Vem kör gods för vem?

I veckan visades ett reportage på TV om att det ofta var utländska chaufförer, som körde långtradare i Sverige och för svenska åkare. Det svenska samhället uppgavs vara beroende av dessa transporter och det hade nu utvecklats en ny arbetsmarknad, där chaufförerna arbetade för en annan löneskala än vad svenska chaufförers avtal handlar om.

Men var frågan verkligen ny? Vem "kör" eller transporterar de stora mängderna gods till och från Sverige och därmed också inom landet?

Jo, det gör sjöfarten och vid ett alldeles slumpvis valt tillfälle - nyss och i Bottniska viken seglade faktiskt bara ett enda svenskregistrerat fartyg och trots alla ishinder fanns samtidigt 22 handelsfartyg under annan flagga därav fyra under Gibraltars flagga, tre under cypriotisk, tre under Antiguas och Barbudas och ett fartyg från Danmark respektive Färöarna. Ganska troligt fanns det för alla dessa fartyg svenska rederier i bakgrunden, för på detta sätt - genom att flagga ut - behöver man inte följa svenska löneavtal och så här har det varit en ganska lång tid redan, så när ska svenskarna reagera för detta?

Vi behöver alltså någon form av internationellt register så att svenska fartyg kan segla under svensk flagga, men samtidigt medge att svenska lagar och förordningar kan gälla för fartyg som seglar i våra angränsande hav. Det skulle underlätta för ungdomar att få jobb till sjöss och det skulla också bidra till ett bättre miljöskydd.

Där fanns också tre under brittisk och fem under holländsk flagga och två under finsk. De senare var väl kanske till och med båda ägda av rederier i hemmahamnen och seglade alltså alldeles riktigt under rätt flagga och med en gällande lagstiftning för verksamheten ombord

Förvånande

I veckan genomfördes ett seminarium i Göteborg på temat "Det maritima manifestet" och där praktiskt taget alla företag, myndigheter och organisationer som uppfattar sig ha någon maritim eller marin koppling har deltagit i arbetet med att ta fram underlaget. Underrubrikerna i manifestet är Jobb, Kompetens och Samhällsnytta och manifestet har spelat en betydande roll för regeringens nyligen utgivna handlingsplan för sjöfarten.

Det som förvånar är att myndigheten Försvarsmakten inte anser sig som en del av det maritima "kluster", som undertecknat manifestet. Anser sig verkligen Försvarsmakten - där ju marinen ingår - inte vara en del av den svenska maritima sfären?

En annan, men kanske lika belysande, fråga handlar om att Sverige ska skicka minröjare till Mali och man tror då naturligtvis att det rör sig om någon form av militär trupp, men inte så! Det är myndigheten MSB som skickar ut 10 civila minröjare till Mali! Därmed kommer civil personal att arbeta med vad som kan uppfattas vara en militär uppgift - alldeles oberoende av hur vi bedömer detta i Sverige. De kan alltså uppfattas vara inhyrda ledoknektar om olyckan är framme och verksamheten kan uppfattas vara folkrättsstridig. Ligger detta verkligen i vårt nationella intresse?

Självklart borde Försvarsmakten ha skickat ett minröjningsförband till Mali, men man verkar vara helt upptagen av att lämna underlag till regeringen den 1 mars och där, får man förmoda, fortfarande Ryssland betraktas som en anfallande stormakt. Varför arbetar man inte med dagens aktuella frågor i stället?

Ny sjöfartspolitik!

Äntligen! Så här presenterar regeringen sin kommande sjöfartspolitik och jag vill förstås komplettera med att en sjöfart under svensk flagga samtidigt kan ha en stor betydelse för vår säkerhet i ett bredare perspektiv. Inte bara miljöskyddet i våra egna hemmafarvatten kan förbättras, om fartygen lyder under svensk lag, utan också skyddet mot internationell brottslighet och i förlängningen mot terroristattacker. Det finns alltså ett säkerhetspolitisk betydelse också!


" För första gången någonsin presenterar en svensk regering en handlingsplan för att stärka den svenska sjöfartsnäringens konkurrenskraft. Svensk sjöfart står inför stora utmaningar och hård internationell konkurrens, men också möjligheter med sin kvalitet, sjösäkerhet och kunskap.

Sjöfarten spelar en betydelsefull roll i det svenska transportsystemet. Enorma handelsströmmar korsar våra hav för att hamna i våra butikshyllor, fabriker och hem. Om man tittar på vår handel med omvärlden är Sverige i det närmaste att betrakta som en ö – runt 90 procent av vår utrikeshandel transporteras sjövägen. Inget annat transportslag kan bära motsvarande volymer gods på ett så kostnads- och energieffektivt sätt.

Handlingsplanen visar på alla de insatser som regeringen har gjort och planerar att göra för att stärka den svenska sjöfartsnäringen. I handlingsplanen pekar regeringen ut sex områden av särskild stor vikt:

1. Företagsfrämjande insatser,
2. Utbildningsinsatser,
3. Sjösäkerhetsfrågor,
4. Miljöfrågor,
5. Sjöfartsforskning och utvecklingsfrågor,
6. Viktiga EU-projekt.

Ambitionen är att visa hur regeringen ser på de utmaningar som svensk sjöfart står inför och hur dessa kan tacklas. I arbetet har vi haft stor nytta av den kunskap och de erfarenheter som finns inom den svenska sjöfartsnäringen. Jag vill därför rikta ett stort tack till de företag, intresseorganisationer, myndigheter och utbildningsinstitutioner som har medverkat i arbetet med planen."

Ett stickspår!

Det har blivit en något egendomliga försvarsdebatt efter ÖB uttalande om uthållighet och som han sedan fick ta tillbaka! Det handlade ju om vad som eventuellt skulle kunna ske, om "någon" anföll oss och det är verkligen inte det viktigaste för vårt insatsförsvar - uppgiften handlade om vad som skulle kunna hända, om alla våra bedömningar skulle visa sig felaktiga i någon form av framtida krisläge.

För det grundläggande bedömningen som faktiskt Alliansens partier och huvuddelen av oppositionen står bakom är att något väpnat angrepp mot Sverige inte är aktuellt inom överskådlig framtid. Det är alltså här som försvarets huvudspår går och vårt försvars uppgift är alltså att idag - "Här och Nu" enligt försvarsbeslutet 2009! - att verka för att den fredliga utvecklingen bevaras eller stärks. Det är för sådana uppgifter som försvarsplaneringen alltså huvudsakligen ska ske.

Om vi skulle uppfatta att vi står under någon form av invasionshot, så ska vi förstås snabbast möjligt fatta beslut om att bygga upp försvaret igen! Men gör vi det?

Sjöblinda riksrevisorer

"En väl fungerande transportinfrastruktur är viktig, både för enskilda individer och för samhället som helhet. Staten satsar årligen mångmiljardbelopp på vägar och järnvägar. Under en tolvårsperiod rör det sig om cirka 500 miljarder kronor. Höga krav måste därför ställas på god hushållning med offentliga medel, vilket i sin tur ställer krav på regering och myndigheter. "

Så här står det i riksrevisionens rapport! Var finns sjöfarten? Räknas den inte alls in i vårt transportinfrastruktur?

Assad försvinner vid årsskiftet?

Den ryska flottan gör i dagarna en kraftsamlig i östra Medelhavet av tillgängliga resurser ur Svarta havs- och Norra marinerna - möjligen även ur Östersjömarinen - och avsikten är tydlig. Man ska evakuera alla de mer än 5 000 ryssar som för närvarande bor och verkar i Syrien och detta ska tydligen ske före årsskiftet. Förmodligen kommer då Assad försvinna på ett eller annat sätt!

Maritim Samverkan, SOU 2012:48

Inledningsvis måste man dessvärre konstatera, att den samordning inom den maritima sektorn, som förespråkas och förutsätts i EU havspolitik, inte ens till rimlig del förekommer inom Sverige. Utredarens beskrivning blir därför närmast pinsam för vårt land och förslagen blir följaktligen närmast självklara och bör genomföras fullt ut och så snabbt det över huvud är möjligt.

Frågan ligger väl närmast i hur långt vi och våra ”sjöverkande” myndigheter kan samordnas utan större omorganisationer.

Ett annat ingångsvärde som måste beaktas är EU säkerhetsstrategi, där det förutsätts, att medlemsstaterna ska kunna samverka på ett ändamålsenligt sätt för att möta de hot som där presenteras. I detta bör vi förstås inkludera den internationella brottsligheten och riskerna för terroristattacker till sjöss. Inte minst alla energitransporter som redan nu sker över Östersjön kan bli mål för sådana attacker och med svåra miljökonsekvenser för oss och våra grannländer.

Förslaget att organisera ett Sjöförsvar, som inkluderar marinen och kustbevakningen kan vara ett första steg till en förbättrad samordning och det föreslagna samordningsrådet, MARSAM, kunde lämpligen få i uppgift att genomföra detta. I förlängningen bör detta innebära att marinen bryts ut från dagens myndighet Försvarsmakten och samorganiseras med Kustbevakningen – i stort efter norsk eller dansk modell.

Den nya organisationens chef, Chefen för Sjöförsvaret, med stab och materielkommando, kunde lämpligen lokaliseras i landets maritima huvudstad, Göteborg.

Gemensam personalförsörjning

Sjöförsvarets personalförsörjning bör lämpligen samordnas så att meniga sjömän får en gemensam rekrytutbildning innan de går in till marinen respektive kustbevakningen. Även utbildningen av teknisk personal bör kunna samordnas och genomföras gemensamt. Detta gäller även en stor  del av officersutbildningen. Man bör samtidigt observera, att möjligheterna till ”sneddning” mellan de olika organisationsdelarna, kan göra personalförsörjningen till en effektiviseringsfaktor, så att en kontraktsavgången från den ena delen, kanske kan fylla en tydlig roll i den andra.

Gemensam fartygsbyggnad

Även fartygsbyggnaden kan samordnas bättre. Förslagsvis kan detta påvisas genom att en första omgång av gemensamma patrullfartyg produceras. Ett sådant, mera uthålligt, patrullfartyg, skulle kunna ha en uthållighet till sjöss på cirka 10 dygn och i fred vara specialbyggda för miljö- och fiskeövervakning för kustbevakningens behov, medan marinens motsvarande fartyg skulle vara inriktade på havsövervakning och väpnad ingripanden mot terrorism och sjöröveri. Det förutsätts också att kustbevakningens patrullfartyg relativt enkelt skulle kunna bestyckas, om så bedöms behövligt. Båda typerna borde dessutom vara sonarutrustade.

Sjömätning och isbrytning

En något underordnad, men viktig fråga, handlar om vår förmåga att sjömäta och att producera sjökort. Denna förmåga måste ofta finnas inför eventuella internationella operationer i områden, där sjömätningen och sjökarteringen är alltför svag.

Även isbrytningen är ett område där ett breddat och ökat säkerhetsintresse bör beaktas och hela denna verksamhet kan med fördel läggas inom Sjöförsvarets verksamhetsområde.

Vid utformningen av erforderliga, nya författningar måste folkrättens uppdelning av haven i olika zoner beaktas och så att våra möjligheter att ingripa även på den fria havet tydliggörs.