Svåra frågor för en alltför komplicerad ledning

Det har aktualiserats två frågor som på ett ganska tydligt sätt visar att Försvarsmakten inte kan ledas på det invanda sättet från kallakrigetperioden.

Först rör det sig om den beramade halvårsrapporten, där det visat sig att man tidigare rapporterat glädjesiffror rörande rekryteringen. I en mer eller mindre kameralinriktad organisation utan tydliga mål för sin verksamhet är sådana fadäser inte alls egendomliga. Tvärtom faktiskt! Att rekryteringen inte går som önskat kan ju bero på att kampanjen och verkligheten skiljer sig i påtaglig grad samtidigt som organisationen gärna vill rapportera så som man uppfattar att ledningen vill. Det är då kanske inte så underligt att missar förekommer i rapporteringen till den politiska ledningen. Så har det ju varit tidigare också, men då fanns det inte någon kontroll t ex av att de s.k. krigsförbandens skattningssiffror var adekvata. De var ju snarare ett slags argument i anslagstävlingen.

Den andra märkligheten rör Libyeninsatsen, där en marin bordningsstyrka skulle erbjudas NATO operativa ledning för insatsen. Varför kunde en sådan inte sättas upp på vanligt sätt av amfibiekåren, utan den hemliga operatinsgruppen? Så hade det ju varit under Op ATALANTA och det borde väl ha kunnat fungera enkelt även denna gång! Fast egentligen är det nog minröjningsresurser som borde erbjudas inför Khadaffisidans sammanbrott. Då måste man kunna öppna hamnen i bl a Tripoli på ett säkert sätt och en svensk minröjningsstyrka kunde redan nu avsegla från Sverige och övergångsvis baseras i Gibraltar innan den skarpa insatsen inleds.

Nej, dela upp Försvarsmakten i försvarsgrenar - det skulle antagligen underlätta såväl för ärligheten i rapporteringen som för hur vilka insatsförband som kunde användas i pågående internationella operationer!

Lätt varning

Rapporten om ett mindre lastfartyg, som gått på grund utanför Helsingborg, bör nog tas som en förvarning om vad som kan komma att ske i våra farvatten och med betydligt allvarligare följder. Det blev inga utsläpp då Alva, registrerad på Saint Vincent och Grenadinerna och under en estnisk befälhavare som troligen var berusad, gick på grund, men vad händer nästa gång?

För det kommer flera grundstötningar eller kollisioner och det bör vi nog försöka förbygga!

Sjöröveri - utanför Västafrikas kust!

Det var för inte så hemskt länge sedan jag skrev, att det bara var en tidsfråga innan det skulle ske ett kapningsförsök utanför den västafrikanska kusten - och att det kom ut i media. Saken är den, att det redan skett tidigare, men då förtigits, så att sjöfartsmarknadens försäkringspremier inte skulle skjuta i höjden. Den amerikanska marinen driver sedan viss tid tillbaka ett förebyggande program - African Partnership Station, APS - tllsammans med en handfull västafrikanska staters mariner för att bekämpa illegal verksamhet till sjöss i hela området. När det finns folk i Sverige, som yrvaket tycker att vi borde skydda de svenska fartygen i området genom att eskortera med egna örlogsfartyg, borde man kanske sansa sig något.

Vi skulle kunna delta i APS på något sätt och vi skulle kunna ha en amfibieenhet som kunde placeras ombord på svenskflaggade fartyg. Det vore kanske något att börja med i alla fall! Och kanske ett sätt att göra det mera attraktivt för svenskägda fartyg att segla under svensk flagga!

Sjöblindhet - igen!

Den bristande förmågan, att bedöma maritima förhållanden, leder många svenskar alldeles galet - nu senast i fråga om Ships to Gaza-jippot. Man kunde ju tänka sig att det fanns ett allvarligt syfte bakom aktionen, men då borde väl konvojen ändå mest bestå av lastfartyg.

Alla bilder från förberedelserna visar dock något helt annat. Bilderna - inklusive de som förmedlades i fjol från bordningen av ett turkiskt fartyg - visar praktiskt taget enbart på passagerarfartyg och vilka nödvändiga förnödenheter kan sådana medföra? Det talades till och med om byggmateriel skulle finnas med och inte finns det plats till något som skulle kunna innebära någon skillnad för Gaza-borna ombord på ett passagerarfartyg - eller, om man ska förenkla, en färja - fast utan bildäck! Det blir inte så imponerande!

Sjöblindhet -mera

Jag har tidigare haft anledning att kommentera hur det svenska samhället alltsom oftast inte förstår sig på den maritima miljön samtidigt som vi ju faktiskt är beroende av ett väl fungerande sjötransportsystem för vårt välstånd som industriland och i förlängningen för vår säkerhet.

Det förvånar då att det ska vara så svårt att besluta om att placera militär skyddspersonal på svenska fartyg, när de passerar piratutsatta farvatten. Vilka svenskar på land skulle acceptera att bli utsatta för piratattacker utan att staten ökade sina säkerhetsansträngningar för medborgarnas säkerhet? Varför ska då svenska sjömän hanteras annorlunda?

I går rapporterades det i radion att Arbetsförmedlingen ansåg att sjöman skulle vara ett dåligt framtidsyrke för antalet lediga platser minskade kraftigt. Ja visst är det så, men förutsättningen var i svenskflaggade fartyg, vilket kanske till och med är naturligt eftersom merparten av svenskägda handelsfartyg ju är utflaggade på grund av interna svenska svårigheter att lagstifta om anställningsförhållanden och liknande. Se gärna på Danmark, där Maersk nu beställt 10 nya superstora containerfartyg! Varför kan inte Sverige?

Ökad krigsrisk

Det egentligen behjärtansvärda, men ack så naiva, jippot "Ships to Gaza" lär nu ha inlett sin andra segling från turkiska hamnar. Samtidigt rapporteras, att Iran inlett en robotövning, där avskjutning av robotar står på programmet. Man behöver nog inte anses som alarmistisk för att man kopplar samman dessa två företeelser.

Förra gången stoppades iranska örlogsfartyg från att komma in i Medelhavet av den amerikanska marinen och vi får väl se vad som händer nu.

Två möjliga alternativ finns för att undvika en öppen konflikt mellan Israel och Iran. Det första är att man tillåter konvojen att passera fram till destinationen i Gaza och det andra är att man stoppar den långt dessförinnan och innan det utbryter en konfrontation mellan konvojen och den israeliska marinen. Det är en upptrappning som bara extremister på båda sidor kan anse sig ha nytta av eftersom en begynnande fredsdialog därigenom effektivt kommer att hejdas. Min bedömning är att konvojen kommer att stoppas tidigt och av turkar eller amerikaner - för det handlar ju faktiskt om en konflikt mellan två stater som båda anses inneha kärnvapen!

Ledningen av vårt försvar

De pågående tämligen dolda förhandlingarna kring hur vi i fortsättningen ska vara representerade i verksamheterna kring Libyen visar ganska tydligt att vårt ledningssystem är otidsenligt. Nu sitter tydligen politiker och brottas med operativa frågor, medan Försvarsmakten mera verkar försöka vara politiskt anpasslig och lämplig. Vi riskerar alltså att få ett ganska klåparaktigt beslut till sist och så kan vi inte ha det i fortsättningen. Vi behöver en reform även av vår ledningsstruktur.

Man kunde ju till exempel tänka sig att försvarsgrensinspektörerna kunde lämna underlag med utgångspunkt från hur man bedömer behovet - eventuellt efter professionella kontakter med andra staters företrädare - och vad man kan ställa upp med med hänsyn till beredskap och tillgänglighet. Ett sådant underlag borde finnas i försvarsdepartementet, där en integrerad ledning kunde lämna underlag inför eventuella politiska beslut. Så har vi det dessvärre inte, för vår ledningsstruktur är fortfarande mest en kvardröjande funktion av utvecklingen under det kalla kriget och då den strategisk- operativa ledningen ju inte fanns alls. Vi hade ju bara en enda operation att hantera då - försvar mot ett invasionsförsök österifrån - och så är det ju inte längre.

I en betydligt mera komplicerad tillvaro behövs en annorlunda struktur på försvarets ledning, där operativa och taktiska beslut och inriktningar handläggs på professionell militär eller marin nuvå och de övergripande strategisk- politiska av den politiska ledningen. Som det nu är riskerar vi att mest få ett misch-masch över hela bredden beroende på hur den politiska ledningens förhandlingar med andra partier faller ut och så kan vi nog inte ha det i framtiden om vi ska vara trovärdiga i vårt internationella engagemang.