Årets Almedalsvecka tycks ha innehållit en hel del på det försvarspolitiska området och det kan man konstatera utan att personligen vara närvarande. Jag deltog för två år sedan och det var en ganska otrolig upplevelse, att uppleva alla som ville lämna sina synpunkter på sina favoritfrågor. Dessvärre är många av mindre seriös karaktär, men som helhet är det en helt unik svensk politisk arena och klart värd att besöka någon gång.
På den försvarspolitiska sidan förundras jag ofta och mycket över att man argumenterar så mycket om vad vi ska göra, när kriget drabbar landet och inte vad vi redan nu ska göra för att vi inte ska hamna i den situationen. Många lever dessutom kvar i det förgånga även då det bedömer landets situation då kriget redan drabbat oss. Man tror fortfarande, att vi själva skulle kunna styra eller påverka händelseutvecklingen och man inser inte, att vi i ett sådant läge mest blir en bricka i spelet mellan väst/Nato och Ryssland.
Det leder lätt till frågan om vårt västsamarbete. Flera tycks fortfarande tro, att vi på något sätt stod utanför öst-väst konflikten under det kalla kriget, vilket förvånar, för numera vet vi bättre hur det verkligen förhöll sig. Vi hade ett ganska omfattande operativt samarbete med Danmark, Norge och med Storbritannien. Samtidigt betraktades vi i Washington som en "tyst" allierad och från 1960 låg - eller snarare ligger - vi till och med under det amerikanska kärnvapenparaplyet. Vår neutralitetspolitiska från den tiden - den socialdemokratiska regeringen - ansåg att detta var förenliga storheter, fast det var bara en del av regeringen som faktiskt kände till sakförhållandena.
Många blir i dagarna upprörda över att ryska flygplan flyger över Östersjön, men glömmer då oftast bort att det gör faktiskt också såväl Nato som vi själva. Det ingår som en ganska naturlig del i incidentförsvaret, som vi kanske skulle förstärka och använda oss mera av, för att visa omvärlden att vi bryr oss om vår säkerhet och det rör förstås även verksamhet med fartyg på och under ytan. Det är kanske detta som ÖB egentligen menar när han talar om att vi måste försvara våra gränser.
Att vi sedan i den globaliserade världen och där handeln på världshaven och i Östersjön ökat betydligt, dessutom måste kunna skydda handelstrafiken till Sverige - inte bara till Gotland - är ett faktum som flera borde inse. Det är ju bara en fråga om några dygn innan ett handelskrig eller en avspärrning skulle stoppa det mesta av all svensk verksamhet och det måste vi nog uppfatta och kunna möta.
