tisdag 5 januari 2010

Klaner och stammar

Beteckningarna "grupperingar" eller "politiska grupper" eller "religiös hemvist" får ofta en viktig roll, då man ska beskriva grunderna för det politiska våldet i många stater med svag centralmakt. Det som vi har så svårt att förstå i den utvecklade och demokratiska västvärlden är att klansystemet i mycket är roten till de alltför många inbördeskonflikterna i utvecklingsvärlden.

En klan består av flera familjer och den styrs av en klanhövding, som egentligen bara har en enda övergripande uppgift och det är att se till att klanen överlever. För att lösa den uppgiften tillåts han - för det är praktiskt taget alltid en man - tillgripa alla medel och även sådana som vi i väst skulle kalla för olagliga eller omoraliska, för annars misslyckas han. Här ligger grunden för frågan om varför ulandshjälp så ofta leder till korruption. Det är ju klanhövdingens uppgift!

Självklart är det samtidigt så att alla klaner är varandras motståndare eller fiender. Att klanens identitet sedan byggs upp med hjälp av politiska eller religiösa yttre tecken, som ger klanen en samhörighet och utesluter andra klaners medlemmar, är en mest sekundär fråga. I många fall rör det sig också om en låtsad politisk eller religiös tro, för i Afrika är det i alla fall ganska ofta så, att under ytan ligger den fäderneärvda hednatron kvar, trots att man säger sig vara muslim eller kristen; liberal eller socialist. Man uttrycker sig i "våra" termer när man uppfattar att man kan få ekonomiskt eller annat stöd för klanens överlevnad från någon riktning som vill stödja och som man kan liera sig med. Man kan alltså utge sig för att vara västerländskt utvecklingsintresserad - om man kan få utvecklingshjälp från Europa eller USA eller muslimsk extremist- om man kan få motsvarande stöd från Saudiarabien eller Iran; beroende på situationen och det bestäms alltså av klanens behov och egentligen inget annat.

Vissa klaner har ju till och med skaffat sig regeringsmakten i staten och det innebär givetvis att de andra klanerna i landet är motståndare till regeringen och i värsta fall beväpnar de sig. Det är den naturliga grunden för det som vi kallar för gerillarörelser, för då tror vi oss förstå vari motsättningerna har sin grund. Men oftast gör vi inte det, för grunden ligger i det uråldriga klansystemet - och det kan i förlängningen troligen bara "bekämpas" med skolor och utbildning.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar