Är vi i krig tillsammans med NATO?

En liten och vilsen debatt om Natomedlemskap och om vi är i krig i Afghanistan har börjat i svenska media. På den senare frågan är det enkelt att svara. Vi är inte i krig, därför att Riksdagen har inte bestämt det. Så står det i vår regeringsform och om vi skulle vara i krig så skulle exempelvis Riksdagen samlas och kanske en krigsdelegation utses att fungera i Riksdagens ställe. Inget av detta har skett, vilket alltså ganske entydigt klargör att vi inte är i krig!

Frågan om Natomedlemskap är kanske svårare att hantera, för i praktiken har vi ju varit fördold medlem i västalliansen under ganska många år. Redan 1966 fanns det uttalat att vi låg under den amerikanska kärnvapenparaplyn; precis som alla andra Natostater. Fast i den då rådande antiamerikanska stämningen, fanns det kanske inte någon större anledning att trycka på förhållandet på ett sätt som kanske till och med allmänheten förstod. Att vi i praktiken var Natomedlem i det tysta var alldeles klart för Olof Palme, som till och med uppmanade ledande svenska militärer, att bibehålla sina goda kontakter med sina kollegor i USA trots att han offentligen kände sig tvungen att kritisera krigföringen i Vietnam. Det måste han göra för att regeringen inte skulle tappa ett inflytande i den ganska omfattande och radikala Vietnamrörelsen i Sverige. Att sedan neutralitetsretoriken till ganska stor del gynnade vår diplomati är kanske en nog så viktig fråga.

När sedan Palme mördats visade det sig att hans efterträdare inte alls var insatt i de hemliga kontakterna med USA och Ingvar Carlsson kunde alldeles sanningsenligt förneka att han visste något om vårt dolda västsamarbete. Han visste helt enkelt inte om sakförhållandet och när Sven Andersson lite försiktigt antydde motsatsen, blev han nertystad som en "oldtimer" som inte visste hur det förhöll sig.

Nu har frågan om ett öppet Natomedlemskap tagits upp i anslutning till den pågående valrörelsen, för det är fortfarande så att själva namnet Nato väcker ovilja i vida kretsar i Sverige, där medborgarna alltså systematiskt vilseförts - åtminstone de senaste 50-åren! För mig är det inte någon stor eller viktig fråga om vi formellt ska vara med eller inte. Vi kan ju vänta ytterligare en tid och då kommer vi förvånas över att Ryssland redan har ett ganska omfattande samarbete med Nato; kanske blir det betydligt mera omfattande än vi själva skulle kunna tänka oss!

Och för mig, personligen, är det kanske nu en svårare fråga än det var tidigare, för en pakt med ömsesidiga försvarsförpliktelser som kan tänka sig att ha Georgien som medlem, har jag lite svårt att tänka mig att Sverige ska vara med i !

Vakter som inte vaktar?

För några dagar sedan genomfördes ett lika fräckt som välplanerat inbrott på Kina slott. Men fanns då inte högvakten på plats och bevakade, kan man kanske fråga sig. Jovisst fanns den på plats, men högvakten har egentligen bara ceremoniella uppgifter och det finns kanske nu anledning att tänka om - åtminstone lite grann!

Så som världen ser idag ser ut, borde förstås högvakten också ha någon form av riktig bevakningsuppgift, så att vi kan skydda kungahuset från flera påhälsningar av inkräktare eller tjuvar. I en värld som präglas av globalisering finns det många tydliga faror och de måste vi kunna skydda oss mot och förbereda oss att kunna möta och då duger inte den skarpa uppdelning mellan polisiärt och militärt, som idag fortfarande gäller - vi måste kunna samarbeta med varandra för att kunna möta dagens hot mot vår säkerhet.

Det sjöblinda Sverige

Ja, vi får väl se om den svenska sjöblindheten inte förnekar sig! I veckoslutet kommer den danska flottan att fira sitt 500-årsjubileum och om detta har jag hittills inte ens sett någon notis i svenska media. Det var ju ändå så att den danska flottans tillkomst är nära knuten till krigen och konflikterna med Sverige, så något hade kanske kunnat vara av intresse även för svenska mediakonsumenter!

I sammanhanget kanske det kunde vara intressant att veta, att Danmark nu övertagit ledningen för NATO-operationen kring Afrikas horn och det lustiga sammanträffandet skett att en dansk amiral leder en Nato-operation i samma område som en svensk leder en motsvarande EU-operation.

Helikopterrånet

Rånet i Västberga som skedde med hjälp av helikoptertransport kunde kanske ha stoppats på ett lika enkelt som drastiskt sätt.

Såvitt jag vet följdes helikoptern upp av vår luftbevakning och det fanns en beredskapsrote jaktflyg tillgänglig, men polisen valde att inte utnyttja sig av den möjligheten. I dag kanske man ångrar det. Nästa gång bör vi alltså bekämpa brottslingar av denna dignitet lite mera eftertryckligt, för det skulle knappast förvåna mig alls, om det senare kommer att visa sig, att ligan hade någon form av terroristanknytning och terrorism kan mycket väl få sådana här inledande former - även i vårt land.