Förvånansvärt ofta tycks svenskarna numera tro, att neutralitet betyder att man tar avstånd från konflikter, men det är nog en ganska "svensk" trosuppfattning. Sanningen är ju snarare, att man är neutral om man inte förändrar sina utlandskontakter med de krigförande parterna när kriget brutit ut. Man är alltså skyldig att upprätthålla bland annat handeln på samma sätt som man hade innan konflikten bröt ut. Om man inte gör så bryter man mot neutralitetsreglerna.
Det var ju därför vi upprätthöll handeln med det krigförande Tyskland. Vi sålde järnmalm till tyskarna före kriget och vi köpte stenkol därifrån av neutralitetsskäl och så länge det gick. Vi var alltså skydiga att fortsätta handeln med Tyskland på samma sätt som före kriget. Det är neutralitetens innebörd. Att detta sedan kostade drygt 1500 svenska sjömäns liv, var något man försökte glömma länge i Sverige. Samtidigt prisades de ganska fåtaliga tillfällena som s k lejdfartyg kunde förhandlas genom den allierade spärren och genom Skagerrak, som ju behärskades av tyskarna. Många svenskar tycks idag tro, att det var lejdtrafiken som visade på vår neutralitet, men så var det alltså inte. Det var snarare malm- och koltraden genom Östersjön som visade att vi var neutrala och det får vi kanske försöka påminna om ibland bland svenska neutralitetsromantiker!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar