En liten och vilsen debatt om Natomedlemskap och om vi är i krig i Afghanistan har börjat i svenska media. På den senare frågan är det enkelt att svara. Vi är inte i krig, därför att Riksdagen har inte bestämt det. Så står det i vår regeringsform och om vi skulle vara i krig så skulle exempelvis Riksdagen samlas och kanske en krigsdelegation utses att fungera i Riksdagens ställe. Inget av detta har skett, vilket alltså ganske entydigt klargör att vi inte är i krig!
Frågan om Natomedlemskap är kanske svårare att hantera, för i praktiken har vi ju varit fördold medlem i västalliansen under ganska många år. Redan 1966 fanns det uttalat att vi låg under den amerikanska kärnvapenparaplyn; precis som alla andra Natostater. Fast i den då rådande antiamerikanska stämningen, fanns det kanske inte någon större anledning att trycka på förhållandet på ett sätt som kanske till och med allmänheten förstod. Att vi i praktiken var Natomedlem i det tysta var alldeles klart för Olof Palme, som till och med uppmanade ledande svenska militärer, att bibehålla sina goda kontakter med sina kollegor i USA trots att han offentligen kände sig tvungen att kritisera krigföringen i Vietnam. Det måste han göra för att regeringen inte skulle tappa ett inflytande i den ganska omfattande och radikala Vietnamrörelsen i Sverige. Att sedan neutralitetsretoriken till ganska stor del gynnade vår diplomati är kanske en nog så viktig fråga.
När sedan Palme mördats visade det sig att hans efterträdare inte alls var insatt i de hemliga kontakterna med USA och Ingvar Carlsson kunde alldeles sanningsenligt förneka att han visste något om vårt dolda västsamarbete. Han visste helt enkelt inte om sakförhållandet och när Sven Andersson lite försiktigt antydde motsatsen, blev han nertystad som en "oldtimer" som inte visste hur det förhöll sig.
Nu har frågan om ett öppet Natomedlemskap tagits upp i anslutning till den pågående valrörelsen, för det är fortfarande så att själva namnet Nato väcker ovilja i vida kretsar i Sverige, där medborgarna alltså systematiskt vilseförts - åtminstone de senaste 50-åren! För mig är det inte någon stor eller viktig fråga om vi formellt ska vara med eller inte. Vi kan ju vänta ytterligare en tid och då kommer vi förvånas över att Ryssland redan har ett ganska omfattande samarbete med Nato; kanske blir det betydligt mera omfattande än vi själva skulle kunna tänka oss!
Och för mig, personligen, är det kanske nu en svårare fråga än det var tidigare, för en pakt med ömsesidiga försvarsförpliktelser som kan tänka sig att ha Georgien som medlem, har jag lite svårt att tänka mig att Sverige ska vara med i !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar