måndag 15 december 2014

Marinen förnyas

Försvarsmaktsreformen strömlinjeformar också marinens struktur och för med sig nya arbetsmodeller. Efter de knapra sparåren kan man nu återställa verksamheten till samma nivå som för fem år sedan, vilket innebär att antalet repetitionsövningar för reservister och terrängdygn för beväringar kommer att öka.

Marinen är en självständig försvarsgren inom försvarsmakten, vars uppgifter är att övervaka våra havsområden och garantera deras integritet, avvärja territoriella kränkningar och angrepp till havs, samt skydda vårt lands vitala sjöförbindelser och trafiken till sjöss. Förutom uppgifterna inom det nationella försvaret stöder marinen även andra myndigheter och deltar i internationell krishantering.
Från och med början av 2015 består Marinen av Marinstaben som finns i Åbo, samt fyra andra truppförband.
Kustflottan (tidigare Skärgårdshavets marinkommando) som finns i Pansio i åbo ansvarar för utbildningen av de marina förbanden och för marinens fartygsbestånd. Fartygen sköter sina marina uppdrag från baserna i Pansio och Obbnäs i Kyrkslätt.
Kustbrigaden (tidigare Finska vikens marinkommando) som fungerar i Obbnäs i Kyrkslätt utbildar marinens specialenheter, sjöspanare, kustartillerister samt underhållsenheter.
Nylands brigad i Raseborg utbildar bland annat kustjägarenheter, granatkastarenheter, pionjärenheter och båtförare. Brigaden ansvarar också för utbildningen av marinens internationella kustjägarenhet, ATU (Amphibious Task Unit). Nylands brigad är det enda truppförbandet inom försvarsmakten som erbjuder utbildning på svenska.
På Sveaborg i Helsingfors finns Sjökrigsskolan som ansvarar för utbildningen av marinens officerare, underofficerare och officerare i reserven. Sjökrigsskolan arrangerar också specialkurser.
Verksamheten koncentreras
Ungefär 1400 personer arbetar inom marinen i början av år 2015. Marinens materielverk läggs ned och huvuddelen av marinens service- och underhållsfunktioner samt materialanskaffningarna överförs till försvarsmaktens nya Logistikverk De administrativa tjänsterna koncentreras till Försvarsmaktens tjänstecenter
Marinens IT-Center som verkar som en separat enhet inom marinstaben ansvarar för uppbyggandet och underhållet av marinens operativa it-system. IT-Centrets verksamhetsställen finns i Heikkilä och Pansio i Åbo samt i Obbnäs i Kyrkslätt.
Marinen utbildar årligen ca 3200 beväringar. Marinens finskspråkiga beväringar rycker in vid Kustbrigaden i Obbnäs och de svenskspråkiga vid Nylands brigad i Dragsvik. Kustflottans beväringar väljs ut bland Kustbrigadens rekryter och de som ska tjänstgöra i Åbo förflyttas till Pansio efter grundutbildningsperioden.
Behov av ny materiel
Marinen är kapabel att på ett bra sätt utföra sina uppgifter. Man har uppdaterat stridsfartyg och -system och med hjälp av måttliga lösningar har man lyckats förbättra prestationsförmågan för de trupper som verkar i kustområdena.
För tillfället klarar vi av att övervaka och trygga den territoriella integriteten, men behovet av investeringar i ny materiel är stort redan inom de närmaste åren. Fram till början av 2020-talet kommer totalt sju krigsfartyg, som har nått slutet av sin livslängd, att ha tagits ur bruk inom marinen. Planering och anskaffning av ersättande materiel spelar alltså en central roll inom marinens verksamhet inom den närmaste framtiden.


TYVÄRR GÄLLER DETTA ÄNNU INTE DEN SVENSK MARINEN, UTAN DEN FINLÄNDSKA

söndag 14 december 2014

Försvarsfrågan och -debatten


Vår försvarsdebatt är för dålig och vi kan uppenbarligen inte vinna våra politikers intresse eller uppmärksamhet på försvarsfrågan. Det är kanske inte så egendomligt, eftersom debatten mera handlar om mer eller mindre väl underbyggda uppfattningar om hur utvecklingen sker i Putins Ryssland. I det sammanhanget presenteras dessvärre såväl många som ganska amatörmässiga resonemang om Ryssland och den ryska återupprustningen och den typen av resonemang för inte den svenska försvarsdebatten framåt. Det blir inte heller särskilt intressant för våra politiker att följa eller delta i den typen av debatt, för de – liksom allmänheten – kan ju ganska lätt följa den ryska utvecklingen via mera allmänna kanaler. Vi kan nog inte övertyga om att vår ofta mera sinistra bild är den som gäller. Dagens försvarsdebatt tenderar därför mera bli en argumentation kring Ryssland och vilka hot som utvecklingen där kan medföra för Sverige och det snedvrider i mitt tycke debatten. Det vore kanske vara bättre att i stället debattera om vilka egna förmågor, som vi skulle vilja ha i vårt försvar och till hjälp för detta kunde ett nivåresonemang kunna användas. Vilka förmågor och resurser behöver vårt försvar för följande uppgifter?

  • Grunden för vårt försvar bör vara att vi alltid och redan i dag ska kunna upprätthålla vår nationella suveränitet i luften, till sjöss och på marken. Det är vår skyldighet som suverän stat att kunna detta.

  • Nästa nivå borde vara en rimlig förmåga att kunna möta lågnivåangrepp enligt de riktlinjer som anges i EU säkerhetspolitiska riktlinjer från 2003 och i EU strategi för sjöfartsskydd från 2014.

  • Utöver detta bör vi kunna skydda sjötransporter längs vår kust i ett krisläge – inte minst till och från Gotland och Bottenhavshamnarna.



Här ungefär på denna nivå kan man kanske anse, att det svenska försvaret borde finnas idag.

  • Vid ett befarat allvarligt krisläge eller vid någon form av hybridkrigföring (”små gröna gubbar”) snabbt kunna bygga upp ett tröskelförsvar för att tydligt förhindra någon form av strategiskt överfall. Här ungefär vi skulle inleda ett Nato-medlemskap 

  • Om hotet inte kan avvärjas genom en tydlig beredskapshöjning ansluta oss till Nato. Det kanske också skulle behövas en beredskapsutrymning av våra storstäder och baser för flyg- och marinstridskrafterna på grund av hotet om kärnvapenanfall.

  • Försvarsoperationer inleds i samverkan med Nato för att möta ett invasionshot mot oss själva eller mot någon av våra grannar; främst Finland, Estland, Lettland eller Litauen.



Med ett nivåresonemang av den här eller liknande modell kunde kanske också andra frågor av betydelse för vårt försvar få en bättre belysning i debatten. Hur borde en officersutbildning se ut och hur många fast anställda behövs för de olika nivåerna? Hur ska Försvarsmakten ta hand om sina anställda och hur långa anställningstider kan behövas? Kanske skulle, av andra skäl, en slags samhällsberedskap kunna byggas upp för skyddet av medborgarna?
 

Sammantaget är det min uppfattning att denna typ av diskussioner vore bättre för vårt försvars utveckling och landets säkerhetsmässiga framtid, än de ganska långtråkiga litaniorna om utvecklingen i Ryssland, som nu florerar.