Just återkommen från en resa i Tyskland kan jag notera hur
märkligt den svenska regeringen agerat i frågan om Nord Stream 2. Frågan om hanteringen av kan verkligen
ifrågasättas skarpt med hjälp av fakta från Nord Stream 1, om man hade bekvämat sig till att göra så.
Erfarenheter från Nord Stream 1 borde regeringen ha kunnat ta fram inför besluten:
I Slites hamn och i Vämöhamnen i Karlskrona fanns det
då rördepåer förlagda och rören hämtades där av danska, holländska och ibland
tyska rörläggare. Någon större rysk närvaro var det aldrig fråga om och även
utläggningen skedde mest med ett specialfartyg, som möjligen seglade under holländsk flagg.
Men eftersom rören dessförinnan hade legat på svensk mark, så kunde vi
själva undersöka om det fanns några mikrofoner eller liknande kopplade till
rören och något sådant kunde inte upptäckas, men en sådan kontroll borde fortfarande vara
av säkerhetspolitisk betydelse.
Det hade från de här aspekterna varit bättre att även Nord
Stream 2 hade fått uppträda på liknande sätt, vilket kommunerna dessutom hade
kunnat tjäna en del på. Att man flyttat rördepån från Karlskrona till Karlshamn
kan ju faktiskt ha berott på att Vämöhamnen sedan byggdes om till färjeterminal.
Att vi nu tydligen inte vill härbärgera rördepåerna på
svensk mark, så skadar vi våra egna möjligheter att kontrollera om rören också
kan ha en annan användning än som gasledningar.
Om regeringen hade handlagt frågan med lite känsla för verkligheten, så hade man
kunnat glömma bort ÖB ganska ovidkommande beredskapsaspekt avseende Gotland och
framför allt avseende Karlshamn, eftersom man ju lämnat depåplatsen i
Karlskrona, som ju ligger betydligt närmare våra marina övningsområden!
