med sådana som insteg, som försvarsplaneringen egentligen fyller en rimlig roll. I vårt fall kanske vi skulle ha några beredskapsplaner för vad som vi bör eller kan göra i händelse av att situationen helt går överstyr i Ukraina eller varför inte i Vitryssland? Vad kan och vill vi säkerhetspolitiskt göra i så fall - i dagens perspektiv - och vad behöver vi kanske göra för att förstärka våra förmågor, om något sådant skulle hända! ÖB grundplan om Enveckasförsvaret är nog bara en pappersprodukt som hör hemma i ett planeringssystem, som mest bara handlar om budgetfrågor och inte om samhällets säkerhet. Och det vore kanske en bra fråga att ta upp, när vi bygger ett insatsförsvar!