söndag 8 november 2009

Berlinmurens fall

I dagarna firar vi att Berlinmuren föll och att därmed blev en storstrategisk förändring i vår världsdel. Jag hade faktiskt möjlighet att en gång åka till Östtyskland i tjänsten. Det var på försommaren 1989, men då kommunistregimen redan hade fallit och det funderades mycket på om man kunde skapa två stater av tysk nation. Jag passerad in i Östberling via Checkpoint Charlie och besökte bl a de östtyska utrikes- och försvarsministerierna, vilket var en intressant och delvis spännande uppgift. Det som dock slog mig mest var, att östtyskarna verkligen verkade vara ett kuvat folk och att de alldeles tydligt levde i en stat som förslavade dem.

Man ska kanske försöka erinra sig, att det på den tiden fanns ganska många på vänsterkanten här i Sverige, som framförde hur eftersträvansvärt DDR var som en socialistisk stat. Dagens 20-årsfirande visar ju annars ganska tydligt att så var inte alls fallet. I socialistiska stater blir det blott alltför lätt så att staten ska styra medborgarna och så vill i varje fall inte jag ha det. Det ska ju snarare vara precis tvärtom.

Senare kunde jag notera hur kuvade och skrämda ryssarna, de f d sovjetmedborgarna, också var och årets Nobelpristagare i litteratur, Herta Müller, skriver ju på liknande tema, då hon beskriver Rumänien. Att någon klok människa över huvud taget skulle vilja vara eller kalla sig för kommunist är verkligen ganska märkligt och magstarkt. Jag frågade faktiskt Ohly om varför han kallade sig för kommunist vid valrörelsen inför förra EU-parlamentsvalet och fick ett svar som egentligen borde kommas ihåg. Han tyckte nämligen att kommunister stod för en positiv samhällssyn! Trots att facit ju redan då faktiskt förelåg. Tänk att vi varit så isolerade i Sverige att det tydligen fortfarande finns folk som tror på Ohly och hans parti. Berlinmuren har kanske inte fallit riktigt på alla platser ännu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar