Assad försvinner vid årsskiftet?

Den ryska flottan gör i dagarna en kraftsamlig i östra Medelhavet av tillgängliga resurser ur Svarta havs- och Norra marinerna - möjligen även ur Östersjömarinen - och avsikten är tydlig. Man ska evakuera alla de mer än 5 000 ryssar som för närvarande bor och verkar i Syrien och detta ska tydligen ske före årsskiftet. Förmodligen kommer då Assad försvinna på ett eller annat sätt!

Maritim Samverkan, SOU 2012:48

Inledningsvis måste man dessvärre konstatera, att den samordning inom den maritima sektorn, som förespråkas och förutsätts i EU havspolitik, inte ens till rimlig del förekommer inom Sverige. Utredarens beskrivning blir därför närmast pinsam för vårt land och förslagen blir följaktligen närmast självklara och bör genomföras fullt ut och så snabbt det över huvud är möjligt.

Frågan ligger väl närmast i hur långt vi och våra ”sjöverkande” myndigheter kan samordnas utan större omorganisationer.

Ett annat ingångsvärde som måste beaktas är EU säkerhetsstrategi, där det förutsätts, att medlemsstaterna ska kunna samverka på ett ändamålsenligt sätt för att möta de hot som där presenteras. I detta bör vi förstås inkludera den internationella brottsligheten och riskerna för terroristattacker till sjöss. Inte minst alla energitransporter som redan nu sker över Östersjön kan bli mål för sådana attacker och med svåra miljökonsekvenser för oss och våra grannländer.

Förslaget att organisera ett Sjöförsvar, som inkluderar marinen och kustbevakningen kan vara ett första steg till en förbättrad samordning och det föreslagna samordningsrådet, MARSAM, kunde lämpligen få i uppgift att genomföra detta. I förlängningen bör detta innebära att marinen bryts ut från dagens myndighet Försvarsmakten och samorganiseras med Kustbevakningen – i stort efter norsk eller dansk modell.

Den nya organisationens chef, Chefen för Sjöförsvaret, med stab och materielkommando, kunde lämpligen lokaliseras i landets maritima huvudstad, Göteborg.

Gemensam personalförsörjning

Sjöförsvarets personalförsörjning bör lämpligen samordnas så att meniga sjömän får en gemensam rekrytutbildning innan de går in till marinen respektive kustbevakningen. Även utbildningen av teknisk personal bör kunna samordnas och genomföras gemensamt. Detta gäller även en stor  del av officersutbildningen. Man bör samtidigt observera, att möjligheterna till ”sneddning” mellan de olika organisationsdelarna, kan göra personalförsörjningen till en effektiviseringsfaktor, så att en kontraktsavgången från den ena delen, kanske kan fylla en tydlig roll i den andra.

Gemensam fartygsbyggnad

Även fartygsbyggnaden kan samordnas bättre. Förslagsvis kan detta påvisas genom att en första omgång av gemensamma patrullfartyg produceras. Ett sådant, mera uthålligt, patrullfartyg, skulle kunna ha en uthållighet till sjöss på cirka 10 dygn och i fred vara specialbyggda för miljö- och fiskeövervakning för kustbevakningens behov, medan marinens motsvarande fartyg skulle vara inriktade på havsövervakning och väpnad ingripanden mot terrorism och sjöröveri. Det förutsätts också att kustbevakningens patrullfartyg relativt enkelt skulle kunna bestyckas, om så bedöms behövligt. Båda typerna borde dessutom vara sonarutrustade.

Sjömätning och isbrytning

En något underordnad, men viktig fråga, handlar om vår förmåga att sjömäta och att producera sjökort. Denna förmåga måste ofta finnas inför eventuella internationella operationer i områden, där sjömätningen och sjökarteringen är alltför svag.

Även isbrytningen är ett område där ett breddat och ökat säkerhetsintresse bör beaktas och hela denna verksamhet kan med fördel läggas inom Sjöförsvarets verksamhetsområde.

Vid utformningen av erforderliga, nya författningar måste folkrättens uppdelning av haven i olika zoner beaktas och så att våra möjligheter att ingripa även på den fria havet tydliggörs.

 

Vår infrastruktur och vår sjöfart

Det har tydligen diskuterats om nya avvägningar och principer för hur vårt framtida transportsystem bör byggas upp. Det har då talats en hel del om vägar och järnvägar medan den allra tyngsta transportgrenen tydligen inte alls behandlades.

Det handlar om vår sjöfart.

Sverige är från transportsynpunkt närmast att betrakta som en ö och nästan all vår export och import går därför med fartyg. Att undanta denna transportgren från alla överväganden rörande vår infrastruktur, blir nog i bästa fall felaktigt – i värsta fall en alldeles källa till onödiga kostnader och miljöhot.

De senaste dagarnas händelser kan kanske belysa det problem vi står inför. Under snöovädret utefter Norrlandskusten fastnade långa köer av långtradare på E 4:an, som blockerades för all trafik med alla konsekvenser det kan medföra för samhällets funktioner och säkerhet. I det läget hade det nog varit att föredra, att långtradarnas containers i stället hade varit lastade på ett kustgående containerfartyg av måttlig storlek. Redan ett litet containerfartyg kan ju ta mer än 1000 tjugofotscontainers av TEU-standard. Tänk så många långtradare det motsvarar! Och inte hade det blivit särskilt mycket bättre, om containrarna transporterats med järnväg i stället, för även där skedde som bekant stora avbrott.

Vår egen stora containerhamn är ännu Göteborg, men med en vettig politik på infrastrukturområdet kan ju den planerade hamnen i Nynäshamn bli ett centrum för containertrafiken i hela Östersjön – inte bara för Sverige, utan även för Finland och våra baltiska grannar. Med en lite bredare syn på vad som kan kallas för vår infrastruktur blir sjöfarten av lätt insedda skäl en betydande transportgren; särskilt för något längre transporter, som ju oftast kommer direkt från någon utlandshamn till någon hamn nära adressaten. Det vore ju snarare egendomligt att inte räkna detta som en del av vår infrastruktur!

Vi har ju annars sett att det kan hanteras fel också.

 Containerfartyget Trans Agila, som kanske kunde vara ett fartyg av rimlig storlek för våra behov, gick på grund vid Kalmar i veckan och tänk om vi hade haft ett internationellt svenskt register! Då hade vi kunnat vara säkra på att de fartyg som trafikerar våra kuster är riktigt bemannade med kompetent folk och att fartygen är byggda på ett sjövärdigt och miljömässigt riktigt sätt! Trans Agila är registrerad i Antigua Barbuda och deras tillsyn av ”sina” fartyg som går i Östersjöfart är nog ganska begränsad och svenska myndigheter har ingen folkrättslig möjlighet att ingripa på ett förebyggande sätt heller!

Vi bör alltså tänka lite bredare och större vad avser vår infrastruktur.

 

Sverige behöver en Sjöminister!

Frågorna kring landets maritima framtid hopar sig. På Näringsdepartementets uppdrag har landets ”Maritima Kluster” kartlagts och det är där tydligt, att alltför många departement och myndigheter självständigt hanterar maritima frågor, men dessvärre många gånger utan samordning och samverkan med andra. Det är både trist och sorgligt och hade kanske inte gjort så mycket, om inte därmed landets framtida möjligheter slösas bort eller – i bästa fall- inte tillvaratas.

Sverige ligger vid havet och vår export och import sker till nästan hundra procent på kölar. Så har det i och för sig varit ganska länge, men numera och i globaliseringens tidevarv sker varuutbudet mera direkt utan mellanlager och tidsaspekten blir ofta så viktig, att utan sjöfarten stannar produktionen. Detta gäller numera över en större bredd än tidigare och samhället kan lätt lamslås om varuflödet hejdas. Den som själv vill forma sig en uppfattning om sjötrafiken och omfattningen kan ju lätt hitta det på nätets AIS-information.

Vi borde för vår egen säkerhets skull satsa på en svenskflaggad handelsflotta, som transporterar olja och annat gods på ett miljösäkert sätt utefter våra kuster. I stället flaggas alltfler fartyg ut och svensk flagga blåser numera över allt färre trader, men japaner och australiensare är säkert glada över att biltransporterna till Australien sker på ett genomtänkt miljömässigt sätt för det sker på svenskflaggade fartyg, som lyder under svenska miljöskyddslagar! Men detta kommer inte vårt närområde till del. Här seglar i stället underbemannade och bekvämlighetsflaggade fartyg med bland annat våra behov av olja och utan att vi kan fungera förebyggande för att undvika kommande oljekatastrofer i Östersjön och i Skagerack/Kattegatt. Det är mest bara en tidsfråga innan vi kommer att drabbas! Och vilket departement har ansvaret för detta? Jo, flera!

Om alltså inte frågor rörande möjligheterna att själva med egen personal bemanna svenska fartyg beaktas, så är det inte särskilt mycket bättre med vårt fiske, som också hanteras av flera departement och är det inte ett hån mot fiskerinäringen att bli betraktad som en landsbygdsfråga! Att sedan fiskeriövervakningen sker genom Kustbevakningen under Försvarsdepartementet gör ju inte saken enklare precis.

Ungdomsarbetslösheten är ett stort samhällsproblem, som regeringen försöker lösa med utbildningssatsningar och det är väl bra i sig, men visst kunde många svenska ungdomar kunna göra sig en framtid till sjöss, om det bara fanns svenskflaggade fartyg, där man kanske kunde kombinera en utbildning med ett arbete? Men hur ska Utbildningsdepartementet kunna hitta den lösningen? Och i förlängningen måste vi nog ha en större mängd utbildat sjöbefäl, om vårt lotsväsende ska kunna bemannas i framtiden! Inte vill vi väl släppa loss vilka snedseglare som helst under främmande flagga i våra skärgårdar. Och på Tjörn lägger man i stället ner sjöfartsgymnasiet!

Det finns alltså många frågor att lösa inom samhällets civila sektorer och några är här antydda, men situationen är ganska snarlik även på den militära under Försvarsdepartementet. Nu diskuteras hur Försvarsmaktens budget ska hanteras och vilka andelar av denna som de olika försvarsgrenarna ska kunna tillskansa sig. Vore det inte bättre att se till vad landet Sverige faktiskt kan tänkas behöva och även här behövs en maritim funktion. För visst är det väl så att vi skulle behöva en marin och en kustbevakning som samverkar och som kan övervaka och ingripa mot möjliga kränkningar av olika slag och innan något allvarligt inträffar. Grunderna för detta finns i EU gemensamma försvarspolitik från 2003, som verkar vara okänd på många håll – inte bara av medborgarna!

Hur kan vi då göra?

Före 1920 hade vi kanske en bättre känsla för vad som borde samordnas på den maritima arenan och då hade vi en ”Sjöminister” som ansvarade för samordningen av statens maritima verksamheter och en sådan borde vi nog utnämna igen – och som kan agera innan något mera allvarligt inträffar i vårt närområde!

Förra veckan handlade ett korsord om Påskön och dess befolkning, som själva drev sig in i sin undergång. Deras kvarvarande stenstoder är placerade med ryggen mot havet! Låt oss hoppas att svenskarna inte ställer sig med ryggen mot havet, utan i stället ser ut mot havet med tillförsikt och framtidstro!

Samhällsekonomi?

Det har tillkännagivits, att Sjöfartsverket kommar att anskaffa ett antal nya helikoptrar för sjöräddningsuppgiften. Det kan ju verka bra, men i själva verket är det en form av suboptimering, som dessvärre inte är sällsynt i den svenska myndighetsvärlden. Dessutom var det förstås bråttom att skaffa helikoptrarna nu, eftersom det ligger en utredning, "Maritim samverkan, SOU 2012:48" där det förslås ett närmare samarbete mellan alla statliga myndigheter med någon form av maritimt ansvar. Annars skulle ju inte Sjöfartsverket kunna argumentera för att det ju ska vara den myndigheten som ska svara för sjöräddningen!

Men, allvarligt talat, hade det inte varit bättre, om man hade väntat lite och kanske samordnat helikopteranskaffningen med marinen? Vilken samordning det kunde ha blivit, om marinen anskaffat de ubåtsjakthelikoptrar, som inte finns i det bantade försvaret, och att de samtidigt kunde vara de sjöräddningshelikoptrar som det havsomflutna landet faktiskt behöver. Vi kan ju erinra oss färjan Estonias haveri. Då svarade marinens ubåtsjakthelikoptrar för en försvarlig del av räddningsarbetet och många människoliv kunde på det sättet räddas, trots att haveriplatsen låg ganska långt från den svenska kusten.

En vanlig internationell sedvänja är annars att alla på sjön efter förmåga hjälper till vid alla sjöräddningsfall - alldeles oberoende av myndigheterna i land! Vi kunde kanske i alla fall skulle kunna undvika att svenska myndigheter undandrar sig sitt ansvar - bara till förmån för den egna myndigheten och inte för landets säkerhet.

Incident i Öresund

I tisdags morse förhindrade den danska sjötrafikskontrollen Öresund ett maltesiskflaggat fartyg från att gå på grund. Fartyget gick på sydlig kurs ner mot Helsingörsområdet och skulle ha gått på grund, om inte danskarna agerat så mycket att fartygsbefälet vaknade och kunde gira bort från grundet, som de skulle ha gått på om ett tiotal minuter, om de fortsatt på den inslagna kursen.

Nästa gång kanske det sker något liknande på den svenska sidan! Och risken för ett oljeutsläpp finns alltid närvarande. När ska vi lära oss att sådana här incidenter också kan drabba det annars ganska sjöblinda landet! Och visst hade det i så fall varit bra om fartyget seglat under svensk flagga, för då hade vi kunnat lagföra på ett enkelt och tydligt sätt. Så här stod det på den danska marinens hemsida:

"Fragtskibet blev beordret til at ankre syd for Helsingør, og Politiet blev herefter sejlet ud til skibet af Marinehjemmeværnets patruljefartøj, FÆNØ, så det kunne konstateres, om der var tale om spiritussejlads.

Fragtskibet er ca. 80 meter langt og har en dybgang på omkring 5 meter."

Man kan kanske dessutom tillägga att den svenska kustbevakningen tydligen medverkade med att väcka det maltesiska fartygets besättning, men om detta meddelas inte något på deras hemsida! Svagt!

Det är kanske bättre att ha det som danskarna! Där ingår kustbevakningsuppgiften i marinens verksamhet!

 

Egendomlig försvarsdebatt

Det förs en hel del försvarsdebatt i dagarna, men dessvärre bygger den mest på rykten, som ärvs vidare som om det vore sanningar. Det talas om att Sverige inte skulle kunna stå emot militära angrepp och att särskilt Gotland skulle ligga illa till. Sanningen är väl snarare, att vissa särintressen gärna tar den ryska propagandan som styrande för sina uppfattningar och man kan ju ställa sig frågan om varför vi skulle tro just på den som ett slags sanningsvittne. Den är ju främst riktad inåt mot den egna befolkningen som ett slags moralhöjare efter Jeltsinårens sammanbrott och inget annat.

Inte heller under kalla krigets dagar kunde vi för övrigt försvara oss själva - även om man då och av "neutralitetsmytiska" skäl påstod att vi kunde det. Vi låg ju faktiskt redan efter 1960-talets inledning under det amerikanska kärnvapenparaplyet, vilket ingen lade märke till då, än mindre så när vi medgav det öppet 1966! Och ett av mobiliseringsförsvarets första beslut, efter det att mobiliseringen beordrats, var om Gotland skulle förstärkas med den s.k. fastlandskontingenten eller inte! Det hette Operation Guten, men det verkar vara bortglömt numera.

Hotbildsivrarna skulle kanske sansa sig lite och se på verklighetens politiska ingångsvärden i stället för att haussa upp den ryska förmågan långt över deras reella kapacitet. Det finns idag inget politiskt parti i Sverige som avviker från EU grundläggande säkerhets- och försvarspolitiska hotbeskrivningar och de inleds med att man konstaterar, att ingen ser någon konventionell militär konflikt på vår kontinent inom överskådlig tid. Däremot ska vi samarbeta med andra stater så att vi säkrar vårt liv mot internationell terrorism och kriminella nätverk. Vi ska alltså tillsammans med våra grannar förstärka och bygga vidare för en fredlig omvärld. Det ska vi kunna - och det verkar försvarsivrarna inte uppfatta ännu!

Sedan är det förstås en helt annan femma, att man alltid måste försäkra sig på olika sätt, om det skulle inträffa utvecklingar, som man inte kunna uppfatta under sina bedömanden och - det är alldeles klart - även detta måste vi hantera på ett klokt sätt.

Oden på Nordpolen för sjunde gången!

Kl 23.50 22 augusti 2012 nådde den svenska isbrytaren Oden den geografiska Nordpolen för sjunde gången. Ombord fanns 65 glada forskare, tekniker och besättningsmedlemmar.

Det dansk-svenska forskningssamarbetet på expeditionen
LOMROG III fortsätter hela vägen tillbaka till Svalbard från Nordpolen. Projekten handlar om paleoceanografi, marin mikrobiologi och biologi, men störst är det danska Kontinentalsokkelprojektet (www.a76.dk) som har till uppgift att identifiera områden där Danmark kan hävda rätten till nya havsbottenområden. Expeditionen avslutas i Longyearbyen 15 september. Du kan följa Odens position

Total sjöblindhet?

Kustbevakningens flyg fotograferar och rapporterar att danska fiskare trålar på otillåtet område i Kattegatt. Det är ju bra - i och för sig. Men resten av hanteringen är ju mest tragikomisk. Eftersom man inte vet vem ska åtala danskarna, så skickas ärendet fram och åter i den svenska rättsapparaten så länge att brotten måste preskriberas. Man kan riktigt se hur det skickats mejl fram och tillbaka mellan ganska oförstående administratörer på olika håll.

När sedan förhållandena blir kända i media, så skickas Eskil Erlandsson fram i en TV-intervju. Visst är det fantastisk! Han är ju landsbygdsminister - inte justitie-, försvars-  eller utrikesminister - och visst ligger fiskefrågorna på hans departement, men här gällde det ju brott mot internationella fiskeribestämmelser!

Det allra enklaste sättet att förhindra otillåtet fiske när man upptäcker det, är faktiskt att vara närvarande med fartyg ur kustbevakningen eller från marinen, som har förmåga att ingripa mot brottslingarna.

Att bara upptäcka dem är inte tillräckligt bra!

Visst är Sverige fantastiskt!

Det visar sig, att mindre nogräknade personer i Malmö utger sig för att vara representanter från äldreomsorgen och därmed skaffar sig tillträde till äldre personers bostäder och stjäler vad de kommer åt. Chefen för äldreomsorgen i Malmö uttryckte vid en TV-intervju, att nu hade man både uppmärksammat risken och vidtagit motåtgärder. Man hade lagt ut en text på hemsidan, så nu skulle allt vara bra igen!

Men snälla Malmö kommun!

Tror ni verkligen att de äldre hemma boende och vårdbehövande invånarna där bara sitter och väntar på att få anvisningar för sitt liv via kommunens hemsida? Jag kan upplysa om att de flesta inte ens hanterar en dator hemma - och, vad var mera uppseendeväckande - det var svårt att hitta anvisningarna som man stoltserade med.

Tror verkligen kommunalanställda att allt blir som man tänkt bara man lägger ut det på en hemsida? Har de möjligen hört talas om att det behövs någon som "kör mjölken" - även inom de kommunala verksamheterna!

Kan vi försvara oss?

De nu alltmer egendomliga inläggen i försvarsdebatten ställer frågan, om vi kan försvara oss och avslutar alltsomoftast med att det kan vi inte. Som regel argumenterar man sedan för något av sina egna vapensystem eller förbands-typer för att understryka hur viktiga de är om vi skulle behöva utkämpa en försvarsstrid. Det handlar alltså mest om argument inför kommande försvarsbeslut och inget annat.

I ett historiskt perspektiv, under det kalla kriget, låtsades vi att vi kunde försvara oss själv, men det kunde vi faktiskt inte, för vi hade inte några egna kärnvapen - enkelt uttryckt. Men det hade USA och redan under 1960-talet inledning upprätthölls den svenska säkerheten eller avskräckningen av amerikanarna och detta offentliggjordes i Sverige 1966! Vi låg alltså under det amerikanska kärnvapenparaplyet och vi kunde alltså egentligen redan då inte försvara oss själva.

Om man nu idag anser att vi saknar luftvärnsrobotar, stridsvagnar och annat, så hänvisar man till att Ryssland "nu växer sig så starkt". Tror vederbörande verkligen på att Ryssland bara står och vänta på att få angripa Sverige? Man har ju en hel del andra säkerhetsbekymmer bl a i Nordkaukasus och på sikt i öster. Vad får vederbörande att bedöma att ett isolerat Sverige skulle vara det första anfallsmålet för ryssarna? Och det stora uppbyggnaden är ju dessutom främst en myt, som Putin m fl odlar för inrikes bruk och för att visa hur stark man håller på att bli. Men varför ska vi tro den ryska interna propagandan just i det här fallet? Sanningen är ju dessutom att den ryska militära numerären ska minska från 1,1 miljoner man till 1 miljon

Nej, det hederliga vore att om man tror att ryssen står för dörren, så borde man kräva att en återtagning snarast inleddes i Sverige, men det är alltså inte det som saken handlar om. Det handlar om att skaffa anslag till sina egna specialintressen - och det försöker man bevisa med att Ryssland är ett stort hot mot Sverige - i alla fall inför nästa försvarsbeslut!

Försvarets framtid

Eftersom det nu kommer att tillsättas en ny försvarsberedning börjar mer eller mindre självutnämnda försvarsgrensföreträdare en ganska trist argumentation för just det system som de råkar stå för. Vem ska argumentera för vilken nationella säkerhet Sverige har behov av? Vad behöver vi för att kunna försvara vår suveränitet?

Det är väl här man bör starta sina resonemang och inte som vi ju gjorde under det kalla krigets tid, då vi ju inte kunde diskutera grunderna för vår samhälles behov av säkerhet. Det blir ju närmast lite tragikomiskt, att en flygföreträdare anser att vi behöver ett starkare flygvapen för någon gång efter år 2020 planerar ryssarna få igång en ersättare för sina redan föråldrade TU-95:or. Det är ju redan idag närmast en museal prestation, att de får dem att flyga! Argumentet vore ärligare om man rakt ut sa, att SAAB behöver bygga ett nytt flygplan, så vi kan exportera det till andra hugade spekulanter. Vilket dessutom råkar medföra, att vi finns på en marknad, som kännetecknas av oärlighet och korruption!

Senast var det en f d arméöverste som tyckte att den svenska armén borde byggas upp igen, för Ryssland håller på att bygga upp sina markstridkrafter. Visst pågår det en uppbyggnad, men det sker från en nära nog "nollpunkt" under Jeltsinåren och eftersom detta är känt bland alla ryssar, så skrivs många nya bulletiner i offentliga ryska media om hur starkt det ryska försvaret kommer att bli snart. Lustigt nog tycks man tro på ryska medias rapporter i just sådana här sammanghang, medan man ju annars mest ser dom som Kremls högtalare! Det visade sig också, om man läste vidare i den ryska texten, att alla de nya brigaderna i Ryssland år 2020 skulle organiseras inom redan fastställda personalramar, så var finns det "ökade hotet"? Och varför i hela friden skulle de just börja ett krig västerut, när de har alla problem i söder och de kommande i öster! Anfallet mot Gotland, som några talar om, är ju en närmast en svart fars - jag kan annars upplysa om att Ålandsöarna, som tidigare var ett sovjetiskt mål för den kommunistiska expansionen västerut, fortfarande ligger demilitariserade!

Och eftersom vi förnekade möjlighetrena att använda kärnvapen mot oss under det kalla kriget, så glömmer de gammalmodiga debattörerna bort det nu också!

Vi bör kanske främst se till vad som vi skulle behöva idag för att stärka vår säkerhet och för att kunna verka för en fortsatt dialog mellan staterna i vår region! Det vore väl något för ett försvar av mera modernt slag!

"U 137"

Efter ett veckoslut i Karlskrona och i utländska vänners umgänge, har jag förstått, att många tydligen tycks tro att den ryska ubåten S 363 (som hon egentligen hette) kränkte Sverige då hon gick på grund på Gåsefjärden! Visst är det märkligt "landbundet" och präglat av den svenska sjöblindheten!

Kränkningen inträffade ju då ubåten passerade in på svenskt sjöterritorium utan tillstånd flera timmar innan grundstötningen skedde. Kränkningen skedde alltså till sjöss sydost om Utklippans fyr och den ganska stora fyren hade ju också observerats av ubåtens besättning, men de uppgav att de trodde det rörde sig om en liten lampa - fiskeprick - som används för att markera var fiskeredskap kan ligga utlagda! För en sjöman är den förklaringen inte annat än skrattretande om det inte vore förknippat med en allvarlig kränkning av den svenska suveräniteten!

Svensk containertrafik

I gårdagens SvD presenterades framtidsutsikterna för landets största containerhamn, Göteborg. Där omsätts i dagsläget omkring 900 000 TEU-enheter per år. För att få en uppfattning om hur det kan se ut, kan man ju tyvärr ganska ofta se långtradare på våra vägar och som regel kan de bara lasta en enda container, så det är ju verkligen inte där som transportkapaciteten finns. Den finns, som alltid, till sjöss! Det bör man kanske uppmärksamma lite mera här i Stockholmsområdet, där Norvikshamnen norr om Nynäshamn nu har fått klartecken från både Miljööverdomstolen och från Högsta domstolen att sätta igång utbyggnaden.

Vi har då tre svenska containerhamnar, som av EU klassats som kärnhamnar: Göteborg, Stockholm och Malmö/Köpenhamn. Det är till dessa hamnar som det som kallas för Havens motorvägar kommer att leda stora godsmängder i framtiden och för Stockholms (med Nynäshamn) del innebär det att vi kan bli ett nav i Östersjötrafiken- med alla de konsekvenser det kan medföra och om vi förstår att satsa på detta!

Ett enda modernt containerfartyg av det som kallas för sjätte generationen, kan lasta mellan 11000 och 14000 containers. Det är alltså många långtradare, som vi kan undvika på våra vägar, om vi tänker igenom vår framtida sjötrafik!

Hur är det med vår sjöbevakning?

Det har rapporterats, att den finländska isbrytaren Nordica blivit utsatt för ett rent "piratdåd" till sjöss "utanför Öland"som det angavs.

Alldeles oberoende av vad man tycker om att "piraterna" faktiskt utgjordes av Greepeaceaktivister, så skedde tydligen bordning och övertagning av isbrytaren på svenskt territorialhav och det är detta som är min poäng.

Ett fredligt fartyg under förflyttning på vårt sjöterritorium ska enligt folkrätten skyddas mot sådana incidenter av den svenska marinen eller av kustbevakningen. Och så skedde tydligen inte, vilket ganska få svenska betraktare och nyhetsläsare ens lade märke till.

Man kan alltså lätt konstatera, att vår närvaro till sjöss är alltför svag för att kunna agera längs hela vår långa kust!

Anpassning till den kriminella världens villkor?

Det är trist att konstatera, att bankerna nu verkar gå samma väg som en del offentliga servicegrenar redan gått. Man vill avskaffa hanteringen av kontanter i det dagliga livet och i vardagens Sverige. Det hänvisas då bl a till riskerna för rån och att en kontantlöst samhälle skulle försvåra för brottslingar att tillskaffa sig pengar.

Det man egentligen gör – och det är det mest beklämmande – är att man anpassar sig, sin verksamhet och därmed samhället till brottsligheten och så borde det inte vara. Det verkar som man tar i ordentligt, men eftersom man nästan dagligen kan läsa i tidningarna såväl om att betalkortsbrotten ökar i omfattning som att finanshajar kan stjäla avsevärda belopp, verkar det som man skjuter myggor med luftvärnkanon, då man möter sådana hot genom att avskaffa möjligheten att betala kontant. Särskilt äldre människor kan bli utsatta om de hänvisas till att anpassa sig till en kontohantering, som man kan ha svårt att förstå och hantera, vilket man kan läsa ganska ofta om i media. Det blir naturligtvis också besvärligt för vår glesbygd, där många har mycket långt till närmaste inrättning med automatuttag. Och man behöver faktiskt pengar ibland – till exempel om man ska betala grannen för en vedleverans!

Samhällets verksamheter ska i första hand vara anpassade till de laglydiga och flitiga medborgarnas behov och inte till de kriminellas. Inte minst gäller detta vår kollektivtrafik, där det blir allt svårare för exempelvis turister att ens köpa biljetter! Brott mot kontanthanteringen kan säkert förhindras på annat sätt; exempelvis genom att kontantkassor vid eventuellt råntillfälle genom en enkel knapptryckning snabbt kan låsas och olika typer av cash-guard-system finns även ombord på bussar, tåg eller i taxibilar. Ny teknik kan säkert komma att komplettera sådana system till exempel med alarmerande ljud och ljus eller, varför inte, färgspray. Det senaste tecknet på en alldeles onödig anpassning till den kriminella världen, handlar paradoxalt nog om att kollekter inte kan tas upp längre i våra kyrkor och det har ju alltid handlat om en kontanthantering. Till och med Grönköpings Veckoblad driver med samhällets nyheter på den punkten och föreslår, att man ska kunna få använda sina betalkort vid kollekthåvarna i stället för att fullfölja en lång tradition av kontant kollekt!

Det behövs en annan väg för att skydda vår kontanthantering och så att medborgarnas liv inte störs alldeles i onödan av beskäftiga och överbeskyddande påfund. Samtidigt kan säkert brottslingars verksamheter mötas på ett rimligare sätt än vad som nu tycks ske - på den hederliga allmänhetens bekostnad.

Hur ska vi bekämpa pirater?

Det verkar som om västerländska samhällen har svårt att hantera piraters verksamheter till sjöss; mest akut i Indiska oceanen, men även utanför Afrikanska västkusten förkommer det pirattillslag då och då. Visst handlar detta om ett internationellt problem och till och med Indien, Kina och Ryssland avdelar örlogsfartyg till "Adenbukten", där EU Operation Atalanta och NATO Task Force 151(även kallat "Operation Ocean Shield")redan opererar. Syftet med alla dessa deloperationer är att säkra sjöfarten, som ju alla länder är beroende av - även Sverige, fast den svenska befolkningen tycks ännu inte inse att det förhåller sig så!

Eftersom det alltså handlar om ett hot mot den internationella ordningen och freden, borde det förstås tillkomma ett FN-beslut om att sätta igång en fredsbevarandeoperation till sjöss i de nu mest hotade områdena. Det skulle exempelvis kunna beslutas om att inrätta en förbjuden zon utanför den somaliska territoralvattengränsen och där alla fartyg förbjuds att uppträda. De sjöstyrkor som redan opererar i området skulle då få i uppgift att upprätthålla detta förbud. I zonen skulle alla otillåtna båtar och fartyg uppbringas och besättningarna avväpnas och landsättas på den somaliska kusten - utan sina fartyg eller båtar! Ett sådant gemensamt uppträdande skulle sannolikt minska benägenheten att bedriva den nuvarande piratverksamheten betydligt.

I Sverige har det i sammanhanget diskuterats en del om man inte skulle kunna använda privatvakter ombord för att förhindra att fartygen bordas, men det vill jag absolut inte vilja föreslå. Folkrätten har redan för många år sedan förbjudit det som då kallades för kapare, eller på engelska "privateers" och en utveckling mot att ha civila vakter ombord ska vi nog inte öppna för - det är en uppgift för staternas ordinarie styrkor, "som står under ansvarigt militärt befäl och som lyder under respektive stats militära lagar", som det anges i folkrättsliga sammanhang.

För svensk del kunde det exempelvis vara en uppgift för Amfibiekåren att bestå svenskflaggade fartyg med skyddsstyrkor - och att svenska örlogsfartyg avdelas för övervakning och ingripanden i de förbjudna zonerna.

Ett bra exempel på en fredbevarandeoperation, som behövs i den nya globaliserade världen!

Våga ta steget!

Häromdagen presenterades en ny extralång lastbil på TV. Avsikten var att den skulle kunna ta "dubbel last" d v s egentligen två stycken standardcontainrar. På vägen ser det kanske mycket ut, men ombord på ett fartyg är två containrar faktiskt inte så mycket. Redan ganska små containerfartyg skulle kunna ersätta mycket av trafiken på våra vägar - om vi vågar ta steget!

Rotterdam fungerar redan i dag som Nordeuropas centrum och med två regionala containerhamnar - en i Göteborg och en i Stockholmsområdet - skulle vägnätet i hela Nordeuropa kunna avlastas betydligt. Samtidigt kunde Stockholmsområdet bli ett utvecklingsnav för hela Östersjöregionen, men det krävs alltså framsynta beslut och det verkar det ibland svårt att få fram i det ganska sjöblinda Sverige!

Grundstötning i Öresund

I dagens tidningar meddelas, att det grundstött ett tankfartyg i Öresund och som det beskrivs skedde det bedömningsvis i Drogdenrännan. Tanfartyget seglar under maltesisk flagga och befälhavaren var berusad vid tillfället. Bedömninsvis ägs fartyget av en rysk redare och befälhavaren är troligen också ryss.

Den trad som de seglar på går från en rysk utskeppningshamn i innersta delen av Finska viken och fartyget hade tydlige lossat sin last innan grundstötningen skedde; bedömningsvis hade oljan lossats vid Scanraff i Brofjorden.

Den största delen av den svenska oljeimporten går ju efter den traden, men vad gör vi för att förebygga att något allvarligt händer? Ja, visst har vi en oljesaneringsberedskap, men vore det inte bättre om fartygen kunde övervakas och dirigeras innan något händer i våra farvatten?

Och tänk så enkelt vi skulle kunna förebygga svåra oljeskador, om tankfartygen i stället seglade under svensk flagga!

Fartygsolyckor och behovet av sjöräddningshelikoptrar

Den stora fartygsolyckan utanför den italienska västkusten aktualiserar säkert frågan om den svenska sjöräddningens utrustning. Vid Estonia-katastrofen hade den svenska marinen fortfarande stora helikoptrar, hkp 4, för ubåtsjakt- och transportuppgifter. Vid sidan av de marina uppgifterna fanns de förstås alltid tillgängliga för sjöräddningsuppdrag, om en olycka skulle vara framme. Men numera saknar vi den kapaciteten samtidigt som sjötrafiken i våra omgivande havsområden ökat betydligt.

Det vore kanske bra om vi anskaffade nya ubåtsjakthelikoptrar, för då får vi samtidigt en bra sjöräddning. Det är väl så som ett samhällsförsvar bör fungera och det vore bra om detta uppmärksammades och gjordes något åt innan en ny Estoniahändelse inträffar!

Stora brister i vår oljeskyddsberedskap

Trist läsning! Dessvärre kompliceras bilden dessutom av att våra möjligheter att ingripa redan till sjöss är begränsade. Det skulle kanske vara bra om det seglade fartyg under svensk flagga runt våra kuster, för då kan vi ingripa tidigt och helst innan det händer några olyckor eller utsläpp!

Rapporten Oljeskyddsberedskap i Sverige visar att mer än hälften av de svenska kustkommunerna helt eller delvis saknar en beredskapsplan för ett eventuellt oljepåslag.

– Mindre än en tredjedel av kommunerna har en plan som de dessutom har testat genom övning. Att genomföra övningar är minst lika viktigt som att ha en plan. Det visade inte minst incidenten vid Tjörn tidigare i år, där kommunen hade tagit fram en plan, men inte övat tillräckligt ofta, säger Margaretha Ericsson, handläggare på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).

Östersjön är ett av världens mest trafikerade vatten. Mer än tio procent av världens oljetransporter går igenom Östersjön. Fartygstrafiken har ökat med tjugo procent de senaste fem åren och fortsätter att öka. Vikten av adekvat beredskap är därför större än någonsin.

– Runt 130 fartygsolyckor inträffar i Östersjön varje år, varav ungefär tio leder till utsläpp. Trots regelbundna mindre påslag har arbetet med beredskapsplanering varit lågt prioriterat, fortsätter Margaretha Ericsson.

Östersjöns bottenstruktur gör att den är svår att navigera, med många skärgårdar, snäva sund och grund, speciellt i vattnen kring Danmark och Skåne. På vintern fryser stora delar av norra Östersjön vilket gör det mycket svårt att färdas i området. Dessa faktorer ökar risken för en olycka med oljeutsläpp som följd.

– Östersjön är ett av världens största brackvattenhav och området har ett unikt marint ekosystem. Det är vårt gemensamma ansvar att ta hand om vår miljö och förebygga olyckor. Därför har vi i projektet Baltic Master II tagit fram två enkla guider för att underlätta arbetet med att planera och öva beredskapen inför ett oljespill, säger Magnus von Schenck, projektledare Baltic Master II.

Sveriges kustremsa sträcker sig 3 190 mil. Den långa kuststräckan i kombination med den intensiva trafiken av oljetransporter och andra lastfartyg gör det eftersträvansvärt för de svenska kommunerna att ha en beredskapsplan för oljepåslag.

Hormuz-sundet

Genom Hormuzsundet passerar omkring 2/3 av världens behov av råolja. Självklart är sundet av stor strategisk betydelse framför allt för den mera utvecklade delen av världen. Det är därför med stor oro man kan konstatera, att Iran verkar förbereda en marin avspärrning av fartygstrafiken genom sundet. Samtidigt bör man uppmärksamma det iranska innehavet av långräckviddiga robotar och kanske även av kärnvapen. Om det går alltför långt i en hotande utveckling kommer förmodligen flera stater känna sig tvingade att ingripa mot en avspärrning och en krigisk utveckling ligger kanske närmare än vad vi kan bedöma.