måndag 16 december 2013

Försvaret av Gotland

I dag har det publicerats ett debattinlägg på DN om Gotlands försvar. Det är ju bra, att det publiceras artiklar om försvars- och säkerhetspolitik i svenska media, som ju annars mest håller på med matlagningsprogram och annat, som inte behöver innebära någon större hjärngymnastik för läsaren - eller tittaren!

Redan tidigt efter det gällande försvarsbeslutet trätt i kraft, framförde jag, att det såg alltför svagt ut på Gotland. Mitt förslag var då, att en av de nya s.k. manöverbataljonerna skulle vara baserad på ön. Syftet med detta var, att Sverige på det sättet skulle markera sin närvaro där på ett tydligt sätt. Tillsammans med flyg och marinstridskrafter skulle det kunna vara ett tydligt tecken på vår ambition och vår avsikt att vara konflikthämmande. Men så blev det alltså inte, vilket jag är den förste att beklaga.

Det har sedan på olika håll framförts just de operativa funderingar, som debattinlägget handlar om, men man måste nog studera frågan från en strategisk utgångspunkt innan man börjar funder i operativa termer och det är här som debattörerna dessvärre fastnar. Det var så vi gjorde under det kalla krigets tid och då neutralitetspolitiken förhindrade djupare tankar, men så är det alltså inte nu längre. Vi måste frigöra oss från gammalt tankegods, och det är kanske inte så lätt att göra, det medger jag gärna, men några faktorer, som man bör beakta kan kanske vara.

1. Hur påverkar kärnvapenavskräckningen eventuella konflikter i vårt närområde? Man kan inte göra seriösa strategiska överväganden inom vår säkerhetspolitik, utan att bedöma hur Rysslands och USAs kärnvapenbalans återverkar på eventuella konflikter här. Eftersom vi nog faktiskt inte vill utforska detta erfarenhetsmässigt, så skulle det vara bättre för oss, om våra försvarsansträngningar inriktas på att denna typ av konflikter inte ska behöva inträffa alls, och då bör vi nog också försöka vara fredsbevarande så länge som vi över huvud taget kan - och att vårt försvar byggas upp på den grunden.

2. Vi är EU-medlemmar - liksom huvuddelen av våra grannar. EU verksamheter styrs av Lissabonfördraget, som i sin säkerhetspolitisk del, kan betecknas som mera tvingande, än Natostadgan. Det glömmer vi lätt bort i Sverige, för många tror fortfarande att vi är militärt alliansfria, vilket vi alltså inte är. Att sedan nästan alla av våra grannar också råkar vara Natomedlemmar gör ju egentligen frågan ganska teoretisk.

3. Ryssland är beroende av sin olje- och gasexport och en betydande del av denna går faktiskt genom Östersjön. Oljan är fartygsburen, men gasen går i pipelines direkt från Ryssland till Tyskland - båda dessa stater är mycket beroende av denna trafik genom Östersjön och, bedömningsvis, ska det nog en hel del till innan Putin et consortes skulle vilja avstå från dessa inkomster genom att föra en aggressiv politik just i det området. Det vore kanske till och med bra, om vi bidrog till säkerheten för den trafiken!

4. En lite - mera taktisk aspekt är kanske också, att redan under det kalla krigets inledning, hade vi avstått från att själva föra krig över södra Östersjön och över Götaland, för där skulle de allierade stridkrafterna kunna agera, utan att ta hänsyn till svenska stridskrafter inom hela den zonen. Självklart är det så även i dag, om en sådan situation skulle uppstå- trots allt. Titta gärna på en karta och konstatera, att amerikanska hangarfartygsstyrkor i Indiska oceanen står för mycket av flygkriget i Afghanistan, så varför skulle man utesluta en sådan grupp i Nordsjön? Det vore kanske inte alls så otroligt och distanserna är ju jämförelsevis måttliga!

Men sammanlagt - basera en manöverbataljon på Gotland - för säkerhets skull och för att markera vår närvaro!

2 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera