Det har tillkännagivits, att Sjöfartsverket kommar att anskaffa ett antal nya helikoptrar för sjöräddningsuppgiften. Det kan ju verka bra, men i själva verket är det en form av suboptimering, som dessvärre inte är sällsynt i den svenska myndighetsvärlden. Dessutom var det förstås bråttom att skaffa helikoptrarna nu, eftersom det ligger en utredning, "Maritim samverkan, SOU 2012:48" där det förslås ett närmare samarbete mellan alla statliga myndigheter med någon form av maritimt ansvar. Annars skulle ju inte Sjöfartsverket kunna argumentera för att det ju ska vara den myndigheten som ska svara för sjöräddningen!
Men, allvarligt talat, hade det inte varit bättre, om man hade väntat lite och kanske samordnat helikopteranskaffningen med marinen? Vilken samordning det kunde ha blivit, om marinen anskaffat de ubåtsjakthelikoptrar, som inte finns i det bantade försvaret, och att de samtidigt kunde vara de sjöräddningshelikoptrar som det havsomflutna landet faktiskt behöver. Vi kan ju erinra oss färjan Estonias haveri. Då svarade marinens ubåtsjakthelikoptrar för en försvarlig del av räddningsarbetet och många människoliv kunde på det sättet räddas, trots att haveriplatsen låg ganska långt från den svenska kusten.
En vanlig internationell sedvänja är annars att alla på sjön efter förmåga hjälper till vid alla sjöräddningsfall - alldeles oberoende av myndigheterna i land! Vi kunde kanske i alla fall skulle kunna undvika att svenska myndigheter undandrar sig sitt ansvar - bara till förmån för den egna myndigheten och inte för landets säkerhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar