söndag 29 november 2015

Hur försvara Sverige?

Många mer eller mindre välgrundade synpunkter och förslag har under de senaste åren lämnats om hur vi bör bygga upp vårt försvar, men oftast har förslagen lämnats utan att man beaktat att vårt strategiska läge numera har förändrats i flera avgörande avseenden. Det finns, som jag ser det, anledning, att frågor om vårt nationella försvars framtid nu bör grundas på en analys av vad den nya strategiska situationen kan innebära för oss. Allt är nämligen inte alls som tidigare och den övergripande frågan kunde därför vara hur vi ska kunna försvara oss i den nya globaliserade världen. Vi bör alltså inse, att vår omvärld förändrats i betydande omfattning och även så sedan det kalla kriget avslutades. Vi lever i en globaliserad värld, där handel och sjötransporter bär upp ett ökande välstånd på många håll och där alltså världen på ett nytt sätt är beroende av detta för sin säkerhet. Samtidigt har vårt egna civila samhälle också utvecklats. En majoritet av vår befolkning bor inte längre på landsbygden utan i städer, vilket har minskat uthålligheten och överlevnad i händelse av störningar. Vi är inte ensamma om urbaniseringens följder i det här avseendet och vi kan ju dagligen uppleva hur krigföring påverkar det civila samhället på andra håll.


Inledningsvis kan det också vara lämpligt att övergripande konstatera, att vi självklart inte heller under det kalla krigets tid hade en egen förmåga att ensamma kunna stå emot ett eventuellt sovjetiskt angrepp – det finns ju tydligen en del som tror det idag. Och man tycks dessutom tro, att ett sovjetiskt anfall skulle vara helt konventionellt, vilket kanske mest är förvånande och möjligen mest ett arv från försvarsplaneringens s.k. dimensionerande angreppsfall än från verkligheten. Om ett sovjetiskt anfall då hade påbörjats mot Sverige, så var det för övrigt bara en fråga om timmar eller något dygn innan vi skulle ansluta oss till Nato, vilket bl. a framgår Erlanders dagböcker, men som många tycks ha glömt i dag. Och sedan 1960-talet skyddades vi dessutom mot en stort upplagd sovjetisk krigföring av de amerikanska kärnvapnen. Det förefaller därför lite oreflekterat och gammalmodigt, att bygga upp vårt nationella försvar med huvudsaklig inriktning att enbart kunna möta ett ryskt angrepp, även om Ryssland kan vara en stor och ibland mäktig granne. Det viktigaste är nog snarare, att vi bygger upp en nationell förmåga, så att även Nato kan respektera den – inte för att vi ska bekriga varandra, utan för att Sverige åter blir till ett säkrare område i norra Europa. Det var ju en gång i tiden, och sett från en amerikansk horisont, det viktigaste motivet för vårt hemliga Nato-samarbete och vi bör samtidigt försöka frigöra oss från gamla myter om vårt försvar!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar