Vår infrastruktur och vår sjöfart

Det har tydligen diskuterats om nya avvägningar och principer för hur vårt framtida transportsystem bör byggas upp. Det har då talats en hel del om vägar och järnvägar medan den allra tyngsta transportgrenen tydligen inte alls behandlades.

Det handlar om vår sjöfart.

Sverige är från transportsynpunkt närmast att betrakta som en ö och nästan all vår export och import går därför med fartyg. Att undanta denna transportgren från alla överväganden rörande vår infrastruktur, blir nog i bästa fall felaktigt – i värsta fall en alldeles källa till onödiga kostnader och miljöhot.

De senaste dagarnas händelser kan kanske belysa det problem vi står inför. Under snöovädret utefter Norrlandskusten fastnade långa köer av långtradare på E 4:an, som blockerades för all trafik med alla konsekvenser det kan medföra för samhällets funktioner och säkerhet. I det läget hade det nog varit att föredra, att långtradarnas containers i stället hade varit lastade på ett kustgående containerfartyg av måttlig storlek. Redan ett litet containerfartyg kan ju ta mer än 1000 tjugofotscontainers av TEU-standard. Tänk så många långtradare det motsvarar! Och inte hade det blivit särskilt mycket bättre, om containrarna transporterats med järnväg i stället, för även där skedde som bekant stora avbrott.

Vår egen stora containerhamn är ännu Göteborg, men med en vettig politik på infrastrukturområdet kan ju den planerade hamnen i Nynäshamn bli ett centrum för containertrafiken i hela Östersjön – inte bara för Sverige, utan även för Finland och våra baltiska grannar. Med en lite bredare syn på vad som kan kallas för vår infrastruktur blir sjöfarten av lätt insedda skäl en betydande transportgren; särskilt för något längre transporter, som ju oftast kommer direkt från någon utlandshamn till någon hamn nära adressaten. Det vore ju snarare egendomligt att inte räkna detta som en del av vår infrastruktur!

Vi har ju annars sett att det kan hanteras fel också.

 Containerfartyget Trans Agila, som kanske kunde vara ett fartyg av rimlig storlek för våra behov, gick på grund vid Kalmar i veckan och tänk om vi hade haft ett internationellt svenskt register! Då hade vi kunnat vara säkra på att de fartyg som trafikerar våra kuster är riktigt bemannade med kompetent folk och att fartygen är byggda på ett sjövärdigt och miljömässigt riktigt sätt! Trans Agila är registrerad i Antigua Barbuda och deras tillsyn av ”sina” fartyg som går i Östersjöfart är nog ganska begränsad och svenska myndigheter har ingen folkrättslig möjlighet att ingripa på ett förebyggande sätt heller!

Vi bör alltså tänka lite bredare och större vad avser vår infrastruktur.