Det var intressant att läsa Birgitta Ohlssons inlägg i dagens DN Debatt. Man kan inte mer än hålla med om att vår förmåga att förbygga och i värsta fall hantera en oljekatastrof i Östersjöområdet - jag vill gärna inkludera Västerhavet i resonemanget - ännu inte är uppbyggd på ett acceptabelt sätt, men det finns förslag!
Kungl. Krigsvetenskapsakademins avdelning II föreslår i sin årliga redovisning 2010, att Sverige tar initiativet till att samla Östersjöns strandstater och att bilda ett gemensamt EU-kommando för uppsikt över sjötrafiken och för en gemensam beredskap att bekämpa oljekatastrofer. Ett sådant samarbete skulle kanske till och med bli ett s.k. Permanent strukturerat samarbete, PSS, enligt Lissabonavtalet.
Det är bara att köra igång, men det behövs en tydlig samordning mellan EU-, Miljö- och Försvarsministrarna för att det kunna bli något som våra grannar skulle vilja vara med i!
lördag 19 juni 2010
tisdag 15 juni 2010
Har Du den åsikten?
Med viss förvåning har jag tagit del av Försvarsmaktens något udda rekryteringskampanj. Jag undrar verkligen vad för några man söker och till vilka befattningar. "Har du det som krävs för att ha en åsikt" står det exempelvis på stora affischer i tunnelbanan.
Är det avsett att rekrytera meniga eller befäl? Om avsikten är att attrahera och rekrytera blivande officerare, borde det väl stå "Har du det som krävs för att ta ansvar?" eller något liknande och vad anhöriga eller bekanta tycker är kanske av underordnad betydelse. Blivande officerare i ett insatsförsvar måste ju i första hand rekryteras till någon slag första gemensamma befattning - och utbildas till detta.
I armén och möjligen också i amfibiekåren torde det röra sig om att kunna tjänstgöra som plutonchef i truppslagets standardförband. I flottan borde det handla om att kunna tjänstgöra som vakthavande officer under gång och till ankars/förtöjd och i flygvapnet borde det väl handla om att bli utbildad till stridspilot!
Blivande meniga borde förstås rekryteras för att yrket ger en stor erfarenhet från olika arenor, som man sedan kan använda i den civila verksamheten som ju ska komma efter kontraktstidens utgång. Någonting av "Join the Navy and see the World" eller så!
Den kampanj som nu pågår verkar helt ha snedtänt på den mycket ifrågasatta akademiseringen, som om det skulle vara något lockande för framtidens anställda i förvaret. Risken är att vi nu i stället för chefer och ledare rekryterar ytterligare administratörer och försvarskamrerare och ett sådant försvar betackar i varje fall jag mig för.
Är det avsett att rekrytera meniga eller befäl? Om avsikten är att attrahera och rekrytera blivande officerare, borde det väl stå "Har du det som krävs för att ta ansvar?" eller något liknande och vad anhöriga eller bekanta tycker är kanske av underordnad betydelse. Blivande officerare i ett insatsförsvar måste ju i första hand rekryteras till någon slag första gemensamma befattning - och utbildas till detta.
I armén och möjligen också i amfibiekåren torde det röra sig om att kunna tjänstgöra som plutonchef i truppslagets standardförband. I flottan borde det handla om att kunna tjänstgöra som vakthavande officer under gång och till ankars/förtöjd och i flygvapnet borde det väl handla om att bli utbildad till stridspilot!
Blivande meniga borde förstås rekryteras för att yrket ger en stor erfarenhet från olika arenor, som man sedan kan använda i den civila verksamheten som ju ska komma efter kontraktstidens utgång. Någonting av "Join the Navy and see the World" eller så!
Den kampanj som nu pågår verkar helt ha snedtänt på den mycket ifrågasatta akademiseringen, som om det skulle vara något lockande för framtidens anställda i förvaret. Risken är att vi nu i stället för chefer och ledare rekryterar ytterligare administratörer och försvarskamrerare och ett sådant försvar betackar i varje fall jag mig för.
måndag 7 juni 2010
Hög risk för eskalering
Det rapporteras idag att Iran ska börja delta i skeppningarna till Gaza. Det kan innebära en principiell förändring för nu blir det en stat som deltar i verksamheten och inte "bara" ett antal hjälporganisationer. Det ligger då nära till hands att iranska örlogsfartyg kommer att får i uppgift att eskortera sändningarna till Gaza och det kommer med stor sannolikhet att leda till sjöstrider med israeliska enheter på och under ytan.
En möjlig inledande åtgärd kunde vara att blockera Gazas hamn med sänkta fartyg eller med minor, vilket jag bedömer redan har övervägts i Israel. Sedan får vi se vad en eventuell sammandrabbning till sjöss kommer att leda till.
Både Israel och Iran anses ju ha tillgång till kärnvapen!
En möjlig inledande åtgärd kunde vara att blockera Gazas hamn med sänkta fartyg eller med minor, vilket jag bedömer redan har övervägts i Israel. Sedan får vi se vad en eventuell sammandrabbning till sjöss kommer att leda till.
Både Israel och Iran anses ju ha tillgång till kärnvapen!
fredag 4 juni 2010
Folkrätten i krig - eller i fred?
Den trista händelseutvecklingen i östra Medelhavet har på något sätt även ställt den gällande folkrätten i centrum för allmänt intresse. I det avseendet blir det närmast lite märkligt, att staten Sverige fortfarande mest tycks intressera sig för folkrätten i krig. Så sent som i början av maj i år överlämnades därför en stor utredning - eller kanske en kartläggning - av folkrättsfrågorna i krig.
Man undrar när svenskarna kanske kommer underfund med att den viktigaste folkrättsdelen egentligen handlar om folkrätten i fred och det är nog den som vi bör göra en hel del överväganden kring. Hur är det till exempel med militär medverkan i det som övergripande kallas för polisär verksamhet? Till lands? Till sjöss? Varför har vi tillskapat en mycket dyr beredskapspolis, när vi faktiskt har "hjälppoliser" tillgängliga i Försvarsmakten?
Vår egna nationella lagar bör nog anpassas en hel del, så att vårt samhällsinriktade insatsförsvar får den legala grunden för den avsedda verksamheten.
Man undrar när svenskarna kanske kommer underfund med att den viktigaste folkrättsdelen egentligen handlar om folkrätten i fred och det är nog den som vi bör göra en hel del överväganden kring. Hur är det till exempel med militär medverkan i det som övergripande kallas för polisär verksamhet? Till lands? Till sjöss? Varför har vi tillskapat en mycket dyr beredskapspolis, när vi faktiskt har "hjälppoliser" tillgängliga i Försvarsmakten?
Vår egna nationella lagar bör nog anpassas en hel del, så att vårt samhällsinriktade insatsförsvar får den legala grunden för den avsedda verksamheten.
torsdag 3 juni 2010
Ships to Gaza
Det har faktiskt under ganska lång tid förbryllat mig att man kunde kalla Gaza för "isolerat" bara därför att landgränserna hållits stängda. Självklart är det så att om ett land ligger vid havet och har en hamn, så kan man egentligen inte kallas för isolerat! Det må gälla Gaza eller för den delen "exklaven" Kaliningrad också. Ett område där det finns hamnar vid havet kan aldrig kallas för isolerat! Detta var kanske ett litet stickspår; om än av viss betydelse i sammanhanget.
Det trista som nu egentligen skett, verkar vara ganska bortskymt i media. På båda sidor har nu motståndare till den spirande fredsprocessen vunnit framgångar, vilket är det beklagliga - inte minst för befolkningen i det prövade konfliktområdet. Det är alltså fredsprocessen som är den stora förloraren och det borde kanske poängteras bättre.
Visst kan man se Ships to Gaza som en provokation och för många extremister var det nog så. Om det "bara" varit en konvoj med förnödenheter, så borde fartygen varit ordentligt nerlastade, men det syntes inte vara så på de bilder som man kunnat se på TV eller i tidningarna och vad hade ett passagerarfartyg över huvud taget i konvojen att göra? Inte medförde hon någon last av betydelse. Och visst kunde man förutse en israelisk motåtgärd!
Den israeliska aktionen genomfördes klart i strid mot den etablerade folkrätten. Därom är nog alla överens och man kan ju spekulera över hur det kommer att ske när nästa konvoj eller fartyg närmar sig Gaza. Kommer då ingripande ske på liknande sätt? Visst ökar riskerna för eskalering och det tjänar inte heller israelerna på.
Det trista som nu egentligen skett, verkar vara ganska bortskymt i media. På båda sidor har nu motståndare till den spirande fredsprocessen vunnit framgångar, vilket är det beklagliga - inte minst för befolkningen i det prövade konfliktområdet. Det är alltså fredsprocessen som är den stora förloraren och det borde kanske poängteras bättre.
Visst kan man se Ships to Gaza som en provokation och för många extremister var det nog så. Om det "bara" varit en konvoj med förnödenheter, så borde fartygen varit ordentligt nerlastade, men det syntes inte vara så på de bilder som man kunnat se på TV eller i tidningarna och vad hade ett passagerarfartyg över huvud taget i konvojen att göra? Inte medförde hon någon last av betydelse. Och visst kunde man förutse en israelisk motåtgärd!
Den israeliska aktionen genomfördes klart i strid mot den etablerade folkrätten. Därom är nog alla överens och man kan ju spekulera över hur det kommer att ske när nästa konvoj eller fartyg närmar sig Gaza. Kommer då ingripande ske på liknande sätt? Visst ökar riskerna för eskalering och det tjänar inte heller israelerna på.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)