Tvådygnssamhället och behovet av nya avvägningar

I försvarsdebatten innebar den ganska ogrundade tesen om femdagarsförsvaret en alldeles orimlig utgångspunkt för en strategisk bedömning. På något sätt verkade det som man totalt glömt bort våra strategiska förutsättningar och, framför allt, att vi väl fortfarande befinner oss det amerikanska kärnvapenparaplyet. Den svenska militära byråkratin har i det avseendet inte ändrat sig alls, utan fortsätter bara som tidigare och begär utökade anslag. Var diskuteras om behovet av nya avvägningar?

Ett ingångsvärde kunde kanske vara  EU gemensamma försvarspolitik! Där anses det att hotet idag främst kommer från internationell terrorism och gränsöverskridande brottslighet. Varför används inte denna inriktning i Sverige? Eller tror de naiva svenskarna att det mest är en polisiär fråga?

Ett annat ingångsvärde kunde kanske det faktum vara, att Sverige och det svenska samhället  är mycket beroende att flödet av varor - bland annat livsmedel och drivmedel - kan ske ostört. Inom mindre än fem dygn faller det känsliga moderna samhället samman mer eller mindre och städerna brakar samman först. Finns det inget att äta och ingen bensin - hur gör man då? Här finns ett "Tvådygnssamhälle"!

Man kanske skulle lämna de föråldrade försvarsmodellerna och i stället se på samhällets säkerhetsbehov! Då skulle man ganska snart inse, att vi borde ha ett väl uppbyggt incidentförsvar med förmåga att avvisa eller bekämpa terrorister; helst redan till sjöss eller i luften, ett cyberförsvar och en rimligt förberedd krishanteringsförmåga.

- En flygdivision i vardera väderstrecket och med en baseringsmöjlighet även på Gotland

- En patrullfartygsdivision på Västkusten och två i Östersjön. En amfibieenhet på Väst- och en på Ostkusten

- Ett insatsförband på marken  med någon beredskap inom varje militärregion.

Detta kunde vara en möjlig grund att bygga vidare på, för visst behövs förband och förmågor, så att även detta försvarar ska kunna fungera och kanske för att kunna breddas och utökas, om vår nationella säkerhet bedöms hotad i ett perspektiv.

Men övergripande handlar det om att göra ganska tydliga omavvägningar jämfört med dagens Försvarsmakt, som inte verkar kunna reformera sig utan skarpa politiska beslut!

Steadfast Jazz 2013

Av någon anledning tycks rapporter och nyheter kring ryska övningar vara mera intressanta att kommentera, än sådana, där även svenska förband deltar! Som en liten motvikt har jag tagit mig friheten att plocka en artikel från Nato-sidan, som ju också bedriver övningar i vårt närområde och i flera fall med svensk medverkan. Inte bara med stabspersonal, som det antyds i de svenska tidningsartiklar som över huvud taget intresserar sig för övningar i ett lite bredare perspektiv!

Här är artikel:

