Försvaret av Gotland- "Vargen kommer"

Det är närmast märkligt hur mycket som skrivs om "Försvaret av Gotland" och det blir inte tydligare av att debattörerna helt undviker att beskriva vilka strategiska förutsättningar man har för sina resonemang.

Idag - och på dagens konfliktnivå - torde försvaret av Gotland vara helt tillfyllest. Vi har insatsberedda flyg- och sjöstridskrafter och det finns en lokalrekryterad hemvärnsbataljon på plats. Det kan ju anses vara tillräckligt idag och en snabb förstärkning med andra förband torde vara möjlig att genomföra och visst vore det närmast egendomligt om Försvarsmakten skulle undvika att genomföra olika typer av förbandsövningar på ön! Amfibiebataljonen kan ju vara på plats mycket snabbt!

Redan under det kalla kriget ansågs för övrigt försvaret av Gotland som otillräckligt och det planerades för tillförsel av "Fastlandskontingenten" helst redan i ett mobiliseringsskedes inledning. Det är alltså egentligen inget nytt som tillkommit.

Det är sedan en helt annan sak, om de strategiska förutsättningarna skulle förändras i förhållande till dagens, men de som talar om behovet av förstärkningar, borde nog klargöra vilka dessa förändringar skulle omfatta. Det är ju närmast en självklarhet, att en samlad rysk kraftsamling mot Gotland skulle vara svår att möte, men är det så de bedömer situationen idag?

Om man framhärdar i att ropa "Vargen kommer", så vet vi att risken för att mera seriösa analyser också kan komma att ignoreras - och så bör vi nog inte ha det!

Svåra frågor för en alltför komplicerad ledning

Det har aktualiserats två frågor som på ett ganska tydligt sätt visar att Försvarsmakten inte kan ledas på det invanda sättet från kallakrigetperioden.

Först rör det sig om den beramade halvårsrapporten, där det visat sig att man tidigare rapporterat glädjesiffror rörande rekryteringen. I en mer eller mindre kameralinriktad organisation utan tydliga mål för sin verksamhet är sådana fadäser inte alls egendomliga. Tvärtom faktiskt! Att rekryteringen inte går som önskat kan ju bero på att kampanjen och verkligheten skiljer sig i påtaglig grad samtidigt som organisationen gärna vill rapportera så som man uppfattar att ledningen vill. Det är då kanske inte så underligt att missar förekommer i rapporteringen till den politiska ledningen. Så har det ju varit tidigare också, men då fanns det inte någon kontroll t ex av att de s.k. krigsförbandens skattningssiffror var adekvata. De var ju snarare ett slags argument i anslagstävlingen.

Den andra märkligheten rör Libyeninsatsen, där en marin bordningsstyrka skulle erbjudas NATO operativa ledning för insatsen. Varför kunde en sådan inte sättas upp på vanligt sätt av amfibiekåren, utan den hemliga operatinsgruppen? Så hade det ju varit under Op ATALANTA och det borde väl ha kunnat fungera enkelt även denna gång! Fast egentligen är det nog minröjningsresurser som borde erbjudas inför Khadaffisidans sammanbrott. Då måste man kunna öppna hamnen i bl a Tripoli på ett säkert sätt och en svensk minröjningsstyrka kunde redan nu avsegla från Sverige och övergångsvis baseras i Gibraltar innan den skarpa insatsen inleds.

Nej, dela upp Försvarsmakten i försvarsgrenar - det skulle antagligen underlätta såväl för ärligheten i rapporteringen som för hur vilka insatsförband som kunde användas i pågående internationella operationer!

Lätt varning

Rapporten om ett mindre lastfartyg, som gått på grund utanför Helsingborg, bör nog tas som en förvarning om vad som kan komma att ske i våra farvatten och med betydligt allvarligare följder. Det blev inga utsläpp då Alva, registrerad på Saint Vincent och Grenadinerna och under en estnisk befälhavare som troligen var berusad, gick på grund, men vad händer nästa gång?

För det kommer flera grundstötningar eller kollisioner och det bör vi nog försöka förbygga!

Sjöröveri - utanför Västafrikas kust!

Det var för inte så hemskt länge sedan jag skrev, att det bara var en tidsfråga innan det skulle ske ett kapningsförsök utanför den västafrikanska kusten - och att det kom ut i media. Saken är den, att det redan skett tidigare, men då förtigits, så att sjöfartsmarknadens försäkringspremier inte skulle skjuta i höjden. Den amerikanska marinen driver sedan viss tid tillbaka ett förebyggande program - African Partnership Station, APS - tllsammans med en handfull västafrikanska staters mariner för att bekämpa illegal verksamhet till sjöss i hela området. När det finns folk i Sverige, som yrvaket tycker att vi borde skydda de svenska fartygen i området genom att eskortera med egna örlogsfartyg, borde man kanske sansa sig något.

Vi skulle kunna delta i APS på något sätt och vi skulle kunna ha en amfibieenhet som kunde placeras ombord på svenskflaggade fartyg. Det vore kanske något att börja med i alla fall! Och kanske ett sätt att göra det mera attraktivt för svenskägda fartyg att segla under svensk flagga!

Sjöblindhet - igen!

Den bristande förmågan, att bedöma maritima förhållanden, leder många svenskar alldeles galet - nu senast i fråga om Ships to Gaza-jippot. Man kunde ju tänka sig att det fanns ett allvarligt syfte bakom aktionen, men då borde väl konvojen ändå mest bestå av lastfartyg.

Alla bilder från förberedelserna visar dock något helt annat. Bilderna - inklusive de som förmedlades i fjol från bordningen av ett turkiskt fartyg - visar praktiskt taget enbart på passagerarfartyg och vilka nödvändiga förnödenheter kan sådana medföra? Det talades till och med om byggmateriel skulle finnas med och inte finns det plats till något som skulle kunna innebära någon skillnad för Gaza-borna ombord på ett passagerarfartyg - eller, om man ska förenkla, en färja - fast utan bildäck! Det blir inte så imponerande!

Sjöblindhet -mera

Jag har tidigare haft anledning att kommentera hur det svenska samhället alltsom oftast inte förstår sig på den maritima miljön samtidigt som vi ju faktiskt är beroende av ett väl fungerande sjötransportsystem för vårt välstånd som industriland och i förlängningen för vår säkerhet.

Det förvånar då att det ska vara så svårt att besluta om att placera militär skyddspersonal på svenska fartyg, när de passerar piratutsatta farvatten. Vilka svenskar på land skulle acceptera att bli utsatta för piratattacker utan att staten ökade sina säkerhetsansträngningar för medborgarnas säkerhet? Varför ska då svenska sjömän hanteras annorlunda?

I går rapporterades det i radion att Arbetsförmedlingen ansåg att sjöman skulle vara ett dåligt framtidsyrke för antalet lediga platser minskade kraftigt. Ja visst är det så, men förutsättningen var i svenskflaggade fartyg, vilket kanske till och med är naturligt eftersom merparten av svenskägda handelsfartyg ju är utflaggade på grund av interna svenska svårigheter att lagstifta om anställningsförhållanden och liknande. Se gärna på Danmark, där Maersk nu beställt 10 nya superstora containerfartyg! Varför kan inte Sverige?

Ökad krigsrisk

Det egentligen behjärtansvärda, men ack så naiva, jippot "Ships to Gaza" lär nu ha inlett sin andra segling från turkiska hamnar. Samtidigt rapporteras, att Iran inlett en robotövning, där avskjutning av robotar står på programmet. Man behöver nog inte anses som alarmistisk för att man kopplar samman dessa två företeelser.

Förra gången stoppades iranska örlogsfartyg från att komma in i Medelhavet av den amerikanska marinen och vi får väl se vad som händer nu.

Två möjliga alternativ finns för att undvika en öppen konflikt mellan Israel och Iran. Det första är att man tillåter konvojen att passera fram till destinationen i Gaza och det andra är att man stoppar den långt dessförinnan och innan det utbryter en konfrontation mellan konvojen och den israeliska marinen. Det är en upptrappning som bara extremister på båda sidor kan anse sig ha nytta av eftersom en begynnande fredsdialog därigenom effektivt kommer att hejdas. Min bedömning är att konvojen kommer att stoppas tidigt och av turkar eller amerikaner - för det handlar ju faktiskt om en konflikt mellan två stater som båda anses inneha kärnvapen!