Försvarsmakten och omstruktureringen till ett insatsförsar

Det klagas ibland på vår försvarspolitik och på det gällande försvarsbeslutet och, som om det enbart var försvarsministerns ansvar. Det var ju en faktiskt en övergripande fyrpartiöverenskommelse, som är grunden för dagens inriktning på ett modernt insatsförsvar och ibland undrar jag, om de fränaste kritikerna har sin hemort i något annat parti, som försåtligen försöker skaffa sig väljare genom att stå kvar vid en föråldrad försvarspolitik.

Det är ju dessutom på det sättet, att det svenska styrelseskicket bygger på att självständiga myndigheter ska genomföra regeringens politik och av riksdag och regering fattade beslut och något ministerstyre får ju inte förekomma!

Men alldeles oavsett detta anser även jag att det finns behov av rättelser, för det verkar vara alltför svårt för Försvarsmakten att omorientera sig från ett gammaldags invasionsförsvar till ett modernt och fungerande insatsförsvar. Först varningen fick jag personligen, då det famösa veckoförsvaret ”läckte” ut i pressen. Detta indikerade för mig, att man inte förstått sin uppgift, utan fortsatte som tidigare och samlade sig på att bygga upp ett slags miniinvasionsförsvar, vilket inte alls överensstämde med det politiska målet. 

Den andra varningen fick jag för en tid sedan, då jag undrade något om Försvarsmaktens nya hemsida och var de nya manöverbataljonerna finns lokaliserade, för det redovisas inte alls. Däremot finns de gamla regementsstrukturerna fortfarande redovisade, och de ska ju egentligen inte alls finnas i organisationen nästa år!  Har man inte ens utsett cheferna för manöverbataljonerna och bestämt var det ska vara lokaliserade? Här ser jag en koppling till en annan fråga som också varit på tapeten: Gotland, vilket jag flaggade för tidigt!

En riktigt dålig nyhet presenterades också på hemsidan, då man lade ut, att en mekaniserad bataljon hade genomför sin KFÖ! Samtidigt vet vi, att marinen har två korvetter, som man inte har tillräckligt anslag för att använda. Visst visar detta, att pengarna inte fördelas på ett optimalt sätt! Det visar sig, då man förfrågar sig, att det gamla systemet med ”pås-planering” från invasionsförsvarets tid fortfarande tycks användas för vårt insatsförsvar, som ju borde hr helt andra prioriteringar!

Var finns den övergripande inriktningen för Försvarsmakten? Det borde väl finnas någon form av verksamhetsidé och huvudsakliga inriktning?  I stället diskuteras personalförsörjningsfrågor och andra ganska sekundära frågor i långa litanior, men man missar sin viktigaste uppgift som insatsförsvar; nämligen övervakning, närvaro och incidentberedskap, så att vi medverkar till en fortsatt lugn säkerhetspolitisk utveckling i vår region och i vårt nationella intresse.