Tysk maritim syn

 Meer. Für Dich. - Die Imagekampagne der Marine

Unser Wohlstand hängt wesentlich vom Handel über die Weltmeere ab
70 Prozent der Erde sind von Wasser bedeckt. 80 Prozent der Weltbevölkerung leben in unmittelbarer Nähe zum Wasser. 95 Prozent, also fast der gesamte Ferngütertransport, werden auf dem Seeweg abgewickelt. Ohne einen leistungsfähigen und kostengünstigen Seeverkehr gibt es keine wirtschaftliche Entwicklung. Deutschland als rohstoffarme Exportnation ist auf den kontinuierlichen Handel über die Weltmeere besonders angewiesen.

Der Handel über die Weltmeere erfordert sichere Seewege
Der ungehinderte Zugang zu Rohstoffen, ihren Märkten und zu wichtigen Energieträgern wie Erdöl und Erdgas ist die Grundvoraussetzung für das Funktionieren eines modernen Industriestaates. Störungen oder Unterbrechungen dieses Zugangs wirken sich in einem hochkomplexen wirtschaftlichen Produktionskreislauf, der auf kontinuierliche Zufuhr von Rohstoffen und Zwischenprodukten angewiesen ist, unmittelbar negativ aus. Freie und ungestörte Seewege sind wirtschaftliche Lebensadern, auf die der Produktionsstandort Deutschland angewiesen ist.


Det är alltså "inte bara" Sverige som detta gäller!

En Maritim Försvarsberedning

Kanske är det är något som saknas i en svenska försvarsdebatten, som fortfarande mest handlar om hur det var förr. Under det kalla krigets tid diskuterades försvarsfrågor mest från utgångspunkten att Sverige stod inför ett mer eller mindre akut invasionshot. Eftersom dessa resonemang sedan användes i inrikespolitiska sammanhang som underlag för industri- och lokaliseringspolitiska åtgärder, så blev de interna bråken mellan försvarsgrenarna många gånger ganska egendomliga. Vi kanske borde ha lämnat den tiden bakom oss, men det har ännu inte lyckats så väl och den nyss avslutade försvarsberedningens rapport är dessvärre inget undantag. Står det något om att Sverige faktiskt är medlem i en organisation med ett säkerhetspolitiskt perspektiv –  EU! låt vara ännu på låg nivå?

EU har flera intressanta politikområden, som borde vara tillämpliga även för medlemslandet Sverige. Det saknas, som jag ser det, en klarare uppfattning om vad vårt försvar egentligen borde kunna åstadkomma och inte enbart på det militära området. Jag tar mig därför friheten att citera inledning på EU havspolitik: 
Havet är Europas livsnerv. Europas hav och kuster är centrala för kontinentens välmåga och välstånd – de är Europas handelsvägar, klimatreglerare, livsmedel-energi- och resurskällor och populära områden för bosättning och rekreation. Vårt samspel med havet är mer intensivt och varierat och ger Europa ett större mervärde än någonsin tidigare. Påfrestningarna börjar dock märkas. Vi står vid en skiljeväg när det gäller vårt förhållande till havet. Å ena sidan gör teknik och kunnande att vi kan få ut mer av havet än någonsin tidigare, och fler och fler människor flockas till Europas kuster för att dra nytta av dem. Å andra sidan leder den ackumulerade effekten av all denna verksamhet till konflikter i fråga om användning och till försämringar av den havsmiljö som allt annat är beroende av. Europa måste anta denna utmaning. Med tanke på den snabba globaliseringen och klimatförändringar är det mycket brådskande.

 En sådan integrerad, sektorsövergripande strategi fick ett starkt stöd inom hela EU, men var finns den dokumenterad i våra försvarssammanhang? Nu har nämligen tankarna vidareutvecklats till en EU Maritima säkerhetsstrategi, som tydligen ännu inte ens finns översatt till svenska, vilket kanske visar på den brist på engagemang i frågan som finns i det offentliga Sverige, där tydligen frågan mest handläggs inom Miljödepartementet och med Havsmyndigheten som verkställande myndighet – MEN så kan det inte fortgå!

 

Ur EU Maritima Säkerhetsstrategi kan följande citeras:

 Europe’s maritime interests are fundamentally linked to the well-being, prosperity and security of its citizens and communities. Some 90 % of the EU’s external trade and 40 % of its internal trade is transported by sea. The EU is the third largest importer and the fifth global producer of fisheries and aquaculture. More than 400 million passengers pass through EU ports each year. It depends on open, safe seas and oceans for free trade, transport, tourism, ecological diversity, and for economic development. Failing to protect against a wide array of maritime threats and risks may result in the seas and oceans becoming arenas for international conflicts, terrorism or organized crime. It is against this backdrop that the European Union is under pressure to do more, to act quicker and with fewer resources, by strengthening cooperation between different sectors and national authorities.

Maritime security interests

The key strategic maritime security interests of the EU are:

• The prevention of conflicts, the preservation of peace and the strengthening of international security through engagement with international partners. This promotes international maritime cooperation and the rule of law, facilitates maritime trade and contributes to sustainable development.
• The protection of the EU against maritime security threats including the protection of critical maritime infrastructure such as ports and terminals, off-shore installations, underwater pipelines, telecommunications cables, scientific research and innovation projects and other economic activities at sea.
• Effective control of the Union’s maritime external borders to prevent illegal activities.
• The protection of the global EU supply chain, the freedom of navigation, right of innocent passage of ships flying the flags of EU Member States and the safety and security of their seafarers and passengers.
• The prevention of illegal, unregulated and unreported (IUU) fishing

Maritime security threats

Maritime security threats are multifaceted, pose a risk to European citizens and are detrimental to the EU’s strategic interests.  The following maritime security threats have been identified:

- Territorial maritime disputes, acts of aggression and armed conflict between States.

- The proliferation of weapons of mass destruction, including chemical, biological, radiological and nuclear threats.

- Maritime piracy and armed robbery at sea.

•- Terrorism and other intentional unlawful acts against ships, cargo and passengers, ports and port facilities and critical maritime infrastructure, including cyber-attacks on information systems.

•- Cross-border and organised crime including seaborne trafficking of arms, narcotics and human beings, as well as IUU fishing.

•- Potential consequences to the environment of illegal discharges or accidental marine pollution.

•- Potential impacts of natural disasters, extreme events and climate change on the maritime transport system and in particular on the maritime infrastructure.

•- Conditions at sea and in the coastal zone that weaken the potential for growth and jobs in the marine and maritime sectors.

 

Här någonstans borde en ”Svensk Maritim Försvarsberedning” ha sin utgångspunkt, för Sverige är ett land som har ett uttalat behov av sjöfart för medborgarnas försörjning och välfärd!

 

 

Ologisk beredning

Även denna gång lyckades en försvarberedning med att vara ologisk. Efter allt kattrakande så blev det precis som tidigare d v s industri- och sysselsättningspolitik blev det som man kunde enas kring och resultatet blev därefter.
Om man skulle göra sig besväret med att lätt betrakta beredningens rapport från ett mera strategiskt perspektiv, så slås man lätt av bristen på logik. Om man är överens om att ett militärt angrepp på Sverige fortsatt är osannolikt, så borde man väl ta fram konsekvenser av denna bedömning på något sätt?


På liknande sätt anges, att målet för den svenska säkerhetspolitiken är att förebygga krig och framväxten av hot mot vår och våra grannars säkerhet. Det är en uppfattning som jag delar, men var finns de logiska följderna av detta?


Egentligen finns en hel del skrivet som till del besvarar mina frågor, men det har skett i skymundan och inte alls så tydligt som man kanske skulle kunna önska sig.


Vårt försvar ska vara tillgängligt för att möta hot mot vår säkerhet "här och nu". Det betyder alltså, att vi måste ha en förmåga, att kunna upprätthålla en fungerande incidentberedskap, men det står inte så på ett tydligt sätt och försvargrenarnas behov av resurser för denna uppgift bör alltså vara grunden för hur vi bygger upp framtidens försvar. På detta fundament kan man sedan tänka sig tilläggsuppgifter, som vi av säkerhetspolitiska skäl önskar att försvaret ska kunna lösa och även här i första hand för att förebygga och hantera kriser och konflikter.


En mycket övergripande inriktning skulle kanske då bli:


- armén inriktas för att försvara riksledningen mot överraskande angrepp och mot att bygga upp förmågor att möta kriser och katastrofer tillsammans med de civila myndigheterna. Därutöver bör ett system av insatsberedda bataljoner byggas upp med inriktningen att kunna delta i internationellt beslutade operationer eller som kuppförsvarsförstärkning på "hemmaplan"


- marinen inriktas på att i samarbete med våra grannar skydda och övervaka sjötrafiken i våra farvatten - Östersjön och Västerhavet. Vårt viktigaste hamnsystem finns på Västkusten och bör få ett särskilt insatsförband - lämpligen baserat i Göteborg.


- flygvapnet inriktas i huvudsak på jaktförsvar och incidentberedskap, men måste baseras med en flygbas i varje väderstreck d v s även i Östra Svealand och i Västra Götaland och med en tydlig baseringsmjölighet även på Gotland.


Försvarsgrenscheferna måste få uppdraget att samarbeta med våra grannar för att förbättra möjligheterna att lösa uppgifterna på ett ändamålsenligt sätt och tillsammans med våra grannar, då det kan anses lämpligt.