söndag 22 november 2009

Solidaritetspolitik i stället för den gamla neutralitetspolitiken

I dagarna har det skrivits och talats en hel del med anledning av att Lissabonavtalet träder i tillämpning, men den säkerhetspolitiska aspekten har hittills inte alls behandlats, vilket kanske är förståeligt. Inget politiskt parti vill väcka den sovande svenska allmänheten från den stor- strategiska dvala den gick in i på 1950-talet. Skälen varierar, men visst är det förståeligt, för någon väljarmagnet blir det knappast då vi konstaterar att neutralitetspolitikens tid nu definitivt är till ända. Nu har vi inom EU:s ram i stället något som skulle kunna kallas för en Solidaritetspolitik. Hur den i förlängningen ska utformas i praktiska och konkreta åtgärder finns idag knappast ens övervägt och en bidragande orsak till detta är väl att vi länge trott att ett försvar ska ha en sådan styrka att det kan verka avskräckande. Den myten finns ännu kvar på många håll i vårt land, även om Sverige i realiteten redan på 1960-talet uttalat befann sig under det amerikanska kärnvapenparaplyet och det var alltså där som avskräckningens kärna fanns.

Hur ska vi nu göra?

Som jag ser det ställer vår uttalade solidaritet krav på ett nära samarbete med våra grannländer inom ett brett spektrum. Dagens hot rör sig kanske mest om internationell terrorism och det hotet är aktuellt för alla Östersjöstater - alltså även för Ryssland. (Det är för övrigt också en viktig del av EU Säkerhetsstrategi från 2003!) Vi bör alltså förebygga terroristers verksamheter hos oss, hos våra grannar och - inte minst - till sjöss i Östersjön. Och det bör förstås ske tillsammans med alla våra grannar med motsvarande nationella behov, vilket kan vara en överraskande tanke för gamla neutralitetskramare. Om något hotande av något slag därutöver skulle inträffa i något av våra grannländer, så ska vi förstås också möta det hotet tillsammans. Det kan här röra såväl civila som militära resurser som kan bli aktuella att sättas in och helst i preventivt syfte redan innan en konflikt brutit ut.

På en högre konfliktnivå kan vårt deltagande i vad som i sådana fall skulle kunna kallas för "snubbeltrådsinsats" kunna bli avgörande för att förhindra att ett krig bryter ut. En angripare måste i ett sådant läge räkna med att ett angrepp på en mindre EU-stat innebär ett angrepp på hela EU, vilket säkerställs genom att flera EU-staters enheter redan finns på plats och omedelbart skulle komma i krig, om ett planerat angrepp fullföljas. Här har alltså Sverige en roll att spela i vår del av Europa och i Östersjöregionen. Det är här som våra insatsförband ska kunna verka och vara snabbt tillgängliga för att förhindra en eventuell eskalering av en lokal konflikt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar