tisdag 30 mars 2010

Statligt monopol eller kaos.

Det finns uppgifter om att rederier nu börjar hyra in privata beväpnade grupper och placera dem ombord på sina fartyg, när de ska passera Afrikas Horn och Adenviken. Det finns sannerligen ett behov av att skydda fartygen, men då våldsanvändningen börjar övergå till civila firmor finns det anledning att reagera. Det fanns denna typ av verksamheter redan under kriget i Bosnien och redan då visste ingen hur de skulle behandlas eller än mindre styras.

Vi bör nog vara noga med att hålla denna typ av våldsanvändning - väpnad strid - inom de folkrättsliga ramar som finns och det betyder att det i princip bör ske genom statliga organisationer och som ett monopol. Risken är annars att det blir en annan form av pirater som bekämpar de existerande piraterna och det är nog en situation som ingen ansvarskännande politiker vill understödja. Och vad det kan betyda i förlängningen vill man nog inte ens spekulera kring.

Attackerna i Moskva

Så har Moskva åter igen blivit föremål för terroristattacker. Visst har de troligen någon anknytning till alla de mer eller mindre kända konflikterna i Kaukasusområdet, men det ligger kanske i terrorismens natur att man inte ska säga vem som gjorde det, för även osäkerheten är en del av terroriseringen av civilbefolkningen.

Det förefaller dock som att denna form av verksamheter börjar inträffa när vintern övergår i vår. Möjligen har man haft vintern på sig att planera och förbereda och därför inträffar terroristattacker relativt ofta just på vårsidan. Förhoppningsvis blir inte den ryska reaktionen så omfattande och av en sådan art att terroristerna verkligen når sina mål och kan påvisa hur repressiv den ryska staten är. Det ligger dessvärre snubblande nära att det blir så, för det finns en ganska utbredd motvilja mot "kaukasier" i Moskva - det är ett skällsord;fullt i klass med vårt "svartskalle".

torsdag 25 mars 2010

Personal och utbildning i ett insatsförsvar

Regeringen har i veckan lämnat sitt förslag om hur personalförsörjningen ska ske i det nya insatsförsvaret. Förhoppningsvis kan man då frigöra sig från gamla tankegångar från värnpliktsförsvarets tid. Redan våra rekryter, som de nyinryckta ska kallas, bör således få en tydlig inriktning på det kommande yrket och det ser inte riktigt likadant ut överallt.

För marinens rekryter bör en avsevärd utbildningstid anslås till en ganska traditionell sjömansutbildning för såväl flottans som amfibiekårens nyrekryterade personal. En alltför stor del av detta försvann, då VU-60 skulle genomföras och då det ansågs vara viktigt att alla skulle kunna grunderna i strid på marken. Det kravet finns inte längre och redan vid rekrytutbildningen kan nu därför andra och mera professionella grunder läggas in för de blivande anställda. För flottans del handlar det inte enbart om traditionell sjömansutbildning och tjänst i båt, utan också om en tydlig och klar inriktning på skyddstjänst ombord, som alltför länge har fått stå tillbaka för skyddstjänst på marken. Man behöver kunna släcka bränder och kunna täta läckor även på moderna fartyg.

Om man senare i sin karriär skulle behöva komplettera med andra, mera exotiska kunskaper, så finns det ju tid för detta då och det bör alltså inte belasta rekrytutbildningen.

tisdag 23 mars 2010

Svensk närvaro i Afghanistan

I går kväll var det ett debattmöte på ABF i Stockholm. Det hade arrangerats av Föreningen Afghanistansolidaritet, vilket märktes. Mer än tre fjärdedelar av åhörarna som lyssnade på debatten mellan Jan Guillou, Tom Heyman, Jens Orback och Ulf Henricsson, var motståndare till den svenska närvaron i Afghanistan.

Redan av programbladet framgick det tydligt vilka åsikter som ansågs vara grundläggande. Det stod att Sverige var i krig för första gången på 200 år, vilket verkligen är en sanning med modifikation. Eftersom riksdagen inte uttalat, att Sverige är i krig, så är vi det inte heller. Så enkelt är det och det framgår faktiskt av vår regeringsform.

Visst är det mycket trist då det inträffar väpnade konflikter och krig, för det dödas ju människor då och i fallet Afghanistan är det väl mest bara en tidsfråga innan nästa svensk stupar. Å andra sidan stupade mer än 2 000 svenska sjömän under beredskapsåren 1939-1945 på grund av krigshandlingar, när de seglade för att upprätthålla handeln för den neutrala staten Sverige, men det har svenskarna aldrig ens uppfattat tydligen!

Dessvärre kom det egentligen dessutom aldrig fram, att den svenska militära närvaron i Afghanistan av många uppfattas som en förutsättning för en civil utveckling i landet och i huvudsak har det svenska förbandet i uppgift att stärka och understöjda den lokala polisen.

Ska vi då vara där? Är det ett svenskt nationellt intresse, att visa vår internationella solidaritet? Visst bör man fundera en hel del på detta och det gjorde även Diana Janse, som varit där som svensk diplomat innan vi etablerat en mera omfattande diplomatisk närvaro i landet. Frågan ställdes även till henne, då hon presenterade sin bok " En del av mitt hjärta lämnar jag kvar." häromdagen och efter en ganska lång fundering sa hon att vi faktiskt borde vara där för att stödja det afghanska folket och deras möjligheter till en drägligare tillvaro - och det tycker jag också.

fredag 19 mars 2010

Ett första steg för solidaritetsförsvaret!

Redan i februari i fjol överlämnades Stoltenbergsrapporten i Oslo. Där presenterades översiktligt ett antal förslag om ett fördjupat samarbete mellan de nordiska staterna inom utrikes- och säkerhetspolitiken.

Det är nu dags att Sverige tar initiativ för något eller några av förslagen, där målet är att förstärka dagens fredliga utveckling. Ett första förslag, som kunde startas redan nu, rör förlaget om att skapa en gemensam civilmilitär insatsenhet med uppgift att kunna stabilisera situationen i en stat som hotas av sönderfall och helst innan det blir till en öppen konflikt.

Enheten ska innehålla en militär del, en humanitär, en statsbyggande komponent samt en biståndskomponent. Eftersom förslaget i Sverige skulle omfattas av flera departement, finns det redan nu anledning att bilda en startgrupp inom regeringskansliet och som kan bjuda in våra nordiska grannar i arbetet med att sätta upp och öva enheten.

söndag 14 mars 2010

Marina uppgifter i solidaritetsförsvaret

Man ska naturligtvis inte förvånas över att svenska riksmedia inte rapporterar annat än vad de tycker kunde intressera en sjöblind allmänhet, men det genomfördes faktiskt förra veckan en marin övning i Skagerrak, Kattegatt och Nordsjön. Den leddes av den danska marinen och det deltog därutöver fartyg från Holland, Belgien, Tyskland, Polen och - faktiskt- Sverige!

Det uppges att det övades uppgifter i havsövervakning och terroristbekämning d.v.s. i huvudsak de uppgifter som det framgår av EU säkerhetspolitiska mål att vi ska kunna. Det kanske vi också skulle ta initiativ för att öva även i Östersjön! Det är kanske det som solidaritetspolitiken egentligen handlar om.

PS. Carlskrona avseglade förra veckan för sin uppgift som flaggskepp för Operation Atalanta i Indiska oceanen. Det är också en del av solidaritetspolitiken. DS

fredag 12 mars 2010

Ovanligt ogenomtänkt

Att vår riksdag fattar beslut om historiska händelser är alldeles fel. I det aktuella fallet blir det också helt kontraproduktivt, eftersom det ju snarare är turkarna och de inblandade folkslagen som själva bör komma överens om hur historien påverkat dagens konflikter i Mellanöstern.

Har för övrigt Sverige erkänt folkmordet i Ronneby, då Erik XIV trupper högg ner stadens befolkning, då de hade givit upp inför de svenska erövrarna? Det kanske riksdagen kunde uttala sig om!

torsdag 11 mars 2010

Var finns Försvarsmakten?

Man skulle kanske ha trott, att Försvarsmakten, eventuellt via marinen, på något sätt borde vara representerad vid årets stora båtmässa i Stockholm - "Allt för sjön".

