Det var en intressant och bra debattartikel som Bo Pellnäs fått in i dagens DN. Man kan inte annat än att hålla med. Sverige behöver en säkerhetspolitisk strategi i det nya läge, som vi idag befinner oss. Det duger faktiskt inte att bara stövla på i gamla fotspår, för förutsättningarna är ju helt annorlunda nu jämfört med hur det var under det kalla kriget.
Vi är numera medlemmar i EU och där det nya Lissabonfördraget just trätt i kraft och vi har förtydligt vår inriktning med att avge en solidaritetsförklaring. Men trots att den första varianten av solidaritetsförklaring faktiskt avgavs av den då socialdemokratiska regeringen och den senaste av den borgerliga alliansregeringen, tror jag inte att vår säkerhetspolitik blir någon stor valfråga, för ingen vill det. Alliansregeringen riskerar att tappa röster, när svenska medborgare får klart för sig, att vi faktiskt inte för någon neutralitetspolitik längre - ja, vi har inte gjort det på länge - och socialdemokraterna skulle råka ut för en spricka i sin redan - i alla fall från utrikes- och säkerhetspolitisk utgångspunkt - mycket sköra allians med MP och V, som ju fortfarande tror på de gamla amsagorna från kalla krigets tid.
I Pellnäs´sakfråga instämmer jag verkligen. Jag skulle kanske till och med vilja vidga tankevärlden ytterligare. Vi kanske numera skulle ha en obligatorisk samhällstjänst i stället för den förpuppade värnplikten? Alla medborgare skulle få vara med och ta ett personligt ansvar för landets säkerhet i bredaste bemärkelse! Allt från frivilliga insatser i uländer till personliga insatser i det samhällets direkta behov av tillsynspersonal - Föräldrar på stan eller liknande - och kanske som extra "anhörig" i äldreomsorgen - listan kan säkert göras lång, men för den som inte kan eller vill engagera sig på annat sätt borde en en-termins militär grundkurs vara obligatorisk och där alla får lära sig grunderna i katastrofhjälp på ett eller annat sätt - men alltid med första hjälp vid olycksfall som ingrediens. Det vore väl en reform i tidens anda!
Problemet ligger på nog mest på ett annat plan. Det handlar om att många myndigheter skulle behöva samarbeta över myndighetsgränserna på ett alldeles nytt sätt, och det är man nog inte beredd att göra utan en tydlig politisk styrning. Var och en vill ju inte riskera att budget och kostnader rakar iväg för att man ska bistå någon annan myndighet, som kanske till och med sorterar under ett annat departement. Här finns tyvärr nackdelen med vårt system med självständiga myndigheter och dessvärre kan man studera detta fenomen, när man själv är ute på internationella uppdrag, för då är myndighetsgränserna oerhört strikta. Jag har själv försökt att få loss 50 000 kr för att kunna reparera en nerbränd skola på den svenska bataljonens område i norra Bosnien en gång i tiden, men det gick inte. Samtidigt byggde dåvarande Räddningsverket småhus på andra håll i Bosnien för mer än 40 miljoner kronor och inte ens där kunde man få loss det som närmast kunde betraktas som felräkningspengar för en bra uppbygglig insats i det område som faktiskt var ett svenska ansvarsområdet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar