För en stund sedan framfördes från katastrofområdet i Haiti, att det verkade konstigt att hjälpen inte nådde fram, för man hade ju flugit in inte mindre än 80 ton! Dessvärre visar den siffran snarare på skillnaden i vad som behövs för att genomföra större transporter.
Flygtransport har sina fördelar, då det gäller snabbhet, men inte alls vad avser volymer. Som jämförelse till vad 80 ton är, kan det kanske jämföras med att en enda torpedbåt av Spica-typ bunkrade 40 ton! Den till Port- au -Prince anlända volymen motsvarar alltså enbart vad två torpedbåtar kunde bunkra! Och det syntes inte ens på dom.
Ett ganska liten kustfraktfartyg kan lasta mellan 1500 och 3000 ton, men det tar å andra sidan tid - där ligger skillnaden.
söndag 17 januari 2010
Försvaret
Det förekommer idag flera inlägg om försvaret, fast det mesta handlar dessvärre enbart om myndigheten Försvarsmakten och har därför dessvärre bara en begränsad bärighet på framtiden. Jag håller med om att Sveriges försvar måste stärkas, men det blir inte starkare bara om vi går tillbaka till hur det varit tidigare - innan invasionsförsvaret raserades och egentligen inte något insatsförsvar byggdes upp i stället. Även invasionsförsvaret byggde på en del fördomar eller myter. Den viktigaste var kanske att "den stora invasionen" skulle genomföras enbart med konventionella vapen och endast i samband med en stor öst-västkonfrontation och detta har vi ännu inte idémässigt kommit bort från. Verkligheten, sett från ett sovjetiskt perspektiv, såg nog helt annorlunda ut. Antingen kunde det bli en fråga om en överraskande strategisk kupp som en förberedelse inför en eventuell kärnvapenkonfrontation med väst eller också ingick vi bland de områden som skulle direkt ödeläggas, om öst-västkonfrontationen redan var ett faktum. Sovjetunionen innehade sedan omkr 1970 upp emot 40 000 kärnvapen och 1000 medeldistansrobotar fanns utplacerade i silos i det baltiska militärområdet. Även om bara en bråkdel var riktade mot oss, så var det nog ändå en ganska orimlig situation att hamna i och enligt mina studier och efterforskningar var det så som verkligheten såg ut! Här passade faktiskt vårt mobiliserande invasionsförsvar inte in alls och vi borde alltså redan då ha övergått till ett insatsförsvar för att kunna möta en eventuell strategisk kupp mot landet, men det ansågs strida mot principen om den allmänna värnplikten och därför blev det då inget av dessa tankar. Nu har vi å andra sidan faktiskt börjat bygga upp något, men, och jag håller gärna med om det, det behövs faktiskt resurser för att bygga upp en rimligt insatsförsvar och dit har vi ännu inte kommit - fast vi är på väg!
lördag 16 januari 2010
Internationellt fartygsregister
Bland dagens nyheter finns frågan om vi inte borde ha ett svenskt internationellt fartygsregister. Jovisst borde vi det. Inte minst från miljösynpunkt vore det verkligen en bra reform, och det är förstås "facket" emot. Dom lever ju tydligen fortfarande kvar i 1800-talets tänkande och har tydligen inte fått klart för sig vad den pågående globaliseringen ställer för krav på ett fortsatt svenskt företagande till sjöss.
Det är kanske bättre med svenskflaggade fartyg i våra farvatten än med alla de mer eller mindre egendomliga flaggor som vi kan se idag - Jungfruöarna, Maldiverna, Bermuda och andra skatteparadis!
Det är kanske bättre med svenskflaggade fartyg i våra farvatten än med alla de mer eller mindre egendomliga flaggor som vi kan se idag - Jungfruöarna, Maldiverna, Bermuda och andra skatteparadis!
onsdag 13 januari 2010
Ungdomsarbetslöshet och militärtjänst
Det finns många som tycker att det var illa att lägga den allmänna värnplikten i malpåse och det finns tydligen intresserade, som faktiskt skulle vilja göra en slag rekrytutbildning. Till de senare kan jag meddela, att hemvärnet faktiskt arrangerar just detta - en hemvärnsrekrytutbildning. Det finns uppgifter om var och när på Försvarmaktens hemsida, så är du intresserad av att frivilligt göra en rekrytutbildning så finns alltså möjligheten numera!
En annan fråga ligger kanske på ett djupare plan och man kunde ju uppfatta att ett bredare ansatt insatsförsvar än vad vi ännu har i landet, skulle kunna ha uppgiften att minska ungdomsarbetslösheten genom att kalla in folk till en militärtjänstgöring. 10 000 inkallade rekryter skulle ju kunna betyda att arbetslösheten minskar med lika många och kanske skulle någon eller några av dessa bli intresserade av en fortsatt militär inriktning! För ett bredare ansatt samhällsförsvar borde en tanke som denna vara en självklarhet, men så är inte ännu i Sverige!
En annan fråga ligger kanske på ett djupare plan och man kunde ju uppfatta att ett bredare ansatt insatsförsvar än vad vi ännu har i landet, skulle kunna ha uppgiften att minska ungdomsarbetslösheten genom att kalla in folk till en militärtjänstgöring. 10 000 inkallade rekryter skulle ju kunna betyda att arbetslösheten minskar med lika många och kanske skulle någon eller några av dessa bli intresserade av en fortsatt militär inriktning! För ett bredare ansatt samhällsförsvar borde en tanke som denna vara en självklarhet, men så är inte ännu i Sverige!
Sverige och NATO
Jag kan inget annat än välkomna det initiativ, som presenteras på Brännpunktssidan i dagens SvD. Visst måste vi studera för-och nackdelar med att vara medlemmar av NATO. I själva verket har vi väl gjort det ganska länge, men det som nu omsider aktualiserar frågan är att vi nu - när det kalla kriget inte längre förhindrar en öppen debatt - kan diskutera en eventuell anslutning från ett riktigare perspektiv än vi kunde då. Vi kan ju nu utgå från våra egna nationella säkerhetsintressen, om inte kvardröjande neutralietsdogmatism stör hanteringen.
I många avseenden deltog vi ju i ett västligt försvarssammanhang kanske redan innan NATO bildades och då det var britterna som tog spetsen för det efterkrigströtta Europas kamp mot en hotande fortsatt kommunistisk expansion på vår kontinent. Amerikanarna hade ju dragit sig tillbaka och kom inte tillbaka förrän det i samband med Berlinkrisen 1948 blev uppenbart, att europeerna inte klarade sig utan amerikanskt stöd. Då hamnade vi utanför, för vi kunde ju inte lämna vår neutralietspolitik av inrikespolitiska skäl! I väst visste man ju var vi hörde hemma och i Sovjet utgick man från att Sverige var en västallierad. Det var bara svenskarna som trodde något annat! Och så saknades det förstås försvarsgarantin som finns i NATO-avtalet.
Nu är situationen dessutom mera komplex än vad svenskarna kanske anar i allmänhet. Vi har ju mest och ganska aningslöst tänkt oss, att EU skulle svara för "mjuk säkerhet" i form av Petersbergsuppgifter, medan NATO ska bestå med den hårda säkerheten. Den uppdelningen finns egentligen inte längre och relationen mellan EU och NATO är en mycket tung fråga i ISS-publikationen "What ambitions for European defence in 2020?" Det kommande verksamhetsåret inom Kungl Krigsvetenskapsakademien kan bli mycket spännande och intressant och kanske också av betydelse för Sveriges framtida säkerhet för de politiska partiernas intresse för frågan är dessvärre mest slagordsmässig och det är inte tillräckligt bra i dagens Europa!
I många avseenden deltog vi ju i ett västligt försvarssammanhang kanske redan innan NATO bildades och då det var britterna som tog spetsen för det efterkrigströtta Europas kamp mot en hotande fortsatt kommunistisk expansion på vår kontinent. Amerikanarna hade ju dragit sig tillbaka och kom inte tillbaka förrän det i samband med Berlinkrisen 1948 blev uppenbart, att europeerna inte klarade sig utan amerikanskt stöd. Då hamnade vi utanför, för vi kunde ju inte lämna vår neutralietspolitik av inrikespolitiska skäl! I väst visste man ju var vi hörde hemma och i Sovjet utgick man från att Sverige var en västallierad. Det var bara svenskarna som trodde något annat! Och så saknades det förstås försvarsgarantin som finns i NATO-avtalet.
Nu är situationen dessutom mera komplex än vad svenskarna kanske anar i allmänhet. Vi har ju mest och ganska aningslöst tänkt oss, att EU skulle svara för "mjuk säkerhet" i form av Petersbergsuppgifter, medan NATO ska bestå med den hårda säkerheten. Den uppdelningen finns egentligen inte längre och relationen mellan EU och NATO är en mycket tung fråga i ISS-publikationen "What ambitions for European defence in 2020?" Det kommande verksamhetsåret inom Kungl Krigsvetenskapsakademien kan bli mycket spännande och intressant och kanske också av betydelse för Sveriges framtida säkerhet för de politiska partiernas intresse för frågan är dessvärre mest slagordsmässig och det är inte tillräckligt bra i dagens Europa!
fredag 8 januari 2010
Vinterutbildning?
Isläggningen sker nu snabbt i Östersjön och i Vänern. Alla våra och våra grannars isbrytare kommer alldeles säkert engageras i årets kampanj. Isbrytarflottan bemannas nu av ett civilt rederi via Sjöfartsverket, vilket troligen mest var ett försök att spara pengar inom försvaret en gång i tiden, för visst är det så: Lägger man ner verksamhet så blir det billigare. Det är bara det att isbrytarverksamheten inte kan läggas ner, eftersom samhället behöver den tjänsten för att verksamheten ska kunna fungera även när isen är ett hinder. Idag och med dagens hotbild hade det kanske varit ändamålsenligt, att isbrytarna som tidigare bemannades av flottan för vi behöver kanske kunna kontrollera sjöfarten lite närmare än vad vi nu kan.
Det leder mig till en fundering kring dagens sjöofficersutbilning. Genomför dagens kadetter någon tjänstgöring ombord på våra isbrytare? Det är ju en naturlig del av vårt maritima liv och självklart borde alla sjökadetter få en isbrytartörn. Och varför inte också kadetterna från de andra försvarsgrenarna. Det vore kanske en bra del i deras samhällsorientering!
Tidigare har jag i andra sammanhang kritiserat dagens officersutbildning, som ju bör ha en internationell framtoning på något lämpligt sätt och ganska tidigt under utbildningen. Marinens långresor var i det avseendet en bra förberedelse för många blivande sjöofficerare, stam och reserv, men långresorna ströks för alla, då Försvarsmakten skulle "internationaliseras". Egentligen är det ju en ren parodi. I stället kanske även kadetter från armén och flygvapnet få en internationell "sjöpull" under en långreseexpedition, som en del av sin yrkesutbildning?
Det hade varit framsynt!
Det leder mig till en fundering kring dagens sjöofficersutbilning. Genomför dagens kadetter någon tjänstgöring ombord på våra isbrytare? Det är ju en naturlig del av vårt maritima liv och självklart borde alla sjökadetter få en isbrytartörn. Och varför inte också kadetterna från de andra försvarsgrenarna. Det vore kanske en bra del i deras samhällsorientering!
Tidigare har jag i andra sammanhang kritiserat dagens officersutbildning, som ju bör ha en internationell framtoning på något lämpligt sätt och ganska tidigt under utbildningen. Marinens långresor var i det avseendet en bra förberedelse för många blivande sjöofficerare, stam och reserv, men långresorna ströks för alla, då Försvarsmakten skulle "internationaliseras". Egentligen är det ju en ren parodi. I stället kanske även kadetter från armén och flygvapnet få en internationell "sjöpull" under en långreseexpedition, som en del av sin yrkesutbildning?
Det hade varit framsynt!
onsdag 6 januari 2010
Sea blindness - igen
Som svensk blir man inte lite förvånad över att det publicerats en artikel under rubriken "Deutschlands maritime Abhängigkeit" på den tyska Bundeswehrs hemsida. I Sverige skulle väl en sådan artikel uppfattas som en ensidig marin försvarsgrenspropaganda, men så ser det alltså inte ut i Tyskland. Och är det så?
I artikeln konstateras att Tyskland är beroende av den globala handeln och att man därför anser att stabila handelsförbindelser är ett vitalt intresse.
"Tysklands säkerhet är i globaliseringens tidsålder inte längre en fråga om försvar av landet och av alliansen. Visserligen utsätts Tyskland i dagsläget inte för något militärt hot, men ändå finns det globala risker av politisk, ekonomisk, samhällelig och ekologisk natur som förbundsrepubliken också träffas av inom sina gränser. Ett hot mot världens fria godstransporter genom terrorism och piratdåd är därför samtidigt ett hot mot Tysklands säkerhet." Så står det i artikelns inledning.
På något sätt förefaller resonemanget ändå vara applicerbart även på svenska förhållanden, vilket borde vara vägledande för det svenska försvarets framtid. Och riskerna för att internationell terrorism kommer att öka även i vårt eget närområde inom några år och då internationella ligor upptäcker, att sjötrafiken i våra havsområden inte alls har den bevakning och det skydd, som vi borde kunna upprätthålla tillsammans med våra grannar!
I artikeln konstateras att Tyskland är beroende av den globala handeln och att man därför anser att stabila handelsförbindelser är ett vitalt intresse.
"Tysklands säkerhet är i globaliseringens tidsålder inte längre en fråga om försvar av landet och av alliansen. Visserligen utsätts Tyskland i dagsläget inte för något militärt hot, men ändå finns det globala risker av politisk, ekonomisk, samhällelig och ekologisk natur som förbundsrepubliken också träffas av inom sina gränser. Ett hot mot världens fria godstransporter genom terrorism och piratdåd är därför samtidigt ett hot mot Tysklands säkerhet." Så står det i artikelns inledning.
På något sätt förefaller resonemanget ändå vara applicerbart även på svenska förhållanden, vilket borde vara vägledande för det svenska försvarets framtid. Och riskerna för att internationell terrorism kommer att öka även i vårt eget närområde inom några år och då internationella ligor upptäcker, att sjötrafiken i våra havsområden inte alls har den bevakning och det skydd, som vi borde kunna upprätthålla tillsammans med våra grannar!
tisdag 5 januari 2010
Klaner och stammar
Beteckningarna "grupperingar" eller "politiska grupper" eller "religiös hemvist" får ofta en viktig roll, då man ska beskriva grunderna för det politiska våldet i många stater med svag centralmakt. Det som vi har så svårt att förstå i den utvecklade och demokratiska västvärlden är att klansystemet i mycket är roten till de alltför många inbördeskonflikterna i utvecklingsvärlden.
En klan består av flera familjer och den styrs av en klanhövding, som egentligen bara har en enda övergripande uppgift och det är att se till att klanen överlever. För att lösa den uppgiften tillåts han - för det är praktiskt taget alltid en man - tillgripa alla medel och även sådana som vi i väst skulle kalla för olagliga eller omoraliska, för annars misslyckas han. Här ligger grunden för frågan om varför ulandshjälp så ofta leder till korruption. Det är ju klanhövdingens uppgift!
Självklart är det samtidigt så att alla klaner är varandras motståndare eller fiender. Att klanens identitet sedan byggs upp med hjälp av politiska eller religiösa yttre tecken, som ger klanen en samhörighet och utesluter andra klaners medlemmar, är en mest sekundär fråga. I många fall rör det sig också om en låtsad politisk eller religiös tro, för i Afrika är det i alla fall ganska ofta så, att under ytan ligger den fäderneärvda hednatron kvar, trots att man säger sig vara muslim eller kristen; liberal eller socialist. Man uttrycker sig i "våra" termer när man uppfattar att man kan få ekonomiskt eller annat stöd för klanens överlevnad från någon riktning som vill stödja och som man kan liera sig med. Man kan alltså utge sig för att vara västerländskt utvecklingsintresserad - om man kan få utvecklingshjälp från Europa eller USA eller muslimsk extremist- om man kan få motsvarande stöd från Saudiarabien eller Iran; beroende på situationen och det bestäms alltså av klanens behov och egentligen inget annat.
Vissa klaner har ju till och med skaffat sig regeringsmakten i staten och det innebär givetvis att de andra klanerna i landet är motståndare till regeringen och i värsta fall beväpnar de sig. Det är den naturliga grunden för det som vi kallar för gerillarörelser, för då tror vi oss förstå vari motsättningerna har sin grund. Men oftast gör vi inte det, för grunden ligger i det uråldriga klansystemet - och det kan i förlängningen troligen bara "bekämpas" med skolor och utbildning.
En klan består av flera familjer och den styrs av en klanhövding, som egentligen bara har en enda övergripande uppgift och det är att se till att klanen överlever. För att lösa den uppgiften tillåts han - för det är praktiskt taget alltid en man - tillgripa alla medel och även sådana som vi i väst skulle kalla för olagliga eller omoraliska, för annars misslyckas han. Här ligger grunden för frågan om varför ulandshjälp så ofta leder till korruption. Det är ju klanhövdingens uppgift!
Självklart är det samtidigt så att alla klaner är varandras motståndare eller fiender. Att klanens identitet sedan byggs upp med hjälp av politiska eller religiösa yttre tecken, som ger klanen en samhörighet och utesluter andra klaners medlemmar, är en mest sekundär fråga. I många fall rör det sig också om en låtsad politisk eller religiös tro, för i Afrika är det i alla fall ganska ofta så, att under ytan ligger den fäderneärvda hednatron kvar, trots att man säger sig vara muslim eller kristen; liberal eller socialist. Man uttrycker sig i "våra" termer när man uppfattar att man kan få ekonomiskt eller annat stöd för klanens överlevnad från någon riktning som vill stödja och som man kan liera sig med. Man kan alltså utge sig för att vara västerländskt utvecklingsintresserad - om man kan få utvecklingshjälp från Europa eller USA eller muslimsk extremist- om man kan få motsvarande stöd från Saudiarabien eller Iran; beroende på situationen och det bestäms alltså av klanens behov och egentligen inget annat.
Vissa klaner har ju till och med skaffat sig regeringsmakten i staten och det innebär givetvis att de andra klanerna i landet är motståndare till regeringen och i värsta fall beväpnar de sig. Det är den naturliga grunden för det som vi kallar för gerillarörelser, för då tror vi oss förstå vari motsättningerna har sin grund. Men oftast gör vi inte det, för grunden ligger i det uråldriga klansystemet - och det kan i förlängningen troligen bara "bekämpas" med skolor och utbildning.
Avmonopolisering
Av någon anledning uppstår det i Sverige - som på sin tid i Ryssland - en sammanblandning av vad som menas med att avskaffa ett statligt monopol och med vad som är en privatisering. Som en liten anekdot kan jag nämna, att jag hade förmånen att besöka Simbirsk där det finns en enorm bilfabrik. Direktören där hade fått kännedom om att "Moskva" ville att den statliga industrin skulle privatiseras, så han gjorde precis det. Han bestämde, att fabriken numera var hans och hans och hans medarbetares upprördhet blev mycket stor, när lönerna inte längre betalades ut på det vanliga sättet. Tänk att man gör precis som den politiska ledningen vill - och så straffas man på detta förskräckliga sätt, med att dom drar in lönen!
Riktigt så illa är det kanske inte i Sverige, men avmonopoliseringen av Apoteksbolaget borde kanske fungera avskräckande för en motsvarande hantering av bilbesiktningen som nu tycks vara under övervägande. Det allra enklaste vore förstås att märkesverkstäder får uppfylla vissa krav och därefter certifieras för att själva utföra bilbesiktning. Det blir en fråga för bilverkstädernas samarbetsorganisation att utöva tillsyn - och allt blir enklare och billigare. Under hand har jag i stället hört att man skulle inbjuda den finska(?) motsvarigheten till Svensk Bilprovning att etablera sig i Sverige och någon byråkratiskt lagd tänkare tycker då att det skett en avmonopolisering. Men så är det knappast. Situationen blir inte mindre präglad av monopol för att det blir två monopolföretag som ska konkurrera! Vem ska i så fall avgöra var bilägarna ska besiktiga sina bilar? Det behövs i så fall någon statlig myndighet som styr och därmed är liknelsen med Apoteksbolaget ganska tydlig.
Alltså: Lägg rätten att besiktiga bilar på verkstäderna, så får bilägarna själva avgöra var och hur deras kontrollbesiktningar ska ske! Det är så man avskaffar monopol
Riktigt så illa är det kanske inte i Sverige, men avmonopoliseringen av Apoteksbolaget borde kanske fungera avskräckande för en motsvarande hantering av bilbesiktningen som nu tycks vara under övervägande. Det allra enklaste vore förstås att märkesverkstäder får uppfylla vissa krav och därefter certifieras för att själva utföra bilbesiktning. Det blir en fråga för bilverkstädernas samarbetsorganisation att utöva tillsyn - och allt blir enklare och billigare. Under hand har jag i stället hört att man skulle inbjuda den finska(?) motsvarigheten till Svensk Bilprovning att etablera sig i Sverige och någon byråkratiskt lagd tänkare tycker då att det skett en avmonopolisering. Men så är det knappast. Situationen blir inte mindre präglad av monopol för att det blir två monopolföretag som ska konkurrera! Vem ska i så fall avgöra var bilägarna ska besiktiga sina bilar? Det behövs i så fall någon statlig myndighet som styr och därmed är liknelsen med Apoteksbolaget ganska tydlig.
Alltså: Lägg rätten att besiktiga bilar på verkstäderna, så får bilägarna själva avgöra var och hur deras kontrollbesiktningar ska ske! Det är så man avskaffar monopol
måndag 4 januari 2010
Försvars- och säkerhetspolitik på det nya året
Den offentliga debatten kring säkerhets- och försvarspolitiska frågor är ganska begränsad i Sverige och visst är det lite trist. Det finns ju en hel del att hantera, men vare sig Alliansens eller den röd-gröna oppositionens representanter nämner några frågor inom den sfären som av stort intresse inför det kommande valåret.
Annars saknas det ju inte underlag. EU:s internationella säkerhetsinstitut, ISS, gav exempelvis i slutet av 2009 ut en nyutgåva av en skrift - "What Ambitions for European defence in 2020?" som kanske borde bli mera känd i Sverige, eftersom den faktiskt hanterar frågor för vårt försvar i framtiden. Den första utgåvan tog slut - men det var nog inte så många svenska läsare alls!
Det vore kanske bättre idag att se till vilka möjligheter vi har för framtidens försvar tillsammans med våra EU-partners, i stället för ganska "träaktigt" bara försöka framställa någon slags trovärdighet i ett ryskt invasionshot.
Det vore kanske på tiden att vi i stället försökte se framåt och det kan man göra bla a med hjälp av ISS skrift. Den finns på www.iss.europa.eu för intresserade!
Annars saknas det ju inte underlag. EU:s internationella säkerhetsinstitut, ISS, gav exempelvis i slutet av 2009 ut en nyutgåva av en skrift - "What Ambitions for European defence in 2020?" som kanske borde bli mera känd i Sverige, eftersom den faktiskt hanterar frågor för vårt försvar i framtiden. Den första utgåvan tog slut - men det var nog inte så många svenska läsare alls!
Det vore kanske bättre idag att se till vilka möjligheter vi har för framtidens försvar tillsammans med våra EU-partners, i stället för ganska "träaktigt" bara försöka framställa någon slags trovärdighet i ett ryskt invasionshot.
Det vore kanske på tiden att vi i stället försökte se framåt och det kan man göra bla a med hjälp av ISS skrift. Den finns på www.iss.europa.eu för intresserade!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)