Anpassning till den kriminella världens villkor?

Det är trist att konstatera, att bankerna nu verkar gå samma väg som en del offentliga servicegrenar redan gått. Man vill avskaffa hanteringen av kontanter i det dagliga livet och i vardagens Sverige. Det hänvisas då bl a till riskerna för rån och att en kontantlöst samhälle skulle försvåra för brottslingar att tillskaffa sig pengar.

Det man egentligen gör – och det är det mest beklämmande – är att man anpassar sig, sin verksamhet och därmed samhället till brottsligheten och så borde det inte vara. Det verkar som man tar i ordentligt, men eftersom man nästan dagligen kan läsa i tidningarna såväl om att betalkortsbrotten ökar i omfattning som att finanshajar kan stjäla avsevärda belopp, verkar det som man skjuter myggor med luftvärnkanon, då man möter sådana hot genom att avskaffa möjligheten att betala kontant. Särskilt äldre människor kan bli utsatta om de hänvisas till att anpassa sig till en kontohantering, som man kan ha svårt att förstå och hantera, vilket man kan läsa ganska ofta om i media. Det blir naturligtvis också besvärligt för vår glesbygd, där många har mycket långt till närmaste inrättning med automatuttag. Och man behöver faktiskt pengar ibland – till exempel om man ska betala grannen för en vedleverans!

Samhällets verksamheter ska i första hand vara anpassade till de laglydiga och flitiga medborgarnas behov och inte till de kriminellas. Inte minst gäller detta vår kollektivtrafik, där det blir allt svårare för exempelvis turister att ens köpa biljetter! Brott mot kontanthanteringen kan säkert förhindras på annat sätt; exempelvis genom att kontantkassor vid eventuellt råntillfälle genom en enkel knapptryckning snabbt kan låsas och olika typer av cash-guard-system finns även ombord på bussar, tåg eller i taxibilar. Ny teknik kan säkert komma att komplettera sådana system till exempel med alarmerande ljud och ljus eller, varför inte, färgspray. Det senaste tecknet på en alldeles onödig anpassning till den kriminella världen, handlar paradoxalt nog om att kollekter inte kan tas upp längre i våra kyrkor och det har ju alltid handlat om en kontanthantering. Till och med Grönköpings Veckoblad driver med samhällets nyheter på den punkten och föreslår, att man ska kunna få använda sina betalkort vid kollekthåvarna i stället för att fullfölja en lång tradition av kontant kollekt!

Det behövs en annan väg för att skydda vår kontanthantering och så att medborgarnas liv inte störs alldeles i onödan av beskäftiga och överbeskyddande påfund. Samtidigt kan säkert brottslingars verksamheter mötas på ett rimligare sätt än vad som nu tycks ske - på den hederliga allmänhetens bekostnad.

Hur ska vi bekämpa pirater?

Det verkar som om västerländska samhällen har svårt att hantera piraters verksamheter till sjöss; mest akut i Indiska oceanen, men även utanför Afrikanska västkusten förkommer det pirattillslag då och då. Visst handlar detta om ett internationellt problem och till och med Indien, Kina och Ryssland avdelar örlogsfartyg till "Adenbukten", där EU Operation Atalanta och NATO Task Force 151(även kallat "Operation Ocean Shield")redan opererar. Syftet med alla dessa deloperationer är att säkra sjöfarten, som ju alla länder är beroende av - även Sverige, fast den svenska befolkningen tycks ännu inte inse att det förhåller sig så!

Eftersom det alltså handlar om ett hot mot den internationella ordningen och freden, borde det förstås tillkomma ett FN-beslut om att sätta igång en fredsbevarandeoperation till sjöss i de nu mest hotade områdena. Det skulle exempelvis kunna beslutas om att inrätta en förbjuden zon utanför den somaliska territoralvattengränsen och där alla fartyg förbjuds att uppträda. De sjöstyrkor som redan opererar i området skulle då få i uppgift att upprätthålla detta förbud. I zonen skulle alla otillåtna båtar och fartyg uppbringas och besättningarna avväpnas och landsättas på den somaliska kusten - utan sina fartyg eller båtar! Ett sådant gemensamt uppträdande skulle sannolikt minska benägenheten att bedriva den nuvarande piratverksamheten betydligt.

I Sverige har det i sammanhanget diskuterats en del om man inte skulle kunna använda privatvakter ombord för att förhindra att fartygen bordas, men det vill jag absolut inte vilja föreslå. Folkrätten har redan för många år sedan förbjudit det som då kallades för kapare, eller på engelska "privateers" och en utveckling mot att ha civila vakter ombord ska vi nog inte öppna för - det är en uppgift för staternas ordinarie styrkor, "som står under ansvarigt militärt befäl och som lyder under respektive stats militära lagar", som det anges i folkrättsliga sammanhang.

För svensk del kunde det exempelvis vara en uppgift för Amfibiekåren att bestå svenskflaggade fartyg med skyddsstyrkor - och att svenska örlogsfartyg avdelas för övervakning och ingripanden i de förbjudna zonerna.

Ett bra exempel på en fredbevarandeoperation, som behövs i den nya globaliserade världen!

Våga ta steget!

Häromdagen presenterades en ny extralång lastbil på TV. Avsikten var att den skulle kunna ta "dubbel last" d v s egentligen två stycken standardcontainrar. På vägen ser det kanske mycket ut, men ombord på ett fartyg är två containrar faktiskt inte så mycket. Redan ganska små containerfartyg skulle kunna ersätta mycket av trafiken på våra vägar - om vi vågar ta steget!

Rotterdam fungerar redan i dag som Nordeuropas centrum och med två regionala containerhamnar - en i Göteborg och en i Stockholmsområdet - skulle vägnätet i hela Nordeuropa kunna avlastas betydligt. Samtidigt kunde Stockholmsområdet bli ett utvecklingsnav för hela Östersjöregionen, men det krävs alltså framsynta beslut och det verkar det ibland svårt att få fram i det ganska sjöblinda Sverige!

Grundstötning i Öresund

I dagens tidningar meddelas, att det grundstött ett tankfartyg i Öresund och som det beskrivs skedde det bedömningsvis i Drogdenrännan. Tanfartyget seglar under maltesisk flagga och befälhavaren var berusad vid tillfället. Bedömninsvis ägs fartyget av en rysk redare och befälhavaren är troligen också ryss.

Den trad som de seglar på går från en rysk utskeppningshamn i innersta delen av Finska viken och fartyget hade tydlige lossat sin last innan grundstötningen skedde; bedömningsvis hade oljan lossats vid Scanraff i Brofjorden.

Den största delen av den svenska oljeimporten går ju efter den traden, men vad gör vi för att förebygga att något allvarligt händer? Ja, visst har vi en oljesaneringsberedskap, men vore det inte bättre om fartygen kunde övervakas och dirigeras innan något händer i våra farvatten?

Och tänk så enkelt vi skulle kunna förebygga svåra oljeskador, om tankfartygen i stället seglade under svensk flagga!

Fartygsolyckor och behovet av sjöräddningshelikoptrar

Den stora fartygsolyckan utanför den italienska västkusten aktualiserar säkert frågan om den svenska sjöräddningens utrustning. Vid Estonia-katastrofen hade den svenska marinen fortfarande stora helikoptrar, hkp 4, för ubåtsjakt- och transportuppgifter. Vid sidan av de marina uppgifterna fanns de förstås alltid tillgängliga för sjöräddningsuppdrag, om en olycka skulle vara framme. Men numera saknar vi den kapaciteten samtidigt som sjötrafiken i våra omgivande havsområden ökat betydligt.

Det vore kanske bra om vi anskaffade nya ubåtsjakthelikoptrar, för då får vi samtidigt en bra sjöräddning. Det är väl så som ett samhällsförsvar bör fungera och det vore bra om detta uppmärksammades och gjordes något åt innan en ny Estoniahändelse inträffar!

Stora brister i vår oljeskyddsberedskap

Trist läsning! Dessvärre kompliceras bilden dessutom av att våra möjligheter att ingripa redan till sjöss är begränsade. Det skulle kanske vara bra om det seglade fartyg under svensk flagga runt våra kuster, för då kan vi ingripa tidigt och helst innan det händer några olyckor eller utsläpp!

Rapporten Oljeskyddsberedskap i Sverige visar att mer än hälften av de svenska kustkommunerna helt eller delvis saknar en beredskapsplan för ett eventuellt oljepåslag.

– Mindre än en tredjedel av kommunerna har en plan som de dessutom har testat genom övning. Att genomföra övningar är minst lika viktigt som att ha en plan. Det visade inte minst incidenten vid Tjörn tidigare i år, där kommunen hade tagit fram en plan, men inte övat tillräckligt ofta, säger Margaretha Ericsson, handläggare på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).

Östersjön är ett av världens mest trafikerade vatten. Mer än tio procent av världens oljetransporter går igenom Östersjön. Fartygstrafiken har ökat med tjugo procent de senaste fem åren och fortsätter att öka. Vikten av adekvat beredskap är därför större än någonsin.

– Runt 130 fartygsolyckor inträffar i Östersjön varje år, varav ungefär tio leder till utsläpp. Trots regelbundna mindre påslag har arbetet med beredskapsplanering varit lågt prioriterat, fortsätter Margaretha Ericsson.

Östersjöns bottenstruktur gör att den är svår att navigera, med många skärgårdar, snäva sund och grund, speciellt i vattnen kring Danmark och Skåne. På vintern fryser stora delar av norra Östersjön vilket gör det mycket svårt att färdas i området. Dessa faktorer ökar risken för en olycka med oljeutsläpp som följd.

– Östersjön är ett av världens största brackvattenhav och området har ett unikt marint ekosystem. Det är vårt gemensamma ansvar att ta hand om vår miljö och förebygga olyckor. Därför har vi i projektet Baltic Master II tagit fram två enkla guider för att underlätta arbetet med att planera och öva beredskapen inför ett oljespill, säger Magnus von Schenck, projektledare Baltic Master II.

Sveriges kustremsa sträcker sig 3 190 mil. Den långa kuststräckan i kombination med den intensiva trafiken av oljetransporter och andra lastfartyg gör det eftersträvansvärt för de svenska kommunerna att ha en beredskapsplan för oljepåslag.

Hormuz-sundet

Genom Hormuzsundet passerar omkring 2/3 av världens behov av råolja. Självklart är sundet av stor strategisk betydelse framför allt för den mera utvecklade delen av världen. Det är därför med stor oro man kan konstatera, att Iran verkar förbereda en marin avspärrning av fartygstrafiken genom sundet. Samtidigt bör man uppmärksamma det iranska innehavet av långräckviddiga robotar och kanske även av kärnvapen. Om det går alltför långt i en hotande utveckling kommer förmodligen flera stater känna sig tvingade att ingripa mot en avspärrning och en krigisk utveckling ligger kanske närmare än vad vi kan bedöma.