Ökad krigsrisk

Det egentligen behjärtansvärda, men ack så naiva, jippot "Ships to Gaza" lär nu ha inlett sin andra segling från turkiska hamnar. Samtidigt rapporteras, att Iran inlett en robotövning, där avskjutning av robotar står på programmet. Man behöver nog inte anses som alarmistisk för att man kopplar samman dessa två företeelser.

Förra gången stoppades iranska örlogsfartyg från att komma in i Medelhavet av den amerikanska marinen och vi får väl se vad som händer nu.

Två möjliga alternativ finns för att undvika en öppen konflikt mellan Israel och Iran. Det första är att man tillåter konvojen att passera fram till destinationen i Gaza och det andra är att man stoppar den långt dessförinnan och innan det utbryter en konfrontation mellan konvojen och den israeliska marinen. Det är en upptrappning som bara extremister på båda sidor kan anse sig ha nytta av eftersom en begynnande fredsdialog därigenom effektivt kommer att hejdas. Min bedömning är att konvojen kommer att stoppas tidigt och av turkar eller amerikaner - för det handlar ju faktiskt om en konflikt mellan två stater som båda anses inneha kärnvapen!

Ledningen av vårt försvar

De pågående tämligen dolda förhandlingarna kring hur vi i fortsättningen ska vara representerade i verksamheterna kring Libyen visar ganska tydligt att vårt ledningssystem är otidsenligt. Nu sitter tydligen politiker och brottas med operativa frågor, medan Försvarsmakten mera verkar försöka vara politiskt anpasslig och lämplig. Vi riskerar alltså att få ett ganska klåparaktigt beslut till sist och så kan vi inte ha det i fortsättningen. Vi behöver en reform även av vår ledningsstruktur.

Man kunde ju till exempel tänka sig att försvarsgrensinspektörerna kunde lämna underlag med utgångspunkt från hur man bedömer behovet - eventuellt efter professionella kontakter med andra staters företrädare - och vad man kan ställa upp med med hänsyn till beredskap och tillgänglighet. Ett sådant underlag borde finnas i försvarsdepartementet, där en integrerad ledning kunde lämna underlag inför eventuella politiska beslut. Så har vi det dessvärre inte, för vår ledningsstruktur är fortfarande mest en kvardröjande funktion av utvecklingen under det kalla kriget och då den strategisk- operativa ledningen ju inte fanns alls. Vi hade ju bara en enda operation att hantera då - försvar mot ett invasionsförsök österifrån - och så är det ju inte längre.

I en betydligt mera komplicerad tillvaro behövs en annorlunda struktur på försvarets ledning, där operativa och taktiska beslut och inriktningar handläggs på professionell militär eller marin nuvå och de övergripande strategisk- politiska av den politiska ledningen. Som det nu är riskerar vi att mest få ett misch-masch över hela bredden beroende på hur den politiska ledningens förhandlingar med andra partier faller ut och så kan vi nog inte ha det i framtiden om vi ska vara trovärdiga i vårt internationella engagemang.