Multinational forces conduct complex and highly integrated operations on land, sea, and in the airspace over Europe during Exercise Steadfast Jazz 2013Exercise Steadfast Jazz concluded successfully on Nov. 8 after two weeks of intense multinational joint military training in locations across Europe. About 6,000 personnel  from 28 NATO member nations as well as three-partner nations (Sweden, Finland and Ukraine) trained together in a combined multinational setting. Joint Force Command Brunssum Headquarters succeeded in meeting a host of  demanding training objectives and will be officially certified at a future ceremony  to lead potential NATO Response Force missions in 2014.   "As the ISAF mission winds down, NATO’s challenge is to maintain the cohesiveness  and compatibility it has achieved through the years,” said Commander Joint Force Command Brunssum, General Hans-Lothar Domrӧse. "Exercise Steadfast Jazz was an important step in building and maintaining that high level of effectiveness and interoperability,” he said.  DRAWSKO POMORSKIE TRAINING AREA, Poland, 2 Novembre - NATO allies train together during the preparation phase of Exercise Steadfast Jazz - Photo courtesy of 1st Lt. Alexander Jansen/54th Engineer Bn, U.S. Army   The NATO Response Force is the ‘tip of the spear’ in terms of NATO’s ability to respond to an emerging crisis, which is why realistic and demanding exercises like Steadfast Jazz are essential in maintaining and enhancing the effectiveness of Allied deployable forces.    "The multinational soldiers, sailors, airmen and marines that I saw during the exercise demonstrated an exceptionally high level of skill and prowess,” said General Philip Breedlove, Supreme Allied Commander Europe. "The opportunity for troops from 28 different member nations, along with Alliance partners, to train and operate together is invaluable. Steadfast Jazz is what NATO is all about, our ability to defend ourselves together with a high-level of skill and effectiveness,” he added.  Italian destroyer ITS Caio Duilio seen from the flagship - Dutch frigate HNLMS De Ruyter - during the close approaches exercises.   NATO places great importance on ensuring that its forces are trained, equipped and prepared should they be called-upon at short-notice to deal with an emerging disaster or crisis situation. "Steadfast Jazz was based on a scenario that allows NATO forces to train for all possible missions the Alliance might face,” said Supreme Allied Commander Transformation, General Jean-Paul Palomeros. "A wide variety of scenarios were added to the exercise including humanitarian missions, cyber defense, anti-missile defense, and collective defense operations. Realistic, combined multinational training helps ensure that the Alliance is prepared to meet the threats of the future,” he said.   Two Hungarian JAS-39 Grippen's taxi during the first day of the air portion of Ex Steadfast Jazz at 31st Air Tactical Base, Poznan, Poland, on 5 Novembre 2013 - Photo courtesy SSgt Ian Houlding, GBR Army.   While headquarters staffs wrestled with ‘big-picture’ operational challenges, NATO troops deployed in the sea, land, and air honed their abilities to work together in a comprehensive multinational environment. Naval vessels deployed in the Baltic Sea, aircraft took to the skies of central Europe, and land forces participated in a live exercise in western Poland. The exercise culminated in a firepower demonstration attended by senior NATO officials, members of the diplomatic corps and invited observers from Russia and China.   "I am fully satisfied that our combined joint force met all of our training objectives, and I commend all the troops that were under my command for a job well done,” said General Domrӧse. I would also like to thank Poland, Latvia, and Lithuania for the outstanding support they provided to the exercise over the past number of months. Without their efforts, resources, and hospitality we would not have been able to achieve the results that we see today,” he added.   Lithuanian troops from Grand Duke Algirdas Mechanized Infantry Battalion marching in Exercise Steadfast Jazz closing ceremony parade on Friday 8 November.   Exercise Steadfast Jazz was designed to test and certify elements of the NATO Response Force, which is the Alliance’s quick reaction force of up to 13,000 troops, which can be deployed anywhere, in different configurations, to perform a wide range of missions all on short notice.   NATO military commanders will now turn their attention to capitalizing on the lessons, experience and knowledge gained from Exercise Steadfast Jazz to ensure that the Alliance continues to build upon its capabilities, interoperability, and experience. NATO will conduct several exercises in 2014 to certify NRF forces and headquarters, and will conduct a significant combined live exercise in 2015. Story by SHAPE Public Affairs Office

*

Försvarsmakten och omstruktureringen till ett insatsförsar

Det klagas ibland på vår försvarspolitik och på det gällande försvarsbeslutet och, som om det enbart var försvarsministerns ansvar. Det var ju en faktiskt en övergripande fyrpartiöverenskommelse, som är grunden för dagens inriktning på ett modernt insatsförsvar och ibland undrar jag, om de fränaste kritikerna har sin hemort i något annat parti, som försåtligen försöker skaffa sig väljare genom att stå kvar vid en föråldrad försvarspolitik.

Det är ju dessutom på det sättet, att det svenska styrelseskicket bygger på att självständiga myndigheter ska genomföra regeringens politik och av riksdag och regering fattade beslut och något ministerstyre får ju inte förekomma!

Men alldeles oavsett detta anser även jag att det finns behov av rättelser, för det verkar vara alltför svårt för Försvarsmakten att omorientera sig från ett gammaldags invasionsförsvar till ett modernt och fungerande insatsförsvar. Först varningen fick jag personligen, då det famösa veckoförsvaret ”läckte” ut i pressen. Detta indikerade för mig, att man inte förstått sin uppgift, utan fortsatte som tidigare och samlade sig på att bygga upp ett slags miniinvasionsförsvar, vilket inte alls överensstämde med det politiska målet. 

Den andra varningen fick jag för en tid sedan, då jag undrade något om Försvarsmaktens nya hemsida och var de nya manöverbataljonerna finns lokaliserade, för det redovisas inte alls. Däremot finns de gamla regementsstrukturerna fortfarande redovisade, och de ska ju egentligen inte alls finnas i organisationen nästa år!  Har man inte ens utsett cheferna för manöverbataljonerna och bestämt var det ska vara lokaliserade? Här ser jag en koppling till en annan fråga som också varit på tapeten: Gotland, vilket jag flaggade för tidigt!

En riktigt dålig nyhet presenterades också på hemsidan, då man lade ut, att en mekaniserad bataljon hade genomför sin KFÖ! Samtidigt vet vi, att marinen har två korvetter, som man inte har tillräckligt anslag för att använda. Visst visar detta, att pengarna inte fördelas på ett optimalt sätt! Det visar sig, då man förfrågar sig, att det gamla systemet med ”pås-planering” från invasionsförsvarets tid fortfarande tycks användas för vårt insatsförsvar, som ju borde hr helt andra prioriteringar!

Var finns den övergripande inriktningen för Försvarsmakten? Det borde väl finnas någon form av verksamhetsidé och huvudsakliga inriktning?  I stället diskuteras personalförsörjningsfrågor och andra ganska sekundära frågor i långa litanior, men man missar sin viktigaste uppgift som insatsförsvar; nämligen övervakning, närvaro och incidentberedskap, så att vi medverkar till en fortsatt lugn säkerhetspolitisk utveckling i vår region och i vårt nationella intresse.