Inledningsvis måste man dessvärre konstatera, att den
samordning inom den maritima sektorn, som förespråkas och förutsätts i EU havspolitik,
inte ens till rimlig del förekommer inom Sverige. Utredarens beskrivning blir
därför närmast pinsam för vårt land och förslagen blir följaktligen närmast
självklara och bör genomföras fullt ut och så snabbt det över huvud är möjligt.
Frågan ligger väl närmast i hur långt vi och våra
”sjöverkande” myndigheter kan samordnas utan större omorganisationer.
Ett annat ingångsvärde som måste beaktas är EU
säkerhetsstrategi, där det förutsätts, att medlemsstaterna ska kunna
samverka på ett ändamålsenligt sätt för att möta de hot som där presenteras. I
detta bör vi förstås inkludera den internationella brottsligheten och riskerna
för terroristattacker till sjöss. Inte minst alla energitransporter som redan
nu sker över Östersjön kan bli mål för sådana attacker och med svåra
miljökonsekvenser för oss och våra grannländer.
Förslaget att organisera ett Sjöförsvar, som inkluderar
marinen och kustbevakningen kan vara ett första steg till en förbättrad
samordning och det föreslagna samordningsrådet, MARSAM, kunde lämpligen få i
uppgift att genomföra detta. I förlängningen bör detta innebära att marinen
bryts ut från dagens myndighet Försvarsmakten och samorganiseras med
Kustbevakningen – i stort efter norsk eller dansk modell.
Den nya organisationens chef, Chefen för Sjöförsvaret, med
stab och materielkommando, kunde lämpligen lokaliseras i landets maritima
huvudstad, Göteborg.
Gemensam
personalförsörjning
Sjöförsvarets personalförsörjning bör lämpligen samordnas så
att meniga sjömän får en gemensam rekrytutbildning innan de går in till marinen
respektive kustbevakningen. Även utbildningen av teknisk personal bör kunna
samordnas och genomföras gemensamt. Detta gäller även en stor del av officersutbildningen. Man bör
samtidigt observera, att möjligheterna till ”sneddning” mellan de olika
organisationsdelarna, kan göra personalförsörjningen till en
effektiviseringsfaktor, så att en kontraktsavgången från den ena delen, kanske
kan fylla en tydlig roll i den andra.
Gemensam
fartygsbyggnad
Även fartygsbyggnaden kan samordnas bättre. Förslagsvis kan
detta påvisas genom att en första omgång av gemensamma patrullfartyg produceras.
Ett sådant, mera uthålligt, patrullfartyg, skulle kunna ha en uthållighet till
sjöss på cirka 10 dygn och i fred vara specialbyggda för miljö- och
fiskeövervakning för kustbevakningens behov, medan marinens motsvarande fartyg
skulle vara inriktade på havsövervakning och väpnad ingripanden mot terrorism
och sjöröveri. Det förutsätts också att kustbevakningens patrullfartyg relativt
enkelt skulle kunna bestyckas, om så bedöms behövligt. Båda typerna borde
dessutom vara sonarutrustade.
Sjömätning och
isbrytning
En något underordnad, men viktig fråga, handlar om vår
förmåga att sjömäta och att producera sjökort. Denna förmåga måste ofta finnas
inför eventuella internationella operationer i områden, där sjömätningen och
sjökarteringen är alltför svag.
Även isbrytningen är ett område där ett breddat och ökat
säkerhetsintresse bör beaktas och hela denna verksamhet kan med fördel läggas
inom Sjöförsvarets verksamhetsområde.
Vid utformningen av erforderliga, nya författningar måste
folkrättens uppdelning av haven i olika zoner beaktas och så att våra
möjligheter att ingripa även på den fria havet tydliggörs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar