Sverige och Nato.

Det fördes en debatt på UI häromdagen om Sverige och en eventuell Natoanslutning, men den blev nog alltför fångad i sina gamla svenska "neutralitetsmyter".

 Saken är den att många inte känner till att Tage Erlander redan 1949 helst skulle ha velat gå med i Nato, men han kände sig tvungen att formellt stå utanför med hänsyn till Finland, som ju då pressats ingå en VSB-pakt med Sovjetunionen. Enligt hans dagbok skulle det enbart röra sig om timmar eller möjligen dygn innan vi skulle gå med i Nato, om det hade uppstått ett krigsläge.

Detta medförde i sin tur, att vi fick bygga upp ett hemligt samarbete med flera Nato-medlemmar, men inte med organisationen Nato, för då hade det sannolikt ganska snart läckt ut, att Sverige samordnade sitt försvar med västsidan i det kalla krigets tid. Inledningsvis höll Erlander själv i den politiska samordningen, men efter kommunalvalet 1950 ansåg han sig behöva någon att biträda honom och valet föll på Dag Hammarskjöld, som blev konsultativt statsråd med den dolda uppgiften att hålla de hemliga västkontakterna öppna. Han var mycket väl lämpad för den uppgiften, eftersom han hade mycket goda kontakter västerut efter att ha varit chef för den svenska förhandlingsgruppen inför Marshall-planens införande.

Samordningen på den militära sidan fanns sedan dels som planer hos ÖB och dels vid mycket hemliga men årliga samtal mellan våra försvarsgrenschefer och försvarsstabschefen med sina danska och norska motsvarigheter. Jag tror att det framgår tydligt i Mikael Holmströms bok. Det är ju ganska svårt att kalla detta för en neutralitet!

När Sverige senare, omkring 1960,  beslöt att avbryta kärnvapenframställningen,  så ansåg vi oss ha bidragit till att kärnvapenspridningen hade begränsats och som tack för detta erbjöds vi att skyddas av amerikanska kärnvapens avskräckande förmåga – precis som alla Nato-länder! Detta finns dokumenterat i amerikanska State Departments riktlinjer från 1962, men nyheten ”släpptes” i Sverige först 1966, då Karl Fritjofson nämnde det mer eller mindre i en bisats vid en årlig redovisning  i Kungl. Krigsvetenskapsakademien och det finns dokumenterat i ”Gula tidskriften”. Märkligt nog var det ingen som reagerade då, men de amerikanska aktierna stod väl inte så högt under Vietnamkriget, så ingen reagerade.

Det är alltså så vårt skydd egentligen är anordnat. Nato har dessutom inga förband att rycka ut med i händelse av att ett snabbt behov skulle uppstå och det är Natos medlemsstater som själva fattar beslut på nationell nivå, om man skulle vilja göra en insats med konventionella enheter enligt paragraf 5!

Det är här den svenska debatten oftast går fel, för man tror att Nato kan reagera omedelbart enligt 5.e paragrafen och det kan man alltså inte. Det är ”enbart” de amerikanska kärnvapnen som har den beredskapen och det var väl ytterst också meningen med pakten, när den en gång skapades – att mer eller mindre tvinga fram en amerikansk reaktion, om något allvarligt hände!

Det vore kanske bra om debatten kunde föras utan den svenska dubbelmoralens ögonbindlar!