Några tankar inför årets Sälen-konferens

Sverige behöver en tydlig säkerhetspolitik

Det är alltför vingligt i frågor rörande vår säkerhetspolitik och det mesta handlar om vad vi ska göra ”om det blir krig” och vi glömmer helt bort, att det finns ett kärnvapenhot i bakgrunden. Detta är en verklighet som vi glömde bort redan från 1960-talet och vår säkerhetspolitiska målsättning bör nu tydligt vara inriktad på att verka aktivt redan nu i fred och så att det inte uppstår någon risk för ett kärnvapenkrig.

Det kan också innebära, att vi bör upprätthålla rimligt goda kontakter med alla våra grannar inklusive Ryssland och inte bara ärva vidare den föråldrade säkerhetspolitiken från det kalla krigets tid. Om vi känner oss direkt hotade ska vi förstås snarast gå med i Nato, men där befinner vi oss nog inte ännu – vi får väl se vad Trump´s tillträde i Washington kan komma att innebära – för alliansen och för Europa.

Vårt försvar i bredaste bemärkelse ska alltså i första hand kunna svara mot sådant som kan inträffa redan nu, idag och under det som vi idag kallar ”fredsförhållanden”.  Detta finns faktiskt redan inskrivet i regeringens säkerhetspolitiska mål! Syftet är att vara stabiliserande och helst förebyggande. Liknande grunder finns också angivna i EU säkerhets- och försvarspolitik. Utöver denna grundkloss bör det finnas anvisningar och möjligheter för en snabb fredstida beredskapshöjning i närtid och ytterligare en för en återuppbyggnad, om den politiska situationen kräver detta

Försvarspolitik är mera än anslag till Försvarsmakten

Det borde vara rimligt med ett försvarsanslag som är omkring 2 % av BNP, men frågan är om det är tillräckligt, om man ser lite tydligare vad som är vårt försvar! Försvarsmakten har under årens gång avsöndrat organisationer och myndigheter, som kanske borde återgå till ”försvaret” igen – allt från Sjöfartsverket och Lantmäteriet till Inskrivningsmyndigheten, MSB och FMV.  En försvarspolitisk reform syftande till en tydlig och modern verksamhet för landets och medborgarnas säkerhet redan i fred borde kunna aktualiseras!

Vårt försvar bör struktureras bättre och flera av de centrala myndigheter, som tillkom under det kalla kriget för att undvika att militär personal samverkade med företrädare från väst ens kunde misstänkas, kan överföras till de olika försvarsgrenarna, reduceras eller helt läggas ned. En förbättrad och bättre samordnad statlig underrättelsetjänst inriktad över hela hotskalan; civil och militär! (MUST och FOI kan vara grunddelar)

Ett nationellt försvar bör vara tydligt förankrat i befolkningen, som förutsätts kunna svara upp med medborgerliga engagemang eller åtaganden. I dagens läge förblir dock värnplikten i stort sett vilande, vilket innebär att huvuddelen ska vara kontraktsanställd på viss tid eller fast anställda. Vi bör öppna bättre för medborgarnas medverkan vid samhällskriser och svåra olyckor. En ”Medborgarutbildning” införs för dem som vill verka för ett vidare samhällsansvar och inriktad på att rädda människoliv och att verka på ett bra sätt vid olika typer av samhällskriser.

Vårt försvar måste folkrättsenligt kunna försvara vår suveränitet och integritet redan på dagens konfliktnivå. Det innebär att vi måste kunna förhindra kränkningar av det svenska territoriet och av andra svenska nationella intressen, med en tyngdpunkt förlagd till vårt närområde. I fråga om internationella operationer, kanske vi främst skulle ha beredskap för katastrofhjälp och liknande verksamheter. (inkl minröjning till lands och till sjöss) Vi kan även inkludera miljöskyddet i försvaret.

Det behövs en organisation, som kan underlätta och tydliggöra den politiska ledningen av försvaret och dess operationer samt ett samarbete med våra grannar i solidaritetspolitikens anda. (möjligen kan RF bestämmelser om ”kommandomål” utnyttjas?) En strategisk militär ledningsenhet under en ”Generalinspektör” inordnas i försvarsdepartementet och ÖB-funktionen avskaffas i nuvarande ganska byråkratiska form. Särskilt beordrade internationella insatser leds av en ”Insatsledningen”.

-        Ett ”Markförsvaret” byggs upp av armén, Hemvärnet, Rekryteringsmyndigheten, MSB och inriktas på territorialförsvar och krishantering.  En ”Medborgarutbildning” tillkommer på ung. fyra platser. Alla utbildade registreras för ev. krigsplacering. Ett Gendarmeri bör sättas upp ev. tillsammans med Polismyndigheten.

-        ”Sjöförsvaret” organiseras som en lagd utredningen faktiskt redan föreslagit. Marinen. Kustbevakningen och Sjöfartsverket under en gemensam ledning

-        Ett ”Luftförsvaret” organiseras. Dagens flygvapen och Luftfartsverket.

-        Ett ”Cyberförsvar” sätts upp

Försvarets grundläggande uppgifter är incidentuppgifter och att ingripa mot de hot som finns angivna i EU försvarspolitik. Därutöver bör finnas snabbinkallade resurser för en snabb beredskapshöjning, om så skulle anses behövligt – kortsiktigt som ett tröskelförsvar och mera långsiktigt för att kunna bygga upp ett invasionsförsvar igen, om så skulle bedömas nödvändigt. Försvarets materielverk läggs ner och de tre försvarsgrenarna får i stället egna ”Materielkommandon”. Materielplaner byggs upp försvarsgrensvis och över perioder som passar den egna verksamhetens tidsramar.

De fyra försvarsgrenarna ska lösa de dagliga incidentuppgifterna och deras ledning bör ske genom chefer med egna ledningsstaber och egna materielkommandon. De kan dessutom utlokaliseras från Stockholmsområdet till orter som underlättar deras verksamhet.  Cheferna för försvarsgrenarna ska ha ett ganska stort mandat att besluta om samverkan och samövningar med våra grannstaters motsvarigheter. Förband och enheter för särskilda insatsbehov beordras särskilt enligt en rullande plan – efter särskilda politiska beslut - och kan omfatta bataljon(-er, motsv.) för en höjd incidentberedskap eller beredskap för internationella operationer, möjligen främst inriktade på uppgifter enligt de utökade Petersbergsuppgifterna.