Tvådygnssamhället och behovet av nya avvägningar

I försvarsdebatten innebar den ganska ogrundade tesen om femdagarsförsvaret en alldeles orimlig utgångspunkt för en strategisk bedömning. På något sätt verkade det som man totalt glömt bort våra strategiska förutsättningar och, framför allt, att vi väl fortfarande befinner oss det amerikanska kärnvapenparaplyet. Den svenska militära byråkratin har i det avseendet inte ändrat sig alls, utan fortsätter bara som tidigare och begär utökade anslag. Var diskuteras om behovet av nya avvägningar?

Ett ingångsvärde kunde kanske vara  EU gemensamma försvarspolitik! Där anses det att hotet idag främst kommer från internationell terrorism och gränsöverskridande brottslighet. Varför används inte denna inriktning i Sverige? Eller tror de naiva svenskarna att det mest är en polisiär fråga?

Ett annat ingångsvärde kunde kanske det faktum vara, att Sverige och det svenska samhället  är mycket beroende att flödet av varor - bland annat livsmedel och drivmedel - kan ske ostört. Inom mindre än fem dygn faller det känsliga moderna samhället samman mer eller mindre och städerna brakar samman först. Finns det inget att äta och ingen bensin - hur gör man då? Här finns ett "Tvådygnssamhälle"!

Man kanske skulle lämna de föråldrade försvarsmodellerna och i stället se på samhällets säkerhetsbehov! Då skulle man ganska snart inse, att vi borde ha ett väl uppbyggt incidentförsvar med förmåga att avvisa eller bekämpa terrorister; helst redan till sjöss eller i luften, ett cyberförsvar och en rimligt förberedd krishanteringsförmåga.

- En flygdivision i vardera väderstrecket och med en baseringsmöjlighet även på Gotland

- En patrullfartygsdivision på Västkusten och två i Östersjön. En amfibieenhet på Väst- och en på Ostkusten

- Ett insatsförband på marken  med någon beredskap inom varje militärregion.

Detta kunde vara en möjlig grund att bygga vidare på, för visst behövs förband och förmågor, så att även detta försvarar ska kunna fungera och kanske för att kunna breddas och utökas, om vår nationella säkerhet bedöms hotad i ett perspektiv.

Men övergripande handlar det om att göra ganska tydliga omavvägningar jämfört med dagens Försvarsmakt, som inte verkar kunna reformera sig utan skarpa politiska beslut!

Steadfast Jazz 2013

Av någon anledning tycks rapporter och nyheter kring ryska övningar vara mera intressanta att kommentera, än sådana, där även svenska förband deltar! Som en liten motvikt har jag tagit mig friheten att plocka en artikel från Nato-sidan, som ju också bedriver övningar i vårt närområde och i flera fall med svensk medverkan. Inte bara med stabspersonal, som det antyds i de svenska tidningsartiklar som över huvud taget intresserar sig för övningar i ett lite bredare perspektiv!

Här är artikel:

Multinational forces conduct complex and highly integrated operations on land, sea, and in the airspace over Europe during Exercise Steadfast Jazz 2013Exercise Steadfast Jazz concluded successfully on Nov. 8 after two weeks of intense multinational joint military training in locations across Europe. About 6,000 personnel  from 28 NATO member nations as well as three-partner nations (Sweden, Finland and Ukraine) trained together in a combined multinational setting. Joint Force Command Brunssum Headquarters succeeded in meeting a host of  demanding training objectives and will be officially certified at a future ceremony  to lead potential NATO Response Force missions in 2014.   "As the ISAF mission winds down, NATO’s challenge is to maintain the cohesiveness  and compatibility it has achieved through the years,” said Commander Joint Force Command Brunssum, General Hans-Lothar Domrӧse. "Exercise Steadfast Jazz was an important step in building and maintaining that high level of effectiveness and interoperability,” he said.  DRAWSKO POMORSKIE TRAINING AREA, Poland, 2 Novembre - NATO allies train together during the preparation phase of Exercise Steadfast Jazz - Photo courtesy of 1st Lt. Alexander Jansen/54th Engineer Bn, U.S. Army   The NATO Response Force is the ‘tip of the spear’ in terms of NATO’s ability to respond to an emerging crisis, which is why realistic and demanding exercises like Steadfast Jazz are essential in maintaining and enhancing the effectiveness of Allied deployable forces.    "The multinational soldiers, sailors, airmen and marines that I saw during the exercise demonstrated an exceptionally high level of skill and prowess,” said General Philip Breedlove, Supreme Allied Commander Europe. "The opportunity for troops from 28 different member nations, along with Alliance partners, to train and operate together is invaluable. Steadfast Jazz is what NATO is all about, our ability to defend ourselves together with a high-level of skill and effectiveness,” he added.  Italian destroyer ITS Caio Duilio seen from the flagship - Dutch frigate HNLMS De Ruyter - during the close approaches exercises.   NATO places great importance on ensuring that its forces are trained, equipped and prepared should they be called-upon at short-notice to deal with an emerging disaster or crisis situation. "Steadfast Jazz was based on a scenario that allows NATO forces to train for all possible missions the Alliance might face,” said Supreme Allied Commander Transformation, General Jean-Paul Palomeros. "A wide variety of scenarios were added to the exercise including humanitarian missions, cyber defense, anti-missile defense, and collective defense operations. Realistic, combined multinational training helps ensure that the Alliance is prepared to meet the threats of the future,” he said.   Two Hungarian JAS-39 Grippen's taxi during the first day of the air portion of Ex Steadfast Jazz at 31st Air Tactical Base, Poznan, Poland, on 5 Novembre 2013 - Photo courtesy SSgt Ian Houlding, GBR Army.   While headquarters staffs wrestled with ‘big-picture’ operational challenges, NATO troops deployed in the sea, land, and air honed their abilities to work together in a comprehensive multinational environment. Naval vessels deployed in the Baltic Sea, aircraft took to the skies of central Europe, and land forces participated in a live exercise in western Poland. The exercise culminated in a firepower demonstration attended by senior NATO officials, members of the diplomatic corps and invited observers from Russia and China.   "I am fully satisfied that our combined joint force met all of our training objectives, and I commend all the troops that were under my command for a job well done,” said General Domrӧse. I would also like to thank Poland, Latvia, and Lithuania for the outstanding support they provided to the exercise over the past number of months. Without their efforts, resources, and hospitality we would not have been able to achieve the results that we see today,” he added.   Lithuanian troops from Grand Duke Algirdas Mechanized Infantry Battalion marching in Exercise Steadfast Jazz closing ceremony parade on Friday 8 November.   Exercise Steadfast Jazz was designed to test and certify elements of the NATO Response Force, which is the Alliance’s quick reaction force of up to 13,000 troops, which can be deployed anywhere, in different configurations, to perform a wide range of missions all on short notice.   NATO military commanders will now turn their attention to capitalizing on the lessons, experience and knowledge gained from Exercise Steadfast Jazz to ensure that the Alliance continues to build upon its capabilities, interoperability, and experience. NATO will conduct several exercises in 2014 to certify NRF forces and headquarters, and will conduct a significant combined live exercise in 2015. Story by SHAPE Public Affairs Office

*

Försvarsmakten och omstruktureringen till ett insatsförsar

Det klagas ibland på vår försvarspolitik och på det gällande försvarsbeslutet och, som om det enbart var försvarsministerns ansvar. Det var ju en faktiskt en övergripande fyrpartiöverenskommelse, som är grunden för dagens inriktning på ett modernt insatsförsvar och ibland undrar jag, om de fränaste kritikerna har sin hemort i något annat parti, som försåtligen försöker skaffa sig väljare genom att stå kvar vid en föråldrad försvarspolitik.

Det är ju dessutom på det sättet, att det svenska styrelseskicket bygger på att självständiga myndigheter ska genomföra regeringens politik och av riksdag och regering fattade beslut och något ministerstyre får ju inte förekomma!

Men alldeles oavsett detta anser även jag att det finns behov av rättelser, för det verkar vara alltför svårt för Försvarsmakten att omorientera sig från ett gammaldags invasionsförsvar till ett modernt och fungerande insatsförsvar. Först varningen fick jag personligen, då det famösa veckoförsvaret ”läckte” ut i pressen. Detta indikerade för mig, att man inte förstått sin uppgift, utan fortsatte som tidigare och samlade sig på att bygga upp ett slags miniinvasionsförsvar, vilket inte alls överensstämde med det politiska målet. 

Den andra varningen fick jag för en tid sedan, då jag undrade något om Försvarsmaktens nya hemsida och var de nya manöverbataljonerna finns lokaliserade, för det redovisas inte alls. Däremot finns de gamla regementsstrukturerna fortfarande redovisade, och de ska ju egentligen inte alls finnas i organisationen nästa år!  Har man inte ens utsett cheferna för manöverbataljonerna och bestämt var det ska vara lokaliserade? Här ser jag en koppling till en annan fråga som också varit på tapeten: Gotland, vilket jag flaggade för tidigt!

En riktigt dålig nyhet presenterades också på hemsidan, då man lade ut, att en mekaniserad bataljon hade genomför sin KFÖ! Samtidigt vet vi, att marinen har två korvetter, som man inte har tillräckligt anslag för att använda. Visst visar detta, att pengarna inte fördelas på ett optimalt sätt! Det visar sig, då man förfrågar sig, att det gamla systemet med ”pås-planering” från invasionsförsvarets tid fortfarande tycks användas för vårt insatsförsvar, som ju borde hr helt andra prioriteringar!

Var finns den övergripande inriktningen för Försvarsmakten? Det borde väl finnas någon form av verksamhetsidé och huvudsakliga inriktning?  I stället diskuteras personalförsörjningsfrågor och andra ganska sekundära frågor i långa litanior, men man missar sin viktigaste uppgift som insatsförsvar; nämligen övervakning, närvaro och incidentberedskap, så att vi medverkar till en fortsatt lugn säkerhetspolitisk utveckling i vår region och i vårt nationella intresse.

Amerikansk strategisk ominriktning

Ett utomordentligt intressant föredrag på detta ämne hölls igår av den amerikanske marinstrategen Peter M Swartz och jag uppfattade, att man skulle kunna göra följande funderingar med anledning av den annonserade och omdiskuterade amerikanska förändringen och prioriteringen av Stilla havs-regionen:

-         Den ”stora” förändringen blir kanske inte så betydande, eftersom man kommer dela upp USN i 60% till Stilla havet och det innebär att 40% faktiskt finns kvar i Atlanten –åt Europas håll! (Av framtida kanske 10 hangarfartygsgrupper kommer alltså 4 att finnas i Atlanten!)

-        Omläggningen innebär inte – och det underströks mycket tydligt -  att USN kommer att betrakta Kina som en fiende, utan man kommer att söka samarbete med den kinesiska marinen i stället. En öppen attityd alltså, vilket man också håller mot ryska marinen på Atlantsidan.

-        Tillgången på eskortenheter kommer att vara begränsat, vilket innebär att partnerländer – som Sverige – själva måste svara för en större del av sjöfartsskyddet i sina regioner.

 

Min slutsatser av detta är, att vi måste börja anskaffa enheter för vårt sjöfartsskydd i Östersjön och Västerhavet – patrullfartyg-  och vi skulle kunna samverka bättre inte enbart med Nato-mariner utan även med den ryska marinen – på samma partnerskapsnivå som USN gör! Huvudfienden idag är internationell terrorism och vi har till del sammanfallande intressen av att bekämpa den.

Min andra slutsats är att detta samarbete måste kunna genomföras på försvarsgrensnivå och det måste vi nog börja inse i Sverige! Vi behöver alltså en mera maritimt inriktad marin idag i stället för den som lades ner redan 2004!

Två aktuella försvarsfrågor.

I dagens debatt har det brutit ut förklenande omdömen, om de, som vill värna om Marinens Musikkår i Karlskrona och att den institutionen ska få vara kvar. Det har tydligen lämnats ett besparingsförslag från Livgardet i frågan, som verkligen inte är vare sig ny eller upplyftande. Att hänvisa till att det skulle sparas pengar för resor till och från Karlskrona, måste ju ändå ses som ett svepskäl. Det ligger gamla motsättningar och pyr under ytan och det kostar väl också pengar om Livgardets musikkårer skulle ut på turné! Och det är väl här skillnaden finns egentligen.

Man skulle gärna vilja klassa Marinmusiken som ett insatsförband av renaste märke, för den har representerat landet utomlands många gånger - inte minst i samband med större örlogsbesök. Jag hade själv nöjet att invitera den till Sarajevo 1997 och där den som första musikkår uppträdde med konserter på två ställen i staden och en gång ute på IFOR-högkvarteret i Ilidzja. Möjligen är Livgardets musikårer av ett annat slag, för de är ju närmast turistattraktioner i Stockholm och motsättningen mellan dessa uppgifter är kanske lite svår att se. Även den beridna vaktparaden drogs ju för övrigt in en gång! Och ganska snart bildades det en förening, som har i uppgift att stödja den beridna högvakten. De som uttalar sig förklenande om att det blir reaktioner, då ganska udda enheter inom vårt försvar hotas till sin existens, bör kanske fundera på var felet - eller motivet - kan tänkas ligga. Eller tycker man verkligen, att allmänheten inte ska reagera alls, då en viktig försvarssymbol hotas av nerläggning?

Den andra frågan handlar om beräkningen av deltagarantal vid större övningar; nu senast Zapad 2013. I svenska fora framförs beräkningar, som inte alls återspeglas på andra håll. Jag har verkligen letat på Nato alla möjliga hemsidor, men ingenstans finns något om att övningens skulle ha omfattat fler än vad Nato och Ryssland kom överens om i samband med att de baltiska staterna anslöts till Nato 2004. Möjligen ligger missförståndet i Sverige på att vi inte kan översätta anglosaxisk och rysk terminologi på ett korrekt sätt? Taknivåerna för den militära närvaron finns angiven i överenskommelsen och det handlar just om militär närvaro i betydelsen "military" och hit räknas inte deltagande marin personal, som ju är "naval" enligt normalterminologin eller inrikestrupper, som väl betecknas som "police-" eller "security forces". Det finns anledning att beakta detta, då Nato övning snart inleds i vårt närområde, så man från svensk sida inte då också missbedömer deltagarantalet på grund av översättningssvårigheter.

Granskning av svensk biståndspolitik

Det är nog bra, om svenskt bistånd ges en ordentlig granskning, för den är och har varit mycket präglad av en orimligt naiv inställning till hur samhället fungerar på andra håll; främst inom utvecklingsvärlden.

Många projekt ser bra ut, om man betraktar dem från en svensk utgångspunkt, men de blir rena löjligheten, om man ser det från mottagarens. Dessvärre kan sådana projekt till och med konservera bristen på utveckling, för pengarna hamnar mycket ofta i händerna på lokala stam- eller klanhövdingar, som i realiteten inte alls önskar någon utveckling, som kan ifrågasätta deras makt över undersåtarna.

Biståndet blir i många fall kontraproduktivt, därför att vi/biståndsorganisationerna tror, att u-ländernas människor har liknande ideal och föreställningar som vi har i västvärlden och mottagarna gör ofta allt för att förstärka denna missuppfattning, som ju gläder alla ”givare”. Det är ett rent hyckleri. Och våra biståndsorganisationer är kanske de allra värsta på att fortsätta att föra svenska folket bakom ljuset, för man vill ju så gärna och så väl!

Min erfarenhet från drygt 25 års skolprojekt i Gambia – ett ganska begränsat geografiskt område, det medges – visar ändå på just detta. Vi kan inte ”utveckla” några u-länder. Det måste folken på platsen själva göra. Och vi kan inte ”lära” folk i u-länder att vara demokratiska eller likställda. Det måste de lära sig själva!

Miljöhot mot Östersjön

Det uppges nyligen ha avhållits en konferens om miljöhoten i Östersjön och det är väl utmärkt. I mina ögon blundar man ändå fortfarande för det största miljöhotet och det handlar om all f d tysk och sovjetisk ammunition med kemstridsmedel, som har sänkts främst i mellersta Östersjön. 

I ryska(!) media rapporterar man också om att en polsk forskare upptäckt att flera fiskarter fått genetiska förändringar, som han uppfattar ha sin grund i att all kemvapenammunition på Östersjöns bottnar läcker ut sina gifter i vattnet och det borde vi nog uppmärksamma bättre även i Sverige. Vi är ju den största strandstaten och borde känna ett ansvar för vår havsmiljö! Här skulle marinen kunna göra en stor och viktig insats för landets säkerhet!

Det verkar lite av att sila mygg och att svälja elefanter, då man lagstiftar om fritidsbåtars toalettavfall/svartvatten och båtägarna åläggs att tömma på mottagningar i hamnarna och betala för kalaset, samtidigt som det faktiskt inte är förbjudet för den ökande sjötrafiken i Östersjön och Västerhavet att tömma sina svartvattentankar, när man befinner sig på internationellt vatten.

Tänk om dessutom en större del av trafiken i våra havsområden skedde med svenskflaggade fartyg! Då kunde vi lagstifta om att de inte fick släppa ut sitt svartvatten alls och hänvisa till mottagningsstationer i hamnarna i stället! Men vi kan inte lagstifta om detta för fartyg som är registrerade i Liberia, Seychellerna eller Trinidad och det är ju främst sådana och andra under bekvämlighetsflagg, som seglar med all vår import av olja från Ryssland - närmare 40% av vår oljeimport!

Man måste nog öppna ögonen på flera håll!