Flyg och vindkraft

När man läser om vad Försvarsmakten tydligen kräver(?) rörande vindkraftsuppbyggnaden, kan man inte låta bli att fundera på andra tillfällen, då försvarets förmenta behov styrt samhällsbyggnaden. I norra Sverige byggdes alla järnvägar ett gott stycke in från kusten, vilket vi nu har svårt att komma bort från, då nya och modernare dragningar trots allt görs. Motivet då var att de ryska slagskeppen inte skulle få tillfälle att beskjuta trupptransporterna norrut vid en mobilisering.

De militära behoven bör nog ändå inte styra samhällsutvecklingen. Det är nog en sammanblandning mellan subjekt och objekt. Det är ju samhällsutvecklingen som ska styra försvaret. Det är väl så det ska vara - även i Sverige!

Dyrare eller billigare?

I dagens nyhetsflora finns den "stora" nyheten, att det blir dyrare med ett yrkesförsvar än med ett värnpliktsbaserat. Tänk att man kommit på det redan! Från en synvinkel är det nästan självklart så. En enskild anställd soldat eller sjöman kostar mer än vad en värnpliktig gör. Så är det förvisso, men det handlar om hur många man anställer i stället för de massor av värnpliktiga man hade under fanorna tidigare - eller, rättare, ansåg sig ha under fanorna tidigare, för i själva verket fanns de värnpliktsbemannade förbanden ju knappast mer än på pappret. Färre anställda är förstås billigare än alltför många värnpliktiga

Kostnaden för de anställda är också en följd av vilken utbildning man anser att de bör genomgå och hur det ska gå till. Om man envisas med att "producera" på liknande sätt som man gjorde tidigare torde det dessutom bli onödigt dyrt, för man måste ju inte uppfylla alla mer eller mindre prioriterade utbildningsmål under den korta period som närmast motsvarar värnpliktstidens längd. Det går ju att skjuta in annat i stället för anställda, men det bör förstås inte central-produceras utan överlåtas till förbandscheferna att fullgöra med sina förband. Det är ju ändå förbandschefernas ansvar det handlar om - inte bara att göra så likt tidigare som möjligt.

Helikopterrånet

Nu har frågan uppstått, om samhället hade kunnat stoppa det s.k. helikopterrånet. Javisst finns det resurser för detta, om man bara vill och vågar använda dem!

Enligt uppgift fanns helikoptern i luftförsvarets radaruppföljning och även i en beredskapsrote JAS 39, som mycket väl hade kunnat ingripa på flera olika sätt och det hade inte ens behövts vapeninsats. Det hade kanske räckt med några närpassager och det hade säkert varit tillräckligt för att rånarna hade uppfattat sig vara påpassade.

I det naiva Sverige tror man att det enbart handlade om rånare - tänk om det var en terrorliga, som skaffade sig pengar för sin verksamhet på detta sätt!

Skydd av militär eller av krigsherrar?

Det är en ganska betydande fråga, som egentligen aldrig kommer fram i den svenska debatten kring våra insatser i bl a Afghanistan. Det finns många, ganska naiva, företrädare, som anser att alla biståndsinsatser själva kan svara för sitt skydd och det låter ju rimligt. Men i verkligheten blir det inte riktigt så. Uppträdande civila hjälparbetare erbjuds skydd av lokala "skyddsvakter", vilket från ett svenskt perspektiv verkar alldeles rimligt, men man ska förstå, att det lokalt rekryterade skyddet i själva verket oftast erbjuds av det som vi kallar för "lokala krigsherrar", som alltså får ett tydligt stöd, när det sker på detta sätt.

Det är därför de avdelade militära styrkorna måste finnas kvar tills vidare!