Hur försvara Sverige, del 2

Vi måste också kunna se frågan om vårt försvar i ett rimligt tidsperspektiv. Det försvar som vi anser oss behöva för att kunna möta ett stort upplagt militärt angrepp i övermorgon är sannolikt inte alls det försvar som vi behöver för att möta olika typer av säkerhetshot mot vårt samhälle idag. Fältartilleri, attackflyg eller minkrigföring kan ju, för att ta några exempel, inte försvara landet mot ett stort cyberangrepp, som redan idag skulle kunna slå ut så många viktiga samhällsfunktioner att en kapitulation kan te sig oundviklig.
Visst kan vi fortfarande anse oss i behov av att kunna försvara landet mot ett konventionellt väpnat angrepp, men dagens värld innehåller numera så många andra hot mot vårt samhälle, att vi snarare bör inleda i den mera fredsmässiga änden i stället. Vi är en del av den globaliserade världen och de hot man kan se idag är betydligt mera mångtydiga eller svårbestämda. Men mycket av vilka hot vi ska kunna möta finns redan reglerat för oss i EU grundfördrag, Lissabonfördraget från 2007, men vad som där finns angivet om den gemensamma försvarspolitiken, verkar inte helt känt av alla svenskar.

Vårt samhälle och vårt välstånd lever, som många andra liknande staters, numera i ett kortsiktigt tidsperspektiv och är i väsentliga delar beroende av en ständig och obruten tillförsel av varor och tjänster. Vi – såväl staten Sverige som våra medborgare – saknar därför den strategiska uthålligheten som vi hade tidigare och under beredskapsåren. Vi har nu blivit mera sårbara för avspärrningar eller blockader; oberoende om de är utförda av andra stater, pirater eller terrorister. Men försvar mot terrorister kan vi, å andra sidan, utöva tillsammans med andra EU-stater redan i dag och alldeles oberoende av andra politiska knytningar eller pakter.  Och vi måste också redan i dag kunna utföra någon form av skydd av vår och våra grannars import- och exportsjöfart– ett samarbete, som alltså också har sin grund i gällande EU-avtal.  Vi skulle alltså redan i dag exempelvis kunna samarbeta med alla våra grannar för att försvara våra oss mot piratverksamheter eller terroristattacker. Sett från ett försvarsplaneringsperspektiv kan detta innebära, att det inte är någon eller några staters eventuella militära ambitioner eller möjliga hot mot oss, som bör vara en grund för vårt försvars uppbyggnad, utan vår egen bedömning av hur mycket vi bör kunna upprätthålla vår nationella suveränitet och territoriella okränkbarhet i dagens globaliserade värld.

En viktig förändring har också skett vad avser val av angreppsmetoder och det talas ofta om asymmetrisk krigföring, där en angripare döljer sig bakom andra – ”små gröna män”- eller krigar genom ombud i form av terrorister. Dessa operativa metoder har väl främst sin tillämning på land, men motsvarigheter finns också i sjökriget; främst i form av internationell kriminalitet.  Narkotikasmuggling, sjöröveri, människosmuggling och illegalt fiske sker numera i en ökande omfattning, men det förekommer också miljöförstörande verksamheter och fartygsburen hjälp till upprorsrörelser i land och även sådana företeelser vill nog vår del av världen kunna bekämpa redan innan de påverkar livet på land.