Alldeles oberoende av hur man kommer att utreda erfarenheterna från branden i Västmanland, så kan man uppfatta, att prioriteringar inom försvarssektorn kan bli konstiga, om man "bara" satsar på den uppfattade huvuduppgiften. Det blir ju gärna så i neddragningstider, att man "kraftsamlar" på det som man uppfattar som sin viktigaste uppgift och för den svenska Försvarsmakten har därvid ofta "väpnad strid" fått dominera tankevärlden.
Därför försvann de tunga helikoptrarna och visst hade det varit mycket bra att ha haft tillgång till sådana - redan då branden ännu inte brett ut sig utom kontroll. Så gjorde man tidigare och eftersom det då inte blev några katastrofala bränder, så skrevs det inte så mycket om det i pressen. Man fullgjorde sin roll i samhällsskydder i det tysta och nu finns de alltså inte kvar.
Troligen är det någon "planör", som sett, att ubåtsjaktuppgiften kunde prioriteras ner, för den kunde ju svårligen klassificeras som "väpnad strid" jämfört med mera direkta vapensystem. Men så får det faktiskt inte gå till!
Anskaffa snarast ett antal tunga helikoptrar med stridsuppgiften ubåtsjakt, men med de betydande samhällsförsvarsuppgifterna i brandskydd och transport av personal och materiel, men framför allt för sjöräddningsuppgiften - och gör det innan vi drabbas av en ny Estoniakatastrof, för då var våra hkp4 verkligen "i elden"!
