Ryssar är annorlunda!

I den svenska debatten – inte minst försvarsdebatten – talas det om hur man förväntar sig att ryssar ska reagera i olika situationer men man missar då oftast att ryssar ett många gånger har helt annat synsätt på många förhållanden än vad den vanliga svenska och västerländska uppfattningen kan vara. Ryssar är faktiskt annorlunda och i ganska enkel form skulle jag vilja framhålla ett par större skillnader mellan ryssar i allmänhet och västerlänningar, till vilka svenskarna ändå får anses höra.

En inledande stor skillnad har genom åren uppstått genom det faktum att vi västerlänningar är eller har varit katolskt eller protestantiskt kristna och det har ryssarna inte varit för de har varit ortodoxa trosbekännare. I väst skulle man kanske tro att detta inte skulle ha påverkat människorna i någon högre grad, men det har det nog gjort. Tänk bara på det lilla exemplet att vi i väst anser, att julen, som firas med anledning av Kristi födelse, är den stora religiöst präglade helgen, men att man i den ortodoxa världen snarare anser att påsken är den största helgen, för då firas ju Kristi återuppståndelse. Den västliga inriktningen bygger, om man så vill, på ett slags tydlig realistisk och mänskligt uppfattbar händelse, medan den östliga, ortodoxa mera präglas av en religiöst magisk underton. Denna skillnad i tankevärld har säkert skapat och skapar mycket olika förhållningssätt i öst till många mänskliga aktiviteter, jämfört med ett rationellt västligt synsätt.

En annan stor skillnad finns i det förhållandet, att ryssarna egentligen aldrig varit medborgare utan bara undersåtar – i bästa fall. Under tsartiden var detta förhållande så omfattande, att alla ryssar ansågs vara tsarens egendom och som han kunde hantera efter eget gottfinnande. För den ryska aristokratin gällde parallellt med detta, att godsägarna personligen ansågs äga sin arbetskraft ända fram till 1861, då livegenskapen upphävdes. Då de livegna därefter skulle köpa sin mark blev de i stället så djupt skuldsatta, att den formella frigörelsen i praktiken inte blev särskilt tydlig eller omfattande. Den kommunistiska eran förändrade knappast detta mycket skarpa förhållande mellan överhet och undersåtar och som är svårt att över huvud taget förstå för oss västerlänningar. Ryssarna var och förblev undersåtar.

Senare inträffade något annat av betydelse för den rysktalande delen av Sovjetunionen, som ju enligt Lenins lära skulle vara alla folks hemland. Alla mer eller mindre kända folkslags existens skulle då framhävas och det skedde genom att de upphöjdes till att vara egna socialistiska stater eller autonoma områden. Följden av detta blev att ryssarna där kom att betraktas som ett slags andrahandsbefolkning - till och med där de oftast faktiskt var i majoritet. Självklart är detta något som länge legat och gnagt i många ryssar – även om förhållandet är och har varit helt okänt i västvärlden.

Nu i vår tid har många i väst en bestämd uppfattning om Putin och om annexionen av Krim och den delas inte alls av huvuddelen av den ryska befolkningen, som sannolikt kommer att återvälja Putin vid nästa års presidentval med stor majoritet. Det kanske vi i väst trots allt ska vara glada över, för de enda möjliga konkurrenterna till Förenade Rysslands kandidat är antingen ultranationalister eller kommunister – och vad skulle vi föredra? Krimfrågan kommer antagligen att ytterligare stärka Putins möjligheter till återval och det manifesteras av att man nu försöker förlägga presidentvalet till den 18 mars – Fyraårsdagen av Krims återförening med Ryssland! Till och med ryssar, som bott länge i Sverige håller på Putin och gillar att Krim återgått under rysk ledning! Ja, ryssar är annorlunda – och det bör vi i väst kanske uppfatta och förstå bättre, om mera fredliga förbindelser ska kunna byggas!