tisdag 24 november 2009

Solidaritetspolitiken och officersutbildning

Under det kalla krigets slutskeden genomfördes en ganska diskutabel reform av den svenska officersutbildningen. I den vällovliga avsikten, att bibehålla eller rent av höja officersyrkets status, skulle utbildningen akademiseras. Jag tror att det var en total missuppfattning av vilka professionella krav som bör styra vår framtida officersutbildning. Med den nu påbörjade övergången till ett insatsförsvar skärps nu snarare de rent yrkesmässiga kraven på de blivande officerarna. Man måste helt enkelt kunna leda sina förband! Det finns säkert anledning att återkomma till detta senare, men nu har frågan rests om Försvarshögskolans framtid och här har man, enligt min uppfattning tappat bort det säkerhetspolitiska behovet av att ha en egen högre officersutbildning.

Vi måste uppfatta och förstå, att vi måste kunna ha en förmåga att ta emot lämpade elever även från andra länder vid en militär högre utbildningsanstalt. Vi kan på det sättet i ett längre perspektiv bygga upp kontaktnät som får sin grund där och som kan bli till en säkerhetspolitisk betydelse och tillgång; professionellt och personligt. Självklart handlar det inte enbart om officerare, utan även om politiker och om tjänstemän i den statliga förvaltningen - alla med ambitionen och med förmågan att kunna bekläda högre befattningar i framtiden. Samtidigt är det av betydelse, att en "försvarsakademi" inte bör vara en egen myndighet med allt det merför av självsvängande administration. Den ska i stället vara en del av det militära försvaret och där försvarets personalkommenderande funktioner har en möjlighet att snabbt och vid behov ska kunna skicka såväl elever som kurschefer utan att behöva förhandla om det i åratal dessförinnan. Det bör alltså vara säkerhetspolitiken som styr och inte, som nu, bli en följd av förhandlingar mellan myndighetschefer. Att sedan behoven av akademiska inslag i utbildningen naturligtvis bör uppmärksammas, är väl nästan en självklarhet, men det är det professionella behovet som ska styra - inte möjligheterna att skaffa sig akademiska poäng.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar