Debatten om "ensamkommande flyktingbarn" tar emellanåt fart i Sverige. Jag har genom åren skaffat mig en något annan bild av problemet och den grundlades för några år sedan då vi som vanligt besökte vårt " "utvecklingsprojekt" - ett 20-tal förskolor - på den gambiska landsbygden. Där har nämligen rädslan för att bli ivägskickad till Europa ökat på ett markant sätt bland ungdomar i "lämplig" ålder. Det är främst de ökade livsmedelspriserna som driver på utvecklingen och det finns därför nu en mera allmän tendens, att by- eller klanhövdingar pekar ut en son eller en dotter i en underlydande familj för denna moderna slavuppgift: att förse hövdingen med pengar från Europa.
"Snällister" i Sverige har mycket svårt att förstå, att människor kan utnyttja barn på ett så cyniskt och brutalt sätt som det i verkligheten fungerar och det är klart - alla "ensamkommande flyktingbarn" tillhör inte denna förslavade kategori, men det är alltför många för att det ska få fortgå som som det gör. De enda som verkligen tjänar på dagens hantering är de s k flyktingsmugglarna, som jag nog närmast skulle vilja kalla för slavhandlare i stället, för det är ju så det de i själva verket är. Tänk efter: Vem betalar barnens resa till Europa? Ingen fattig familj i tredje världen har själv råd med det! Vem ordnar med inresehandlingar? Varför finns det plötsligen inga id-handlingar, när man ska stiga av flyget? Det borde ju funnits en inpasseringkontroll av något slag. Och så vidare. De återkommande katastroferna med båtflyktingar i Medelhavet talar ett tydligt språk av människohandel.
Dessvärre är det nog så att vi i en ambition att vara humanitära och att efterleva FN barnkonvention i själva verket på ett naivt och "snällistiskt" sätt underlättar den avskyvärda människohandeln och det tycker jag att vi inte ska göra. Vi måste få till stånd en fungerande arbetskraftsinvandring som rycker undan fötterna för slavhandlarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar