Visst är det trist och beklagligt då medlemmar i vår Afghanistanstyrka skadas eller såras under sin insats, men i realiteten är det dessvärre alldeles oundvikligt över tiden. Vi får bara hoppas att skador och förluster inte medför en "militarisering" av den samlade insatsen i landet, för det skulle, enligt mitt sätt att se det, bli kontraproduktivt. Tyngdpunkten måste ligga på den civila sidan, om det över huvud taget ska kunna bli ett framgångsrikt utvecklingsprojekt.
Diskussionerna kring sjuktransporthelikoptrar placerar samtidigt vår gamla princip för materielanskaffning under luppen. Under kalla kriget projekterade vi - oftast FMV tillsammans med någon svensk försvarsindustri - precis vad vi själva ansåg att vi skulle ta fram för materiel till försvaret. Det är en process över ganska lång tid, men vi får då förstås precis vad vi själva projekterat vare sig det var bra, som i de flesta fall, eller dåligt, som exempelvis stridsvagn S. Nu står alltså vår helikopteranskaffning låst i en process från den tiden och en helikopter enligt våra specifikationer finns inte att tillgå förrän 2011! Samtidigt är det faktiska läget, att vi redan i morgon skulle kunna köpa in helikoptrar för ändamåler "från hyllan", som det ibland lite nedsättande kallas. Det finns faktiskt helikoptrar att köpa idag. De kanske inte riktigt och i alla avseenden fyller våra högt ställda kravspecifikationer, men de har en avgörande fördel - de finns redan idag att tillgå på den öppna marknaden.
Vi får nog i framtiden ändra våra prioriteringar för försvarsmateriel från vad vi ansett vara "det bästa" till något som i stället kunde kallas för "tillräckligt bra". Den nu aktuella helikopterfrågan är ett tydligt exempel som visar på behovet av en stor förändring av det som kallas för försvarets stödfunktioner - mycket större än vad som förslogs härförleden i den s.k. Hafströmska utredningen.
En annan stor fråga, som aktualiserats av händelserna i Afghanistan är att vi måste ha en generös veteranverksamhet, som kan ta hand om skadade och deras anhöriga på ett bra sätt och som vi kan vara stolta över och inte, som det ibland har inträffat, att Försvarsmakten, och mest av ekonomiska skäl, bara skjuter från sig ansvaret under förevändningen, att "man var ju ändå där frivilligt"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar