Terroristattacker förbereds i Östersjön?

Idag rapporteras det att den finska tullen funnit vapen och sprängmedel ombord på ett brittiskregistrerat fartyg i Kotka. Det rörde sig bl a om 69 stridsberedda luftvärnsrobotar typ Patriot och 150 ton sprängmedel. Fartyget uppges ha varit destinerat till Sydkorea eller Shanghai och hon lär ha kommit från tysk hamn. Om det förhåller sig så, kan man kanske finna ett samband med krisen i Nordkorea, men troligare är kanske ändå att de var avsedda för någon annan "marknad" - och främst hos mottagare som kan frukta flygattacker mot sin illegala verksamhet.

Det kan vara förberedelser av detta slag som vi ovillkorligen måste kunna upptäcka innan vapnen kommer till användning i våra hemmafarvatten. Här har Sverige en stor och viktig uppgift, men som vi ännu inte ens gjort några bedömningar kring!

Erfarenheten talar

OS 2012 ska som bekant anordnas i London, som mer än en gång drabbats av terroristdåd och därför förbereder man nu marint och militärt deltagande i säkerhetsuppgifterna.

HMS Ocean kommer att ligga på Themsen i Greenwich och fungera som helikopterbas för marinens, RAF och arméns helikoptrar. Hon ska också fungera som logistikbas och förläggningsplats och fungera tillsammans med RAF i Northolt i luftförsvaret.

HMS Bulwark kommer att finnas i Weymouth-området och fungera som marint ledningsfartyg och som basfartyg för skyddet av seglingsevenemangen under olympiaden och paraolymiaden.

Sammanlagt har den brittiska regeringen beslutat om att 13 500 man från försvaret ska förstärka polisen, som har det övergripande ansvaret för säkerheten vid evenemangen.

Det handlar sammanlagt om:

- 5 000 man för bombdesarmering, hundpatrullering och marin förstärkning av sjöpolisen med stridsbåtar.
- 1 000 man i ständig beredskap för insats.
- Därutöver kommer Royal Navy att delta i flaggceremonier, prisutdelningar och liknande tillställningar.

Försvarsminister Hammond har uttalat sig och uttryckt att han är stolt över det stöd som försvaret, Armed Forces, kommer att lämna till polisen och till organisationskommittén så att spelen kan genomföras så säkert som möjligt.

Kanske något att tänka på även i Sverige, där ju som regel myndigheter undviker att ta hjälp av andra myndigheter av rädsla för vad det kan komma att betyda för kommande budgetdialoger!

Kraftig föråldring av den svenska sjömanskåren

Medelåldern hos aktiva sjömän på svenska fartyg har på fem år stigit från 38 år till 46 år 2010. 35 procent av de ombordanställda är 50 år eller äldre. Det visar siffror från Sveriges Redareförening/Lighthouse som presenteras i Sjöarbetsförmedlingens prognos för 2012. Förmedlingen menar att utflaggningen kommer att resultera i färre svenska ombordjobb, samtidigt som det kommer att bli allt svårare att hitta praktikplatser till sjöss. Det senare innebär en risk att sjömansskolor avvecklas. Det är framförallt de yngre sjömännen som har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden.

Så här står det i Sjöfartstidningen idag. Visst finns det anledning att göra något mot ungdomsarbetslösheten!

Maritim anknytning

I går åhörde vi en adventskonsert i Storkyrkan och den var väl framförd och av traditionellt snitt. Men det var då något annat som slog mig. Vi tycks ha glömt bort en hel del kring vår maritima bakgrund. Och mera kommer vi att glömma, om vi inte skapar en ny sjöfartspolitik, som är anpassad till sjöfartsnäringens globala förutsättningar. Om vi inte gör det, så kommer vi kanske att glömma mera allvarliga sjöfartskopplingar än de som kan göras i juletid.

Storkyrkan i Stockholm heter faktiskt St Nikolaus; ett helgon som vi numera mest känner som jultomten, men han är faktiskt de sjöfarandes skyddshelgon i första hand. Det ska vi kanske tänka på ibland!

Och - inte minst aktuellt i dessa dagar - Slussen heter så, därför att det finns en sluss där och den är kanske viktigare än utsikten från Södermalmstorg och andra ganska många "tyckarargument" i frågan.

Strategins grunder

I samband med att vraket efter linjeskeppet Kronans upptäckts berördes frågan om vad slaget vid Ölands södra udde i maj 1676 hade för strategisk betydelse.

Det klarlades tidigt, att om flottan kunde hålla motståndarna - danskar och holländare - stången, så skulle kriget föras på andra sidan våra omgivande hav. Om, å andra sidan, flottan skulle förlora sjöherraväldet, så skulle kriget föras över på det svenska fastlandet med alla de konsekvenser det innebar för befolkningen och krigets blodigaste slag - vid Lund - utspelades följaktligen i november samma år.

På något liknande sätt gäller detta fundamentala samband fortfarande, även om det som eventuellt skulle hota den svenska befolkningen idag inte är danskar och holländare, utan terrorister och internationell brottslighet. Och det hotet måste vi nog kunna möta redan till sjöss!

Sjöfarten och arbetslinjen

Det finns en verksamhet, där det finns många arbetsmöjligheter för svenskar, men där vi av olika skäl inte applicerar arbetslinjen. Det verkar snarast som att vi inte förstår möjligheterna. Här finns utrymme för företag i form av rederier och ett stort antal arbetsplatser, där svenska medborgare skulle kunna få en bra anställning, för landet behöver sjötransportsystemet. Mer än 90% av vår utrikeshandel går på köl, men dessvärre rör det sig numera mest om fartyg som seglar under andra flaggor än den svenska.

Det är särskilt bekymmersamt för svenska ungdomar, som nu inte erbjuds en internationell erfarenhet på ett enkelt och handgripligt sätt.

Frågan kompliceras dessutom av att olika aspekter på vår sjöfart hanteras av olika intressen och därmed av olika departement i regeringen. Det är en näring, som skapar en tydlig infrastruktur och som sedan länge har en miljöaspekt och numera har den dessutom har ett ökande säkerhetsintresse. Det blir då tyvärr alltför ofta som sjöfartsfrågorna suboptimeras från just ett departements utgångspunkter och helheten saknas då.

För mig är det verkligen en fråga för regeringens arbetslinje i första hand och sedan får andra aspekter hanteras med detta som utgångspunkt - för transporterna är nödvändiga för vårt samhälles fortbestånd.

Libyeninsatsen

Av vad som rapporterats från Libyeninsatsen i svenska media får man lätt intrycket att det mest varit en flygkampanj mot Khaddafiregimen från NATO-sidan, men så var det verkligen inte.

Igår rapporterades i ryska (!) media att den brittiska insatsen nu skulle avslutas och det handlade mest om kustbeskjutning från övervattensfartyg - föregångna i vissa fall av lysgranatbeslysning - samt specialinsatser med marinkåren landsatta och hämtade med ubåt.

Därutöver angavs hur bra det hade varit med hangarfartygsbaserat flyg, för det kunde sättas in mycket snabbt - snabbare än landbaserat.

Nu får vi väl se, om det inte kommer att behövas en fortsatt marin insats, när hamnar ska öppnas för sjötrafiken och då en säker minröjning måste ske dessförinnan!

Vad gör Försvarsmakten?

Med dagens tidning kom även en bilaga om en kommande mässa - " Samhällssäkerhet i samverkan", som ska genomföras 16-17 november på Kistamässan.

Till sin förvåning ser man att Försvarsmakten inte ska delta i mässan! Det är ju närmast genant att man där inte insett vad man är till för!

Märkligt EU.projekt

I dagens tidningar presenteras ett EU-projekt kallat Nordiska triangeln - ett järnvägsprojekt som tydligen anses vara en viktig del av storsatsning på EU framtida infrastruktur för godstransport. För en sjöman ser det hela ganska egendomligt ut. Tänker man sig verkligen transportera större mängder av gods och råvaror runt Bottniska viken? Eller svenskt exportgods från norr Norrland per järnväg till kontinenten? Det verkar inte särskilt väl genomtänkt.

Tänkt maritimt i stället!

Det finns ju fartyg som kan transportera mycket billigare och i det här fallet dessutom betydligt kortare väg.

Danska handelsflottan ökar

Idag meddelar TT att den danska handelsflottan är den största sedan 1995 mätt i antal fartyg. 597 fartyg seglar under dansk flagg. Mätt i tonnage har handelsflottan aldrig varit större. I dag omfattar den 14,5 miljoner ton dödvikt.

Det talas dock försiktigtvis inte om att en hel del av fartygen är utflaggade från Sverige!

Vi behöver en bättre sjöfartspolitik i landet - inte minst av säkerhetsskäl och för att kunna hålla rimlig koll på den ständigt ökande sjötrafiken runt våra kuster. Det handlar inte bara om riskerna för oljekatastrofer utan också om risken för terroristattacker av olika slag.

Vi har redan haft ett fall - Arctic Sea förra året och vad som då hände - och eventuellt till och med på svenskt sjöterritorium - har vi ingen kolla på alls!

Greklandshjälpen

I dagarna är ju en "Greklandshjälp"aktuell, men den "riktiga" Greklandshjälpen genomfördes faktiskt mitt under brinnande krig mellan september 1942 och mars 1945 av fartyg från den svenska handelsflottan. Det verkar vara helt bortglömt numera, men det går fortfarande att hitta uppgifter på nätet om denna gärning.

Efter tyskarnas ockupation av Grekland 1941 befann sig den grekiska befolkningen i nöd. Det hade varit missväxt och kriget hade gjort svälten ännu värre. Då framförhandlades att en svensk-schweizisk Röda-korskommission skulle få arrangera för nödhjälp i form av spannmål, torkade grönsaker och fisk, som fick transporteras från USA och Kanada till det svältande Grekland!

Fartygen gick från Montreal, där de lastades, via Gibraltar och Messinasundet, där de inspekterades av britter respektive italienare till de grekiska hamnarna Pireus och Thessaliniki. Fartygen hade stora Röda-korsmarkeringar målade på sidorna och var väl upplysta om natten så att man därigenom skulle kunna undvika bli utsatta för krigshandlingar. Dessvärre inträffade ändå anfall som sänkte ett tio-tal svenska, neutrala (! ) handelsfartyg på traden och ett tjugotal svenska sjömän omkom vid stridshandlingarna.

Denna krigsfart tycks vara helt bortglömt numera i Sverige, där ju frågorna kring landets mer eller mindre rimliga neutralitet fortfarande diskuteras. Här fanns det faktiskt ett sätt att nyttja landets neutralitet på ett humanitärt sätt! Och man ska kanske tillägga att den nyligen bortgångne svenske diplomaten Sture Linnér- då ganska ung - var en drivande kraft bakom denna Greklandskommission.

Vad är viktigt?

Det skrivs idag mycket om "Kanelbullens dag" och det är väl inte mycket att säga om. Men hur många vet om att vi hade "Världssjöfartens dag" i torsdags? Den 29 september firades den dagen i alla fall i Göteborg, men den verkar ha helt förkommit i övrigt från svenskt medvetande och från svenska media!

Vi kan faktiskt överleva utan kanelbullar, men inte utan vår sjöfart; ett förhållande som alltför få svenskar tycks förstå!

Rysk expedition

Ryska flottan meddelar, att flygplanskryssaren - ibland kallat hangarfartyg - Admiral Kuznetsov någon gång på nyåret ska inleda en tre-månaders expedition till Atlanten och Medelhavet tillsammans med bland andra jagaren Admiral Tjabanenko. Övriga deltagande enheter är inte namngivna ännu, men förrådsfartyg, tankfartyg och bogserbåtar brukar ingå i sådana här ryska operationsgrupper.

Det ska bli mycket intressant att följa den expeditionen, där det för övrigt uppges att samövningar med andra staters marina enheter kommer att genomföras. Man kanske ska notera, att Admiral Tjabanenko därmed inte planeras delta i antipiratoperationen i Adenviken i närtid. Hon har annars deltagit i flera sådana.

Försvaret av Gotland- "Vargen kommer"

Det är närmast märkligt hur mycket som skrivs om "Försvaret av Gotland" och det blir inte tydligare av att debattörerna helt undviker att beskriva vilka strategiska förutsättningar man har för sina resonemang.

Idag - och på dagens konfliktnivå - torde försvaret av Gotland vara helt tillfyllest. Vi har insatsberedda flyg- och sjöstridskrafter och det finns en lokalrekryterad hemvärnsbataljon på plats. Det kan ju anses vara tillräckligt idag och en snabb förstärkning med andra förband torde vara möjlig att genomföra och visst vore det närmast egendomligt om Försvarsmakten skulle undvika att genomföra olika typer av förbandsövningar på ön! Amfibiebataljonen kan ju vara på plats mycket snabbt!

Redan under det kalla kriget ansågs för övrigt försvaret av Gotland som otillräckligt och det planerades för tillförsel av "Fastlandskontingenten" helst redan i ett mobiliseringsskedes inledning. Det är alltså egentligen inget nytt som tillkommit.

Det är sedan en helt annan sak, om de strategiska förutsättningarna skulle förändras i förhållande till dagens, men de som talar om behovet av förstärkningar, borde nog klargöra vilka dessa förändringar skulle omfatta. Det är ju närmast en självklarhet, att en samlad rysk kraftsamling mot Gotland skulle vara svår att möte, men är det så de bedömer situationen idag?

Om man framhärdar i att ropa "Vargen kommer", så vet vi att risken för att mera seriösa analyser också kan komma att ignoreras - och så bör vi nog inte ha det!

Svåra frågor för en alltför komplicerad ledning

Det har aktualiserats två frågor som på ett ganska tydligt sätt visar att Försvarsmakten inte kan ledas på det invanda sättet från kallakrigetperioden.

Först rör det sig om den beramade halvårsrapporten, där det visat sig att man tidigare rapporterat glädjesiffror rörande rekryteringen. I en mer eller mindre kameralinriktad organisation utan tydliga mål för sin verksamhet är sådana fadäser inte alls egendomliga. Tvärtom faktiskt! Att rekryteringen inte går som önskat kan ju bero på att kampanjen och verkligheten skiljer sig i påtaglig grad samtidigt som organisationen gärna vill rapportera så som man uppfattar att ledningen vill. Det är då kanske inte så underligt att missar förekommer i rapporteringen till den politiska ledningen. Så har det ju varit tidigare också, men då fanns det inte någon kontroll t ex av att de s.k. krigsförbandens skattningssiffror var adekvata. De var ju snarare ett slags argument i anslagstävlingen.

Den andra märkligheten rör Libyeninsatsen, där en marin bordningsstyrka skulle erbjudas NATO operativa ledning för insatsen. Varför kunde en sådan inte sättas upp på vanligt sätt av amfibiekåren, utan den hemliga operatinsgruppen? Så hade det ju varit under Op ATALANTA och det borde väl ha kunnat fungera enkelt även denna gång! Fast egentligen är det nog minröjningsresurser som borde erbjudas inför Khadaffisidans sammanbrott. Då måste man kunna öppna hamnen i bl a Tripoli på ett säkert sätt och en svensk minröjningsstyrka kunde redan nu avsegla från Sverige och övergångsvis baseras i Gibraltar innan den skarpa insatsen inleds.

Nej, dela upp Försvarsmakten i försvarsgrenar - det skulle antagligen underlätta såväl för ärligheten i rapporteringen som för hur vilka insatsförband som kunde användas i pågående internationella operationer!

Lätt varning

Rapporten om ett mindre lastfartyg, som gått på grund utanför Helsingborg, bör nog tas som en förvarning om vad som kan komma att ske i våra farvatten och med betydligt allvarligare följder. Det blev inga utsläpp då Alva, registrerad på Saint Vincent och Grenadinerna och under en estnisk befälhavare som troligen var berusad, gick på grund, men vad händer nästa gång?

För det kommer flera grundstötningar eller kollisioner och det bör vi nog försöka förbygga!

Sjöröveri - utanför Västafrikas kust!

Det var för inte så hemskt länge sedan jag skrev, att det bara var en tidsfråga innan det skulle ske ett kapningsförsök utanför den västafrikanska kusten - och att det kom ut i media. Saken är den, att det redan skett tidigare, men då förtigits, så att sjöfartsmarknadens försäkringspremier inte skulle skjuta i höjden. Den amerikanska marinen driver sedan viss tid tillbaka ett förebyggande program - African Partnership Station, APS - tllsammans med en handfull västafrikanska staters mariner för att bekämpa illegal verksamhet till sjöss i hela området. När det finns folk i Sverige, som yrvaket tycker att vi borde skydda de svenska fartygen i området genom att eskortera med egna örlogsfartyg, borde man kanske sansa sig något.

Vi skulle kunna delta i APS på något sätt och vi skulle kunna ha en amfibieenhet som kunde placeras ombord på svenskflaggade fartyg. Det vore kanske något att börja med i alla fall! Och kanske ett sätt att göra det mera attraktivt för svenskägda fartyg att segla under svensk flagga!

Sjöblindhet - igen!

Den bristande förmågan, att bedöma maritima förhållanden, leder många svenskar alldeles galet - nu senast i fråga om Ships to Gaza-jippot. Man kunde ju tänka sig att det fanns ett allvarligt syfte bakom aktionen, men då borde väl konvojen ändå mest bestå av lastfartyg.

Alla bilder från förberedelserna visar dock något helt annat. Bilderna - inklusive de som förmedlades i fjol från bordningen av ett turkiskt fartyg - visar praktiskt taget enbart på passagerarfartyg och vilka nödvändiga förnödenheter kan sådana medföra? Det talades till och med om byggmateriel skulle finnas med och inte finns det plats till något som skulle kunna innebära någon skillnad för Gaza-borna ombord på ett passagerarfartyg - eller, om man ska förenkla, en färja - fast utan bildäck! Det blir inte så imponerande!

Sjöblindhet -mera

Jag har tidigare haft anledning att kommentera hur det svenska samhället alltsom oftast inte förstår sig på den maritima miljön samtidigt som vi ju faktiskt är beroende av ett väl fungerande sjötransportsystem för vårt välstånd som industriland och i förlängningen för vår säkerhet.

Det förvånar då att det ska vara så svårt att besluta om att placera militär skyddspersonal på svenska fartyg, när de passerar piratutsatta farvatten. Vilka svenskar på land skulle acceptera att bli utsatta för piratattacker utan att staten ökade sina säkerhetsansträngningar för medborgarnas säkerhet? Varför ska då svenska sjömän hanteras annorlunda?

I går rapporterades det i radion att Arbetsförmedlingen ansåg att sjöman skulle vara ett dåligt framtidsyrke för antalet lediga platser minskade kraftigt. Ja visst är det så, men förutsättningen var i svenskflaggade fartyg, vilket kanske till och med är naturligt eftersom merparten av svenskägda handelsfartyg ju är utflaggade på grund av interna svenska svårigheter att lagstifta om anställningsförhållanden och liknande. Se gärna på Danmark, där Maersk nu beställt 10 nya superstora containerfartyg! Varför kan inte Sverige?

Ökad krigsrisk

Det egentligen behjärtansvärda, men ack så naiva, jippot "Ships to Gaza" lär nu ha inlett sin andra segling från turkiska hamnar. Samtidigt rapporteras, att Iran inlett en robotövning, där avskjutning av robotar står på programmet. Man behöver nog inte anses som alarmistisk för att man kopplar samman dessa två företeelser.

Förra gången stoppades iranska örlogsfartyg från att komma in i Medelhavet av den amerikanska marinen och vi får väl se vad som händer nu.

Två möjliga alternativ finns för att undvika en öppen konflikt mellan Israel och Iran. Det första är att man tillåter konvojen att passera fram till destinationen i Gaza och det andra är att man stoppar den långt dessförinnan och innan det utbryter en konfrontation mellan konvojen och den israeliska marinen. Det är en upptrappning som bara extremister på båda sidor kan anse sig ha nytta av eftersom en begynnande fredsdialog därigenom effektivt kommer att hejdas. Min bedömning är att konvojen kommer att stoppas tidigt och av turkar eller amerikaner - för det handlar ju faktiskt om en konflikt mellan två stater som båda anses inneha kärnvapen!

Ledningen av vårt försvar

De pågående tämligen dolda förhandlingarna kring hur vi i fortsättningen ska vara representerade i verksamheterna kring Libyen visar ganska tydligt att vårt ledningssystem är otidsenligt. Nu sitter tydligen politiker och brottas med operativa frågor, medan Försvarsmakten mera verkar försöka vara politiskt anpasslig och lämplig. Vi riskerar alltså att få ett ganska klåparaktigt beslut till sist och så kan vi inte ha det i fortsättningen. Vi behöver en reform även av vår ledningsstruktur.

Man kunde ju till exempel tänka sig att försvarsgrensinspektörerna kunde lämna underlag med utgångspunkt från hur man bedömer behovet - eventuellt efter professionella kontakter med andra staters företrädare - och vad man kan ställa upp med med hänsyn till beredskap och tillgänglighet. Ett sådant underlag borde finnas i försvarsdepartementet, där en integrerad ledning kunde lämna underlag inför eventuella politiska beslut. Så har vi det dessvärre inte, för vår ledningsstruktur är fortfarande mest en kvardröjande funktion av utvecklingen under det kalla kriget och då den strategisk- operativa ledningen ju inte fanns alls. Vi hade ju bara en enda operation att hantera då - försvar mot ett invasionsförsök österifrån - och så är det ju inte längre.

I en betydligt mera komplicerad tillvaro behövs en annorlunda struktur på försvarets ledning, där operativa och taktiska beslut och inriktningar handläggs på professionell militär eller marin nuvå och de övergripande strategisk- politiska av den politiska ledningen. Som det nu är riskerar vi att mest få ett misch-masch över hela bredden beroende på hur den politiska ledningens förhandlingar med andra partier faller ut och så kan vi nog inte ha det i framtiden om vi ska vara trovärdiga i vårt internationella engagemang.

Den maritima utmaningen

Traditionellt har vårt nationella försvar främst varit inriktat på att möta hot om konfrontation med andra stater eller grupper av stater och i ett invasionsförsvar. I grunden har detta inte förändrats, men tyngdpunkten för vår strategiska förutsättning har förskjutits. Dagens maritima utmaning går bortom detta begränsade synsätt på försvar av territorier i mellanstatliga konflikter.

Framtiden är samtidigt mera komplicerad och oförutsebar och flera nya konflikter har ofta tydliga kopplingar till internationell kriminalitet och terrorism. Även verksamheter som narkotikatrafik och människosmuggling får därför en säkerhetspolitisk betydelse.

Att hindra terrorister från att uppträda till sjöss har redan blivit en viktig uppgift för flera regeringar i världen. Särskild uppmärksamhet riktas då mot att energiförsörjningen är sårbar och kan bli utsatt för terroristattacker av olika slag. Händelser i närtid visar hur snabbt terroraktioner kan sprida sig även till vårt närområde och vårt land. Sverige är därutöver ett av världens mest exportberoende länder och en stor del av vår ekonomi och välfärd bygger på att handeln och samfärdseln till sjöss kan ske störningsfritt.

Det asymmetriska hotet har därför medfört att vårt försvar till sjöss nu måste handla om att skydda hela den maritima sektorn mot illegalt utnyttjande och att kunna säkerställa att flöden i form av folk och förnödenheter kan röra sig fritt och säkert i vårt närområde och på världens hav. Dagens utmaningar är samtidigt inte en uppgift enbart för staternas militära eller marina försvar, utan kräver medverkan från flera andra departement och statliga organ. Eftersom hoten dessutom är globala till sin karaktär blir uppgifterna att möta dem också globala

Samtidigt uppmärksammas mänsklighetens beroende av haven även som en klimatfråga, vilken för vår del kan komma att få särskild tyngd om sjöförbindelser öppnas över Norra Ishavet.

Vår nationella säkerhetspolitik måste uppmärksamma dessa förändrade förutsättningar som en grund för vår framtida säkerhet.

Flyktingkatastrof till sjöss utanför Lampedusa

Det rapporteras att en båt med många "flyktingar" ombord sjunkit utanför Lampedusa och att många drunknat vid olyckan. Tyvärr leder det mina tankar till det som jag uppfattat vara en väg för människosmuggling från Afrika till Europa. Libyen hade där en nyckelposition och det ska bli mycket intressant - och skrämmande - att få se hur det förhöll sig, när Khadaffi försvunnit från scenen. Det skulle inte alls förvåna mig om det kommer att visa sig att regimen spelat en stor roll i denna moderna form av slavtrafik för man kan inte kalla det för något annat. Det är säkert inte korrekt i alla enskilda fall, men som regel handlar det om att stam- och klanhövdingar betalar människosmugglare för att någon yngre person från klanen ska få tillträde till Europa. Syftet är i förlängningen att den ivägskickade ska skicka hem pengar till hövdingen och trycket på behoven är idag betydande, eftersom livsmedelspriserna gått upp. Denna obegripligt cyniska hanteringen kallas ibland i naiva mottagarländer för "ensamkommande flyktingbarn", som alltså vare sig är ensamkommande eller flyktingar och ofta mer än 20 år gamla. Men genom att vi tar emot dem, så fortsätter den lönande trafiken och dom som tjänar på det är människosmugglarna. Jag vet att det skett så från Västafrika via Libyen tidigare och sanningen kanske kommer i dagen så småningom!

Svensk medverkan?

FN säkerhetsråd har nu fattat beslut om en zon, där flyg inte får förekomma över Libyen och, som det verkar kommer flera stater att delta i att beslutet efterföljs. Det skulle säkert underlätta för oppositionen mot Khadaffi om insatser görs ganska omgående.

Man kan konstatera, att till och med Norge uttalat att man kan bidra med jaktflyg. Och, om man nu ska ironisera något, det norska flygvapnet är ju så stort - i alla fall jämfört med det svenska, som ju inte kan tänkas komma till insats alls, eftersom vi ju inte budgeterat för en sådan insats. Och då kan det ju inte bli något!

Vi borde kanske fundera lite på vad det betyder att vi ska ha ett insatsförsvar!

Vad styr nyhetsutbudet?

Kring de fruktansvärda händelserna i Japan uppstår en flora av intressant journalism. I svenska media tycks man - tydligen av svenska interna skäl - koncentrera sig på strålningsriskerna från de mer eller mindre havererade kärnkraftverken. Man får nästan intrycket att jordbävningarna förorsakades av kärnkraftverken, fast det ju faktiskt var tvärtom! Och det är väl tsunamin som förorsakat problemen med kärnkraftdriften och inte tvärt om!

I sin iver att argumentera mot kärnkraftsförnyelsen i Sverige, glömmer många här bort att en ny stor jordbävning kan vara aktuell ganska snart och det pågår redan smärre skalv i Tokyoområdet - och det är mycket oroande; mycket mer än eventuella stråldoser som kunde dyka upp i vårt närområde! Japan står eventuellt inför en enorm katastrof på grund av de geologiska och seismiska förutsättningarna. Det borde man kanske tänka lite mer på!

Och angående lokalisering av framtida kärnkraftverk, så borde man kanske välja att placera dem mitt på någon lugn tektonisk platta - till exempel i Sverige!

Evakuering av svenska medborgare

Kriserna i Nordafrika har ju pågått ganska länge redan och nu börjar man tala om att svenska medborgare måste kunna evakueras. I det avseendet beter sig Sverige ogenomtänkt och man försöker få svenska medborgare "på frisläng" med andra stater eller deras flygbolag.

Tänk om vi redan i börjar av februari skickat iväg "Carlskrona" (med helikopter och amfibiedetachement ombord!) till ett beredskapsläge i Medelhavet, då hade vi haft en betydande evakueringskapacitet själva och inte vara beroende av andra!

Det är så man fungerar om man förstår sig på hur man kan utnyttja marina stridskrafter. Så gör förstås Storbritannien, Italien och tydligen även Tyskland och Frankrike, men Sverige lider av en alltför tydlig "sjöblindhet"!

Ökad risk för stridshandlingar till sjöss

Det uppges att två iranska örlogsfartyg har passerat Suezkanalen för att senare baseras i Syrien eller Libanon. Jag bedömer att detta dessvärre kan innebära en förhöjd konfliktrisk, eftersom det troligen planeras en ny "Ship to Gaza"-expedition som nu alltså kommer att eskorteras av iranska fartyg, som oundvikligen kommer att drabba samman med den israeliska bevakningen till sjöss utanför Gaza-remsan - och båda staterna kan ev. använda sig av kärnvapen!

Väpnade vakter ombord på handelsfartyg

Det rapporteras, att ett norskt rederi har beslutat sig för att hyra in beväpnade vakter ombord på sina fartyg, då de passerar områden med pirater. Detta kan naturligtvis anses vara bra och väl, men det betyder samtidigt att statens våldsmonopol bryts och det öppnar för oanade konsekvenser på sikt.

Vi vill nog i förlängningen alla att väpnat våld enbart ska tillgripas i nödfall och av ansvariga aktörer och det betyder nog att de bör utgöra en del av statens försvar och stå under staliga disciplinregler. Vi bör kanske sätta upp den typen av förband inom vårt insatsförsvar, som ju enligt grundreglerna ska kunna skydda svenska intressen även internationellt - en klar uppgift för amfibiekåren!

Ryska helikopterfartyg

Den 24 december förra året(!) beslöt den ryska ledningen om att ingå avtal med franska leverantörer för anskaffning av fyra - inledningsvis två - helikopterfartyg typ Mistral. Vissa svenska bedömare drar därav långtgående slutsatser, som kanske är lite väl närsynta och troligen inte alls vad fartygen anskaffas för.

Det har under lång tid varit ett bekymmer och en brist inom den ryska marinen, att när det händer något ute i världen, så efterfrågas omedelbart amerikanska hangarfartyg - egentligen alldeles oberoende av vad som händer - allt från flygunderstöd i Afghanistan till beredskap för insats i den koreanska konflikten och till hjälptransporter till jordbävningsdrabbade i Haiti.

Det är kanske dock lite för dyrt för andra än för USA, att upprätthålla den mycket avancerade kapaciteten och överallt. Britter och fransmän har insett detta och kommer att dela på kostnaderna för hangarfartyg i framtiden och båda dessa stater har i stället en enklare form av nationella insatsmöjligheter i form av helikopterbärande fartyg. Och nu vill den ryska marinen vara med på den internationella världsarenan - lite mera än bara i form av en enstaka jagare i Adenbukten. Det orkar ju till del betydligt mindre mariner med - som t e den svenska!

Min bedömning är att det är för att kunna upprätthålla en marin närvaro i Gorsjkovs anda, som ryssarna anskaffar fartygen - inte för att anfalla Gotland, som en del tycks tro. Om de dessutom tror så därför att de vill få tillstånd ett ökat försvarsanslag i Sverige, så finns det en annan och enklare väg. Det står faktiskt under punkten 3 i Lissbonavtalets artikel 42, att "Medlemsstaterna förbinder sig att förbättra sin militära kapacitet." Det bör vi alltså göra och helst utan att hänvisa till den "ryska upprustningen", som vissa fortfarande gör, för det var så vi argumenterade under det kalla krigets dagar. Metoden innebär att man hänvisar till den ökande ryska försvarsbudgeten, som alltså i ett beslut nu ökar med - inledningsvis - 700 miljoner euro, för det är så mycket det första Mistralfartyget kommer att kosta, när bygget inleds i St Nazaire i Frankrike!