Miljöhot mot Östersjön

Det uppges nyligen ha avhållits en konferens om miljöhoten i Östersjön och det är väl utmärkt. I mina ögon blundar man ändå fortfarande för det största miljöhotet och det handlar om all f d tysk och sovjetisk ammunition med kemstridsmedel, som har sänkts främst i mellersta Östersjön. 

I ryska(!) media rapporterar man också om att en polsk forskare upptäckt att flera fiskarter fått genetiska förändringar, som han uppfattar ha sin grund i att all kemvapenammunition på Östersjöns bottnar läcker ut sina gifter i vattnet och det borde vi nog uppmärksamma bättre även i Sverige. Vi är ju den största strandstaten och borde känna ett ansvar för vår havsmiljö! Här skulle marinen kunna göra en stor och viktig insats för landets säkerhet!

Det verkar lite av att sila mygg och att svälja elefanter, då man lagstiftar om fritidsbåtars toalettavfall/svartvatten och båtägarna åläggs att tömma på mottagningar i hamnarna och betala för kalaset, samtidigt som det faktiskt inte är förbjudet för den ökande sjötrafiken i Östersjön och Västerhavet att tömma sina svartvattentankar, när man befinner sig på internationellt vatten.

Tänk om dessutom en större del av trafiken i våra havsområden skedde med svenskflaggade fartyg! Då kunde vi lagstifta om att de inte fick släppa ut sitt svartvatten alls och hänvisa till mottagningsstationer i hamnarna i stället! Men vi kan inte lagstifta om detta för fartyg som är registrerade i Liberia, Seychellerna eller Trinidad och det är ju främst sådana och andra under bekvämlighetsflagg, som seglar med all vår import av olja från Ryssland - närmare 40% av vår oljeimport!

Man måste nog öppna ögonen på flera håll!

Klarar vi en stor terroristattack?

Attacken mot gallerian i Nairobi väcker lätt frågan om vi skulle kunna klara av att i första hand förhindra, att en sådan attack över huvud taget planeras och inleds och, om olyckan ändå är framme, hur skulle vi kunna möta en sådan attack?

Dom som tror, att denna typ av våld mot samhället enbart ska mötas med polis, får nog tänka lite bättre och helst innan något liknande inträffar i Sverige!

"Var finns IO 2014?"

Det är en fråga, som lätt aktualiseras, när man ser Försvarsmaktens nya hemsida. Men moderniseringen tycks mest vara IT-mässig och någon ny information finns dessvärre inte i någon större omfattning. Det är inte utan, att man undrar vad Försvarsmakten håller på med, för införandet av den nya insatsorganisationen verkar inte vara något som man prioriterar, vilket allmänheten kanske skulle förvänta sig.

Den första varningen fick vi redan för ett par år sedan och då införandet av ”tidvis tjänstgörande” meniga verkade vara den mest prioriterade uppgiften. ( Ja, det står ”Soldater och sjömän” också i regeringens proposition, men det vore nog bättre att använda termen ”meniga”, då det faktiskt är detta som avses. Goda soldater kan nog till och med kaptener vara och alla anställda inom Marinstridskrafterna borde vara goda sjömän!) Det offentliggjordes då att man skulle bygga om några kaserner, så att de tidvis tjänstgörande skulle kunna hyra en liten lya där, när det inte tjänstgjorde. Visst är det bra om man har omsorg om sina anställda, men var detta verkligen en prioriterad fråga?`

När sedan – med avsteg från den fastställda organisationen – fyra regionala chefer tillkom, kunde man ju tro, att Försvarsmakten trots allt funderade lite bättre, men vad har hänt sedan? Möjligen tar etableringen och samarbetet med länsstyrelser och kommuner ganska lång tid för att vi ska få en bättre krishantering i samhället, men man hör ju inte så särskilt mycket av detta, trots att vi ju har haft ett allvarligt läge i Mellersta Norrland på grund av regnen. Hur har Militärregion Nord hanterat detta? Och, om man verkligen har agerat, varför finns i så fall inget om detta på hemsidan?

En liten, men betydelsefull, nyhet smögs ut för något år sedan och den handlade om att man inom Armén graderade upp sitt behov av officerare, vilket ganska snart följdes av att Flygvapnet tillkännagav, att all flygande personal i fortsättningen också skulle vara officerare. Eftersom antalet officerare i Försvarsmakten nu åter diskuteras, så undrar vän av ordning var dessa reduceringar ska kunna tas!

Man har alltså fått några små, men kanske viktiga indikationer på att vår Försvarsmakt inte fungerar så särskilt väl och i ett sådant läge är det förstås enkelt att skylla på ”politikerna” i stället för att själv ta det tydliga grepp i utvecklingen som vi medborgare förväntar oss! Jag har lärt mig den ”hårda vägen”, att när offentliga organisationer inte förstår vilken verksamhet de ska genomföra, så blir det ofta diskussioner om budgeten i stället för om verksamheten. På något sätt tycks detta också gälla för vår försvarsmakt, vilket man får beklaga och det finns många frågor att ställa. Enligt ryktet lär fortfarande ”pås-planeringsprincipen” gälla och det vore ju nästan åtalbart, om så är fallet! En lösning på detta kvardröjande problem kunde ju annars vara, att åter sätta upp försvarsgrenarna och styra anslagen från den politiska ledningen och inte överlåta detta till en organisation, som tycks ha svårt att prioritera interna frågor!

I hemsidans presentation av Försvarsmakten finns alla möjliga gamla arv från det gamla invasionsförsvaret presenterade, men var finns exempelvis arméstridskrafternas manöverbataljoner? I den ekonomiska (!) redovisningen finns det angivet att tre sådana bataljoner nu ska finnas, men var? Och finns det inte chefer utsedda för de övriga fem? Eller tror Försvarsmakten fortfarande att ”produktion” är något som ska ske i Högkvarteret? Jag är nog inte ensam om att anse att en utsedd bataljonchef med stab skulle kunna ”producera” sitt förband bättre än den centrala administrationen, så varför finns de inte utsedda och grupperade? Och självklart borde en sådan bataljon vara grupperad på Gotland och vara en lokal samverkansenhet, som kan ta tillvara alla gotlänningars försvarsintresse. Det har ju faktiskt talats en del om Gotland i debatten, men här borde det faktiskt göras något!

Om man sedan ser på många andra delar av den tilltänkta insatsorganisationen, så behövs inte så mycket för att inse, att den ”snickrats” samman lite för snabbt och det behövs en ganska omfattande revision, om den strategiska avsikten ska kunna uppnås. Några modifieringar kunde exempelvis vara, att en av de fyra JAS-divisionerna förläggs till Uppsala. Erfarenhetsmässigt finns det ju ett behov av incidentflyg över Östra Svealand/Gotland – hur var det i somras vid den ryska provokationen? – och Stockholm måste ha ett insatsberett jaktflyg för att kunna möta ett eventuellt terroristhot mot huvudstaden!

En betydande förbättring vore det också, om alla de förband, som finns under rubriken ”Strategisk och operativ ledning” sammanfattades och att försvarsgrenarna återuppstod.

Under rubriken ”Logistikförband” redovisas ett stort antal enheter, som nästan uteslutande handlar om enheter, som anses behövliga för ett svenskt deltagande i en mera fjärran internationell operation och även där finns det sannolikt andra möjliga lösningar. 

Personligen skulle jag förstås gärna se, att ett patrullfartygsförband tillkom som en del av Marinstridskrafterna och som för övrigt borde kunna samordnas bättre med Kustbevakningen. Det är ju närmast genant, att så inte redan skett. Och visst kunde vi kunna medverka bättre till att vår havsmiljö förbättras – även detta en tydligt samhällsinriktad uppgift.

Utöver dessa ganska administrativt inriktade anteckningar, bör man nog uppmärksamma hur inställningen hos många av Försvarsmaktens anställda tycks vara till sina uppgifter i vårt insatsförsvar. Det framskymtar ganska ofta i debatten, att man fortfarande lever och utbildas enligt gamla modeller från invasionsförsvarets tid och även detta bör förstås korrigeras!

 

Obamas besök

Nu är president Obamas besök i Sverige avslutat och inga större incidenter inträffade, vad jag kan förstå. Syrien och avlyssningsfrågan blev lite mer betonade, än klimat- och frihandelsfrågorna, som man kanske hade önskat från svensk sida. En insats mot den syriska regimen lär nog komma vad det lider, även om FN inspektörer troligen inte kan peka ut vem som i verkligheten sköt och mot vem. En begränsad insats med ett par kryssningsmissiler mot mycket utvalda mål torde komma ändå.
Frågan om avlyssningen är kanske mest en ganska naiv reaktion på hur världen faktiskt fungerar. Alla stater och deras diplomater har ju alltid försökt "avlyssna" sina motståndare, så även Sverige! Nu är verkligheten kanske lite mera komplicerad och terroristgrupper är idag troligen det viktigaste målet för avlyssning och det tror jag egentligen ganska få skulle vilja demonstrera mot.

Kanske fanns det inga avlyssnade terroristgrupper i anslutning till Obamas besök i Stockholm, men den svenska säkerhetsapparaten var ändå betydande. Det fick ju helt enkelt inte hända något vid den amerikanska presidentens besök i landet, även om mera "kamreraraktiga" besparingar säkert övervägdes av "besparingsskäl". Och lika självklart var den svenska Försvarsmakten också en del av säkerhetsapparaten; särskilt i luften, men också i beredskap för insats, om något höll på att gå fel. Egentligen saknade jag mest amfibiekårens stridsbåtar som en uppbackning av de ganska fåtaliga polisbåtarna och tänk om en "sprängbåt" rammat kajen nedanför Grand Hotel? Det hade verkligen inte varit bra för Sverige och vårt rykte ute i världen!.

Staten Sverige måste ha tydliga inriktningar och bestämmelser så att hela säkerhetsapparaten kan användas vid sådana här tillfällen. Det finns ju bedömare som tror sig veta att Försvarsmakten bara ska användas i krig! Och så är det nog inte!

Ordval avslöjar landkrabbor

Flera gånger tidigare har jag haft anledning, att påpeka felaktigheter i våra medias ordval och särskilt så då maritima eller marina nyheter presenteras.

I samband med uppladdningen inför en eventuell insats mot Syrien rapporteras det att amerikanska och ryska "krigsfartyg "förflyttat sig till östra Medelhavet. Det ordvalet är en tydlig anglicism, för på svenska heter det "örlogsfartyg", när det handlar om fartyg som tillhör respektive staters mariner. Jag roar mig ibland att påpeka detta för flera centralredaktioner.

Det senaste rörde en husbåt i Malmö hamn. Hon hade kantrat, som det heter vid sådana fall och även det ordet finns angivet i Svenska Akademin Ordlista. "Välter" gör man kanske på land, men fartyg välter inte!