Det handlar alltså om att vidta sådana åtgärder som man anser nödvändiga om någon annan Natomedlem utsätts för väpnat angrepp "inklusive användning av vapenmakt". Det finns alltså utrymme för att bedöma hur man vill bistå andra medlemmar om de angrips och det finns egentligen inte någon automatik i hanterandet. Automatiken är betydligt hårdare skriven i EU Lissabonfördrag artikel 42 pkt 5, vilket man kanske bör uppmärksamma!
Article 5
The Parties agree that an armed attack against one or more of them in Europe or North America shall be considered an attack against them all and consequently they agree that, if such an armed attack occurs, each of them, in exercise of the right of individual or collective self-defence recognised by Article 51 of the Charter of the United Nations, will assist the Party or Parties so attacked by taking forthwith, individually and in concert with the other Parties, such action as it deems necessary, including the use of armed force, to restore and maintain the security of the North Atlantic area.
Any such armed attack and all measures taken as a result thereof shall immediately be reported to the Security Council. Such measures shall be terminated when the Security Council has taken the measures necessary to restore and maintain international peace and security .
Lägg därtill att beslut inom NATO fattas med konsensus. I artikel 4 kan alltså länder säga nej, Det är därför som de bilaterala avtalen mellan medlemsländerna blir viktiga. De baltiska staterna är väldigt USA-vänliga i sin utrikespolitik, för det är bara USA som kan hjälpa dem.
SvaraRadera/Magnus!
SvaraRaderaÄr du den officer som var löjtnant på Älvsnabbens långresa 1968/69?,
Vänliga hälsningar / Krister Persson, aspirant vid tillfället