Men nej, Transportstyrelsen, Kustbevakningen och Sjöfartsverket, ja, till och med Länstyrelsen i Stockholms län; alla finns de med bland utställarna, men inte Försvarsmakten! På ett ganska tydligt sätt blir vi tydligt påminda om att Försvarsmakten inte tycks förstå det här med att presentera sin verksamhet till sjöss i någon form; bl a vid ett tillfälle som denna årligen återkommande utställning för båtfolket. Och pengar till en marint inriktad utställning visade det sig ju finnas, för Försvarmakten gick ju med överskott enligt rapporter i media.

Förhoppningsvis blir det bättre nästa år!

P.S. Å andra sidan genomförs just nu en större marin momentövning i Kattegatt under dansk ledning och med deltagande från bl a östersjöstaterna Polen, Tyskland - och Sverige, men också Nederländerna och Belgien! Fast vad vet allmänheten om det? Övningsändamålet är att gemensamt kunna agera mot terroristverksamheter till sjöss - ett nog så spännande och aktuellt ämne. D.S.

söndag 7 mars 2010

Helikopterfrågan igen

Den sorglustiga följetongen om vår eventuella framtida helikopter kunde knappast vara värre än den är. Vår nuvarande administration av försvarsmateriel är helt enkelt inte spantad för uppgiften och det går nog inte heller att anskaffa en helikoptertyp som ska kunna allt. Vi faller i den gamla fällan att "det bästa är det godas fiende."

Man kan göra tankeexperimentet att "automobilen" just hade uppfunnits och att den skulle anskaffas för Försvarsmaktens behov. Det hade nog blivit en ganska konstig blandning av en bepansrad och bestyckad lastbil, som dessutom helst skulle kunna transportera enstaka personer vid högtidliga tillfällen. Sådan hybrider finns inte på bilsidan och det borde inte heller finnas i vår helikopterpark. Vissa helikoptrar ska kunna transportera trupp, andra ska kunna plocka upp en störtad pilot och ytterligare andra ska kunna jaga ubåtar och spana till sjöss och det är nog svårt att kombinera de behoven i en enda helikoptertyp.

Det är kanske bättre att våra försvarsgrenar återuppstår och att de själva får anskaffa de helikoptrar som de anser sig behöva och sådana finns faktiskt redan idag att inhandla från den av många svenskar så förhatliga "hyllan"!

fredag 5 mars 2010

Apropå Grekland

Alldeles nyligen läste jag om något som kallades för Greklandshjälpen, men det var något helt annat än vad som idag kanske måste till och alldeles nytt för mig i alla fall.

Vintern 1941-42 var ovanligt sträng även i Grekland, som nyligen hade ockuperats av Tyskland. Det inträffade då en omfattande matbrist och man uppger att 50 000 greker dog i svält. Eftersom Grekland uppträtt på den allierade sidan, måste nu ockupationsmakten Tyskland enligt folkrättens krav ta sitt ansvar för folkförsörjningen. En Rödakorsuppgörelse kom till stånd och med Sverige och Schweiz som medlemmar i den kommission, som skulle organisera en omfattande tillförsel av spannmål från Canada och USA till de svältande grekernas undsättning. Det blev den svenska handelsflottan, som fick i uppgift att frakta vete, bönor m m från den amerikanska ostkusten till Piraeus och detta skulle pågå fram till våren 1945, men fick förlängas ytterligare, därför att det grekiska inbördeskriget nu rasade och befolkningen annars skulle drabbas.

Detta var kanske den allra viktigaste lejdtrafiken, som svenska fartyg faktiskt genomförde under krigsåren. Göteborgstrafiken var kanske mera en radanmärkning, även om vi i Sverige uppfattade att det var viktigt att vi fick kaffe trots Skagerrakspärren. Fartygen gick helt upplysta över Atlanten och med svensk flagga och Rödakorsbeteckningar målade på fartygssidorna och kontrollerades av britterna vid passagen av Gibraltar och av italienarna vid vid Messinasundet. Flera svenska fartyg sänktes i denna trafik och många svenska sjömän omkom i denna fart, som var helt okänd för mig till för några dagar sedan.

Kanske finns det någon som vet mera?