Parad på 65-årsdagen

Den 9 maj kommer det att genomföras segerparader på flera håll bl a i Moskva och i Kiev. Förhandspubliceringen om paraden i Moskva har varit nästan förstasidesnyhet i ryska media ganska länge. Många inbjudna gäster kommer att bevista paraden i Moskva bl a amerikanska hög militärer. Det har också hintats om att nya vapen kommer att visas upp och så kommer det kanske att presenteras. Det kommer också att finnas porträtt av Stalin och han kommer att hyllas som segerns organisatör och ledare. En stor förövning kommer att sker den 6 maj.

Jag skulle bedöma, att det kommer att dyka upp artiklar och insändare i svenska media, som anser att det nu är påvisat, att Ryssland har rustat upp och egentligen mest står i begrepp att anfalla de baltiska staterna och Sverige - särskilt Gotland! Jag vill bestämt påstå, att sådana kommentarer mest beror på andra omständigheter och till ganska stor del på okunskap om var Ryssland står idag.

I grunden är det nog närmast så att paradernas syfte är att stärka den ryska befolkningens självförtroende för det befinner sig fortfarande på en mycket låg nivå efter lång tid av nergång för landet i många avseenden; inte minst på det militära - under den senare sovjettiden och under Jeltsinepoken - och faktiskt i många avseenden fortfarande!

"I bergen finns inga herrar"

Igår presenterade den finländska journalisten Anna-Lena Laurén sin bok med den titeln. Den djupa och omfattande kunskapen och erfarenheten från Nordkaukasus och Georgien, som hon lagt fram i sin bok, borde bli lite mer känd även i Sverige. Våra allmänna kunskaper om regionen präglas ju kanske mera av fördomar än av kännedom om den många gånger komplicerade verkligheten.

Området kan möjligen kallas för en etnisk mosaik, men den är kanske alltför enkelt för folkslagen i området utgör snarare ett virrvarr av befolkningsgrupper och klaner. Att sedan grannarna traditionellt varit och fortfarande är varandras dödsfiender, gör ju inte området enklare att förstå. Insikten om detta var inte som omfattande vid georgienkriget 2008 heller. Då fick man i västliga media snarare intrycket av att den enhetliga georgiska nationen drabbats av rysk aggression, men så var det verkligen inte alls. Det var snarare så att ett folkslag kacheterna i centrala Georgien, trodde sig få stöd mot sina fiender osseterna och abchserna av en stormakt. I det nu aktuella fallet var det USA, som skulle lämna sitt stöd, för så har det traditionellt varit i regionen de senaste 2 500 åren! Ett bergsfolk eller klangruppering skaffar sig på något sätt stöd från en stormakt och kan då bekämpa sina lokala grannar- så har det gått till. Att stormakterna under årens lopp varit greker, perser, tatarer, mongoler, ottomaner och ryssar kan man lätt finna i historien och nu var det alltså USA, som skulle spela den rollen.

Flera av deltagarna i gårdagens seminarium kunde nu konstatera, att mycket av nyhetsrapporteringen från kriget fabricerades i Tbilisi och i flera fall förekom en ren falsifiering av nyheterna, som såldes till västliga media - inte minst till CNN - och det skapade en falsk bild av konflikten på många håll; inklusive Sverige. Ryssarna försökte på sitt vanliga sätt samla journalister och ackreditera dem till gemensamma och ordnade besök, som naturligtvis tog lång tid att administrera och genomföra och det medförde att den ryska versionen egentligen aldrig kom i tryck eller i radio och TV förrän alldeles för sent och då intresset för konflikten kanske helt försvunnit. Eller för att citera en av deltagarna: "Ryssarna är mästare på att skjuta sig själv i foten!"

Så är det nog! Och så kanske det också blir i anslutning till ett kommande evenemang i den nordkaukasiska regionen - vinter-OS i Sotji 2014. Sotji ligger i ett område, som tidigare befolkades av tjekesser - närmare bestämt västtjerkesserna - och man kan förmoda att de kommer att utnyttja möjligheterna att framträda mer eller mindre våldsamt då världens uppmärksamhet riktas mot OS. Tjerkesserna var på sin tid minst lika krigiska som tjetjenerna, men de var framför allt kända som duktiga ryttare! Tjetjenerna var ju, som kanske inte alla vet, främst kända som framstående dansörer! Det sker en hel del i regionen!

Nya tider kräver nytt tänkande

Det förekommer en hel del debatter om försvaret - trots allt. Men de flesta har dessvärre mest grundtanken, att det var bättre förr. Och det kanske det var i många avseenden, men det betyder inte att vi på något sätt borde återskapa gårdagens försvar, som det dessvärre ofta mer eller mindre öppet argumenteras för.

Vi befinner oss nu i en annan och betydligt mera komplicerad internationaliserad värld och vi ingår i EU. I dagarna för Ryssland och NATO diskussioner om hur de ska kunna samverka bättre och man upptäcker alltfler gemensamma intressen. Det är inom det strategiska området, som vi behöver tänka nytt och det handlar till stor del om just det - nationella intressen. Det kunde vi egentligen aldrig göra under det kalla kriget, för då hade vi ju omedelbart hamnat i den situationen, att vi måste erkänna att våra nationella intressen sammanföll med västsidans och det fick man ju inte ens knysta om, för det stod i direkt motsatsförhållande mot vår officiella säkerhetspolitik, neutralitetspolitiken.

En följd av den förändrade strategiska situationen är att vi håller på att gå över till ett insatsförsvar och ett sådant har inte alls samma uppgifter som det gamla mobilisernade invasionsförsvaret, som i sin alltmer utrerade form egentligen var föråldrat redan i mitten av 1960-talet, då kanske endast en strategisk kupp var det enda som vi borde förberett oss på.

Ett insatsförsvar ska fungera idag och på dagens konfliktnivå för att motverka alla tendenser till eskalering. I solidaritetsinriktningen ligger att vi ska göra detta tillsammans med våra grannar. Det är kanske kvintesensen av dagens strategiska inriktning, men det behövs fortfarande mycket tänkande om hur vår nationella säkerhet ska utformas och det verkar inte ha kommit ut så mycket sådant tänkande än.

Mera som en lustifikation, kanske, men britterna är mera vana vid att hantera ett insatsförsvar och i anslutning till dagens vulkanaska över Europa, sätter britterna in två hangarfartyg för att bistå sina medborgare med transport hem till sina öar från det av aska isolerade Europa!

Det känsliga samhället

Vi får nu en ny påminnelse om att vårt samhälle faktiskt är sårbart på olika sätt. Ingen vet för närvarande, om flygtrafiken kan tas upp i närtid eller om det ska ta över ett år, som förra gången just denna vulkan hade ett utbrott av den här magnituden!

Det är bättre och betydligt mer tillförlitligt med fartyg!

Knäpp på näsan

Det nu annonserade beslutet om att anskaffa helikoptrar direkt "från hyllan", som det ofta kallas i litet nedsättande syfte, är ju ovanligt vettigt. Det är ju inte först 2017 som vi behöver helikoptrar för sjuktransport, Medivac som det kallas på nysvenska. Behovet har ju funnits sedan länge och kom i en blixtbelysning, då en svensk grupp besköts och två officerare omkom. Det är ju nu det behövs helikoptrar i operationsområdet och inte om ytterligare 7 år!

Vad som inte kommenteras i media är att det ju är ett betydande underbetyg till hela den försvarsmateriella administrationen, som ju finns kvar ganska oreformerad sedan det kalla krigets tid. Det är kanske så att slutsatsen av det nya beslutet om helikopteranskaffning egentligen borde handla om att vår försvarsadministration behöver förändras i grunden. Möjligen kunde försvarsgrenar med egna materielkommandon vara en form som ligger närmare dagens behov än den gamla ärvda från förr!

TV-debatt - om rätt eller fel.

Igår avhölls en TV-debatt om vår vapenexport. Jag tror, att det finns anledning att fundera lite djupare kring detta fenomen, för mycket av frågorna kring vår vapenexport är - som så mycket annat inom säkerhetspolitiken - ett fenomen från det kalla krigets neutralitetspolitik. Under kalla krigets senare skeden fick ju vår officiella neutralitetspolitik många moraliskt högt klingande drag. Vi ansåg oss ha en högre moral än andra, eftersom vi inte skulle delta i några som helst krig utan vara neutrala. Så uppfattades läget av många svenskar, som var helt ovetande om vår hemliga koppling till väst och om realiteterna om något allvarligt hade inträffat.

Då uppstod också moraliska aspekter på vår vapenexport och man förenklade kanske lite för mycket i sammanhanget för att exporten skulle kunna accepteras av den svenska allmänheten. Mer eller mindre underförstått angav man att vapenexportkontrollen var viktig för att det var ju vapnen som dödar i krig och konflikter. Men är det så? Är det inte människor som dödar andra människor vid konflikter här i världen? Vapnen är ju bara redskapen och har man inte tillgång till svenska vapen så skulle man ha använt sig av något annat!

Vi bör kanske fundera om även på denna fråga och återföra den till vad den egentligen handlar om och var moralen egentligen finns - och det är inte på någon svensk myndighetsuppgift! Vi har ju en tendens att till och med nu att hänföra svåra samhällsfrågor till myndigheter i stället för att var och en själv får tillfälle att reagera och själv ta ansvar!

Nord stream

Vad gör Sverige för att säkerställa situationen kring den tillåtna rörledningen Nord Stream? I skrivande stund ligger den brittiskflaggade bogserbåten "Maersk Tackler" i svensk ekonomisk zon öster om Östergarn. Hon uppges vara sysselsatt med rörledningsprojektet, men var finns den svenska bevakningen? Under några påskdagar kunde jag notera, att kustbevakningen fanns på plats och det är nog bra och tillräckligt innan något allvarligt stör situationen. Då måste vi ju ha örlogsfartyg där för att avskräcka eventuella demonstranter eller allvarligare störfaktorer. Och varifrån skulle de kunna komma? Har vi något polisiärt samarbete med letterna i frågan? Snart börjar ju dessutom båtsäsongen och vad det kan medföra kan vi egentligen bara gissa idag!
Alltså är det bättre att vara på plats och ju tidigare desto bättre!