Amerikansk strategisk ominriktning

Ett utomordentligt intressant föredrag på detta ämne hölls igår av den amerikanske marinstrategen Peter M Swartz och jag uppfattade, att man skulle kunna göra följande funderingar med anledning av den annonserade och omdiskuterade amerikanska förändringen och prioriteringen av Stilla havs-regionen:

-         Den ”stora” förändringen blir kanske inte så betydande, eftersom man kommer dela upp USN i 60% till Stilla havet och det innebär att 40% faktiskt finns kvar i Atlanten –åt Europas håll! (Av framtida kanske 10 hangarfartygsgrupper kommer alltså 4 att finnas i Atlanten!)

-        Omläggningen innebär inte – och det underströks mycket tydligt -  att USN kommer att betrakta Kina som en fiende, utan man kommer att söka samarbete med den kinesiska marinen i stället. En öppen attityd alltså, vilket man också håller mot ryska marinen på Atlantsidan.

-        Tillgången på eskortenheter kommer att vara begränsat, vilket innebär att partnerländer – som Sverige – själva måste svara för en större del av sjöfartsskyddet i sina regioner.

 

Min slutsatser av detta är, att vi måste börja anskaffa enheter för vårt sjöfartsskydd i Östersjön och Västerhavet – patrullfartyg-  och vi skulle kunna samverka bättre inte enbart med Nato-mariner utan även med den ryska marinen – på samma partnerskapsnivå som USN gör! Huvudfienden idag är internationell terrorism och vi har till del sammanfallande intressen av att bekämpa den.

Min andra slutsats är att detta samarbete måste kunna genomföras på försvarsgrensnivå och det måste vi nog börja inse i Sverige! Vi behöver alltså en mera maritimt inriktad marin idag i stället för den som lades ner redan 2004!